OmTag

OmTag. Att försöka fånga ett tillstånd.

Att försöka fånga en stämning i stället för att visa upp olika företeelser? Jag tycker att det går en gränslinje där när det gäller den dokumentära fotografin. Jag tror också att det är detta, bland annat, som gör att vi ofta pratar förbi varandra när vi snackar om fotografi. Vi söker olika saker genom våra bilder.

För egen del har jag gått från att visa upp företeelser till mer av att försöka fånga stämningar. Med detta menar jag att försöka fånga det stämningsläge som jag känner inför sakernas tillstånd, en spegel över hur jag uppfattar och förhåller mig till min omvärld. Detta kan låta högtravande, men egentligen tror jag att det handlar om vad det är man vill säga med sina bilder.

Jag har märkt att mitt eget fokus flyttats ganska mycket från att hitta slagkraftiga företeelser på bild, alltså det som många uppskattar inom till exempel gatufotografin, till att mer försöka synka mina bilder med mitt eget inre tillstånd. För att åskådliggöra vad jag menar så har jag mer och mer fastnat för fotograferier som man kan se i Franks The Americans, Berndts The Combat Zone eller Micke Bergs Stockholm Blues som jag tagit upp tidigare till exempel.

En av de andra strömningarna som i stora stycken visar den ”andra” formen av gatufotograferande kan man se i boken Street Photography Now som innehåller ganska mycket av den ”moderna” formen av gatufoto, eller på siten InPublic med fotografer som Nils Jorgensen med flera. Nu finns ju inga skarpa gränser mellan dessa olika typer av gatufoto, Jorgensen tar en del bilder av den typen jag numera föredrar och vise versa.

Men jag har blivit mer ointresserad av att bara visa upp olika företeelser som sagt, även om dessa är vältajmade och (ofta) lustiga. Jag försöker nog mer fånga en känsla på gatan som stämmer överens med min sinnesstämning och hur jag upplever stadslivet som det utspelar sig idag. Mina bilder innehåller ofta någon form av ensamhet och utanförskap som bärande komponent tror jag, och det är nog ganska mycket så jag upplever dagens samhälle.

Nu är jag ju inte speciellt driven själv så för det mesta lyckas jag inget vidare, men jag tycker att min tungdpunkt sakta men säkert flyttats mot denna typ av bilder. Kanske var starten mitt nattfotograferande med alla dessa tomma miljöer som på sin höjd visar spår av människor, något ensamt lysande fönster, en övergiven tidning på gatstenarna och så vidare. Nu känner jag mig ganska klar med nattbilderna, så det kommer säkert att bli mer folk i mina bilder framöver.

Men även där tror jag att jag kommer att söka denna rotlöshet i vimlet som jag tycker kännetecknar mycket av vår samtid. Aldrig tidigare har så många levt på så begränsade områden som nu, ändå tycker jag att det verkar som om ensamheten breder ut sig mitt i vimlet mer än någonsin. Och jag tror att det är bland annat detta jag dras till i mitt fotograferande. Alltså att försöka fånga stämningen på gatan, som jag upplever den, och inte bara företeelser.

Sedan får framtiden visa hur det blir, kanske kommer jag att ändra fokus över tid. Sådant vet man inte så mycket om förrän efteråt.

2013-04-20 17:27   bassa

Hej Affe. Jag har tänkt på att du har en styrka i ditt bildspråk, som just berättar om ensamhet eftertänksamhet, och tystnad, kanske lite längtan. Det är rätt stort att få fram den känslan i sina bilder.. Kanske är det som du skriver att dina period, med nattfotografier, på något sätt har satt en grund en stomme, och kommer att speglas i dina nya bilder. Jag tror det, och jag tror det kan bli riktigt bra.. Särskilt som du har sagt att du har lite svårt att närma dig folk med din kamera. Jag ser fram emot dina bilder, och jag tror jag förstår vad du menar.
/ Bengt

Svar från alf109 2013-04-20 17:30

Tack ska du ha Bengt.
Jag tror att man måste vara ärlig mot sig själv och ta de bilder som känns naturliga för en själv, något annat kan man inte göra. Som med musiken ungefär. :)
Allt Gott!
/Affe

2013-04-20 18:39   Marie_1

hej! Man kan tolka olika....Spontant känner jag när jag tittar på vissa av dina bilder, (från natt 205-2013) samt långholmen-bilderna att de förmedlar någon form av längtan och nostalgi. Du försöker fånga glimtar av det genuina och äkta som finns kvar i en stad som förvandlas dag för dag. mvh/Marie

Svar från alf109 2013-04-20 23:59

Jo kanske är det så, tack ska du ha Marie.
-affe

Marie_1 2013-04-21 09:58

För att återkomma till min kommentar. Nu är jag absolut ingen expert på att analysera bilder……..
Visserligen är det som du beskriver att du försöker skapa stämningar.
Eftersom jag kan uppleva att det finns nostalgi och längtan så tror jag att du kanske försöker återskapa de stämningar du har upplevt som barn från den miljö du växte i?
Jag gillar absolut ditt bildspråk. Bilden som du har tagit ovan tycker jag är väldigt intressant och kan tolka som att det finns en längtan fast på ett annat sätt. Jag ser höga murar som dominerar och en liten bit av himlen. mvh/marie

Svar från alf109 2013-04-21 16:29

Tack ska du ha Marie för dina tankar och funderingar.
-affe

2013-04-21 00:51   froderberg

Intressanta tankegångar. Har du kollat in Thomas H Johnssons böcker "En Blues Från Landskrona" och "Mer Blues Från Landskrona". Den första boken innehåller klassiskt svartvitt gatufoto (perfekt kopierat om man gillar svärta). Den andra innehåller också svartvita bilder med mycket svärta, men bilderna är betydligt mer poetiska. De fångar stämningar mer än händelser.

Jag har länge varit fascinerad av ögonblick, men har de senaste åren velat lägga på stämningen som ett extra lager. Och ibland bara fånga stämningen.

Jag gillar verkligen bilden ovan. Den visar hur viktigt det ibland är att bilder inte är tekniskt perfekta. Jag har inte varit lika förtjust i dina nattbilder som är tagna med mellan- och storformat. Jag har inte tyckt att de varit lika levande. Det är naturligtvis min högt personliga bildsmak som gör sig gällande när jag skriver detta.

Svar från alf109 2013-04-21 16:38

Hej Magnus.
Jag har tyvärr sett för lite av Thomas H Johansson, fast jag tycker om det jag sett.
Teknisk perfektion kan ha sina känslomässiga begränsningar ibland. Det är väldigt lätt att det blir kliniskt. När det gäller mina nattbilder med de större formaten har jag egentligen sammanställt de jag tycker håller och funkar tillsammans i boken Efter Midnatt som finns på blurb. Men som du säger det är en "annan" känsla i de bilderna, mer av ett betraktande.
-affe
Ps. Jag gillar också stämningen som Martin Bogren har i en del av sina bilder.

2013-04-21 12:12   stefohl

Om Bosse Bergström skulle talat om denna bild skulle jag säga något om den dova, dämpade gråskalan och den lätta oskärpan, som ger bilden en lätt melankolisk atmosfär. Den grova kornigheten ger också den en upplösande, lite drömmande karaktär :-)

Skulle jag gjort bilden hade jag nog softat den lite grann, för att få det svarta att blöda in i det ljusa, för att på så sätt än mer få fram bildens dova atmosfärg. Lite Kenneth Gustavsson

Svar från alf109 2013-04-21 16:42

Tack ska du ha Stefan.
Jo om jag gjorde bilden i mörkrummet skulle jag nog jobba lite mer för att lyfta fram stämningen.
Vet inte om du såg Andreas Peins kvälls och nattbilder han gjorde för några år sedan?
Jag gillade känslan i dessa och de är ofta tagna på fri hand med relativt långa tider. Oskärpan kan ibland ge en speciell känsla till bilderna tycker jag.
-affe

2013-11-16 00:42   Szabad

Hej Alf!
Vilken underbar hyllning till Sally, det var verkligen nåt för själen!
Det är som du säger - ingen som inte som inte levt med hundar kan förstå den starka band till dessa trognar underbara kamrater ger!
Brukar vare ute själv om nätterna med min Collie Adde och kameran, härliga timmar där man kann hittar sig själv....
Förövrigt har jag alltid gillad dina bilder!

Hälsningar från en nattvandrare!
Siegfried/Gnesta

ps.
...är nästan säkert på att Adde skulle bli väldigt förtjust i denna underara Colliedam

Svar från alf109 2013-11-16 00:52

Tack ska du ha Siegfried.
Jag förstår att det var mitt inlägg till Sally som kommentaren egentligen var avsedd för. :)
-affe