OmTag

Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Eastmaninstitutet, kodak, analogt och digitalt svartvitt

Eastmaninstitutet skall naturligtvis fotograferas med analog kamera, helst skulle det ju vara Kodak-film förstås då institutet uppfördes på initiativ av grundaren till Kodak, George Eastman, som 1930 donerade en hel del pengar till Stockholm. Pengarna till donationen kom från hans framgångar med Kodak.

George Eastman föddes 1854 och ändade sitt liv efter flera år med svåra ryggsmärtor genom ett skott i hjärtat 1932, han lämnade efter sig meddelandet: ”Mitt arbete är färdigt. Varför vänta?”.

Annars har det varit en del diskussioner om detta med konvertering av digitala filer till svartvitt jämfört med att plåta med svartvit film och hur man skall göra detta, om det är på riktigt eller inte osv. Om det är ok att efterlikna film genom olika pluggar eller inte... För mig är det ganska enkelt: Om jag jobbat häcken av mig för att få till ett speciellt uttryck i mina bilder när det gäller allt från filmval, framkallare till papper och kopieringsteknik, skulle jag då vara förvisad till någon desaturerad grådaskig variant av mina svartvita bilder från digitalfiler?

Det många verkar ha missat är att dessa pluggar, där silver efex kanske är den mest spridda, gör så mycket mer än att ”bara” lägga till korn, de fixar också så att färgerna tecknas in på det sätt man föredrar i gråskalan och att kontrasten i mellantonerna blir som man väljer och vill ha dem. Det var liksom det som var hela poängen med att välja olika filmer och framkallare osv i den analoga (eller kemibaserade) fotografin.

Personligen tycker jag att silver efex var det största lyftet för den svartvita digitala fotografin på mycket länge. Som sagt nu ges jag samma möjligheter att välja som på den analoga tiden (som råder fortfarande till stor del för mig) även med digitala bilder. Nu kommer säkert en del att påpeka att det går att fixa det mesta i photoshop utan olika pluggar, och det går säkert. Men pluggarna sparar en massa tid, och gör dessutom jobbet långt bättre än vad jag och de flesta skulle klara av i ps.

Dessutom detta med korn som många verkar tro är vad det hela handlar om, detta kan man välja att mer eller mindre ta bort eftersom jag kan styra kornstorleken hur jag vill oavsett vilken preset jag utgår ifrån. Dessutom handlar inte kornet i silver efex om något brus som fördelas över bilden som om man lägger till det i photoshop. Silver efex bygger om hela pixelstrukturen för att skapa ett realistiskt korn. Och många av oss tycker om den subtila känslan som ett fint korn bidrar med, det får bort det som annars kan upplevas som sterilt och plastigt tycker många med mig.

Det stora är att programmet lägger färger och kontrast som man vill ha dem och att man utifrån detta lätt kan finjustera de parametrar man vill komma åt på ett enkelt och lättbegripligt sätt. Sedan om det är mer ”på riktigt” att plåta med film? Om jag tycker så är det så för mig, om någon annan tycker tvärt om är det så för denne och om någon inte bryr sig spelar det ingen roll för honom/henne.

Men jag tror att man gör sig själv en otjänst om man lägger större vikt vid vilken teknik som använts än hur bilderna är. Skitbilder blir det mesta oavsett teknik som bekant, och guldkornen är alldeles för få för att man skall ha råd att bry sig om med vilka prylar de gjorts.

Jag plåtar ju själv analogt, varför då? Helt enkelt för att jag trivs med tekniken och gillar de fysiska originalen. Att jag däremot på något magiskt sätt skulle ta bättre bilder för att jag stoppar in en liten plåtcylinder innehållande en plastremsa med lite silversalter på än om jag fångade ljuset på en kiselplatta har jag svårt att tro. I och för sig lär man väl ta bäst bilder med de prylar man själv föredrar, oavsett om dessa laddas med film eller kisel.

Inlagt 2013-04-27 02:33 | Läst 3829 ggr. | Permalink
Hej,
Tekniken och valet av färgpigment var ganska begränsat under århundraden. Tills det en dag dök upp ljuskänsliga partiklar och ytor. Foto var det nya. Men i stort är det samma bilder, vad innehållet beträffar. Det säger kanske något. Kan det va så att innehållet är det viktiga?
Plåta på
Bob
Svar från alf109 2013-04-27 15:48
Det är lättare att snacka om ytan än inehållet, det är nog en av anledningarna till att man lätt fastnar där. Likt en fluga på ett flugpapper fastan vi i emulsioner och kiselplattor. ;)
-affe
Vad gäller Eastmaninstitutet,
de va skräckens boning för små barn,
det där min tandläkarrädsla startade på 1940-talet.
Barntandläkarpedagogiken va något annorlunda då!

Men jag kör ändå med Tri-X!
/B
Svar från alf109 2013-04-27 15:47
Jo, det var den även på min tid, och bedövning var något som gällde endast rotfyllningar och utdragningar.
-affe
Hej Affe, här skapades också min tandläkarskräck, i början av femtiotalen.
När man kom in där och såg stora burar med fåglar, och fiskar i akvarium kändes det allt för bra och trevligt. Efter några besök, visste man när man såg fåglarna och fiskarna att detta blir plågsamt.
och det blev det också. Håller med Bengan, Ruggigt!!.Fin Bild.
/ Bengt
Svar från alf109 2013-04-27 15:45
Kanske man utvecklade en fågel och fiskskräck också? ;)
-affe
Fia bilder, Alf. Men, menar du att du använder Silver efex även till sv/v analoga bilder? Jag bara skannar in mina neg med min gamla HP-skanner och (oftast) med Vuescan programvara, och tycker att det blir precis så som jag vill ha det.
Svar från alf109 2013-04-27 15:44
Nej, var fick du det ifrån?
Jag brukar välja film och framkallare så att negativen blir som jag vill ha dem.
-affe
Johan Pihl 2013-04-28 14:38
Nej, det var bara jag som missuppfattade det då :)



(Visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver