OmTag

OmTag. Det gäller att hålla igång avtryckarfingret

Det är viktigt att hålla igång avtryckarfingret tror jag. Jag går ganska sällan ut utan kamera, ibland blir det några bilder och ibland inte. Hur som helst, det blir garanterat inga bilder om man inte har kameran med sig.

Jag tycker att det är viktigt att fotograferandet blir ett sätt att leva, lite som att andas. För mig skulle det inte funka att ”gå ut och plåta lite” då och då. Det viktiga är kontinuiteten tycker jag, långa perioder blir det inte så mycket, andra desto mera, men kameran är i stort sett alltid med.

Att knalla runt med kameran gör också att jag blir mer öppen för intryck, ett mer skärpt seende om man så vill. Jag tror också att detta hjälper till att fördjupar sin förståelse över vart man står i tillvaron. Att fotografera är att känna och reflektera, sedan må motiven vara vad som helst. Men om det blir en naturlig del av ens sätt att interagera med omvärlden kan det nog fördjupa vår förståelse vart vi står i relation till densamma.

En del vill visa det vackra, andra förfallet, någon annan utanförskapet och andra gemenskapen. Allt detta berättar ganska mycket om personen bakom kameran tror jag. När vi tar de bilder vi själva känner för och identifierar oss med säger de ganska mycket om oss själva, ofta mycket mer än vad vi verbalt skulle kunna eller vilja kanske.

Fotografi för mig handlar till stor del om ärlighet mot sig själv och betraktaren. Allt som ”bara” bygger på form och sådant man kopierar från andra har inget med det egna uttrycket att göra och för mig faller det bort som intressant fotografi, även om det kan vara nog så attraktivt ögongodis till och från.

Nu finns det säkert de som reagerar mot detta och säger att de endast är intresserade av form, men även där märks det om personen laddat sin form med innehåll om man tittar ordentligt. Det kan vara allt från gamla slitna repstumpar till att hitta det vackra i det förgängliga, och även detta kan vara ett värdefullt innehåll som berättar en hel del om personen bakom kameran tycker jag.

En bra bild måste kännas på något sätt, blir den bara ett ”jaså där är en till sådan där…” har man inte nått fram, även om kompositionen går ihop med aldrig så många gyllene snitt osv. Att fotografera är att berätta, och då är en förutsättning att bilderna berättar om något tycker jag. Sedan behöver ju inte alla berättelser handla om "de stora livsfrågorna”. Men på samma sätt som att man inte är en författare bara för att man kan skriva maskin blir man ingen fotograf bara genom att kunna sköta sin kamera.

Nu kan man ju se mängden bilder man tar, och alldeles för många av dem som man visar i bloggen till exempel, som utkast där de flesta ”går i papperskorgen” eller ut på bloggen. Men jag tror knappast att det finns några genvägar förbi alla dessa ”utkast”, det är i slutändan dessa som leder fram till det som håller.

2013-04-30 05:21   ronny vervaart

tänkvärda ord.ha en trevlig helg/å än en gång stort tavk för bilden.(flickan från bron)

Svar från alf109 2013-04-30 15:44

Tack ska du ha Ronny.
-affe

2013-04-30 07:49   Turbo56

En viktig blogg igen.
Insikt, man måste lära känna sig själv och sitt eget formspråk, det du säger kan inte sägas tillräckligt många gånger och jag håller helt med dig.
Det går inte att läsa sig till insikt i en fotobok man måste nå insikt, ha alltid en kamera med, övningen ger insikt om vilket bildspråk som är en eget, det skall kännas rätt inte bara uppfylla traditionella förutsättningar vad gäller gyllene snitt och utsnitt etc. precis som du skriver.

För mig är det viktigt att ha en kamera som inte kan allt utan gör som jag vill och som jag alltid har med mig.
Jag gillar inte kamerornas motsvarighet till Schweiziska fällknivar som kan allt, de tar bilder nästan utan att man behöver vara med, de väljer vad som skall vara i fokus, var skärpan skall ligga, de kan till och med välja att ta bilden när människor ler, de väljer iso, bländare och tid allt ofta tillsammans med en superzoom så att man slipper röra sig för att skapa bilden, man kan stå still och göra det utsnitt som ser bra ut, att det sedan blir med tele eller vidvinkel spelar ingen roll, man behöver aldrig zooma med fötterna.
Jag tycker inte om sådana kameror, jag vill välja, jag vill känna när jag skall ta bilden. Jag väljer objektiv beroende på vad jag skall fotografera eller vad jag vill framhålla, jag zoomar med fötterna, annars blir det bara dagboksdokumentation.

Dina bilder talar för sig själva.

Svar från alf109 2013-04-30 15:45

Tack ska du ha Stefan.
Jag gillar ju också prylar där man får göra lite själv. även om automatik kan vara praktiskt ibland. :)
-affe

2013-04-30 17:34   Hans Wahlgren

Bra Alf! Gå aldrig ut utan kamera!. Det är ungefär som att gå ut utan byxor. Genom att alltid ha med kameran så tränas ögat se bilder och stämningslägen som man annars inte skulle vara tillräckligt vaken för att observera. Tror det var Björn Borg som sa att "ju mer han tränade, desto mer tur hade han". Men det handlar ju om att ha kunskap och beredskap för att kunna ta tillvara de små möjligheter som erbjuds. Se'n gillas inte alltid alla bilder man tar. I alla fall gillas de inte av alla. Men det ska man strunta i. Fotograferandet måste ha egensinnet och själen som vägvisare, ingen annan. Om man ständigt skulle vara lyhörd för vad andra tycker så skulle det vara ett aktivt steg mot nivellering = allt är avvägt och lika. /Hans

Svar från alf109 2013-04-30 20:20

Jo att plåta för sig själv och att alltid ha kameran med är nog ett par bra tumregler.
Trevlig helg!
-affe

2013-04-30 22:06   Dubbelolle

Första bilden, nåt speciellt gillar. LO

Svar från alf109 2013-05-01 00:35

Själv gillar jag den andra. :)
-affe

Dubbelolle 2013-05-01 01:10

Den är fin också, det är nåt med ljuset i den första som är speciellt tycker jag. Hilsen, LO

Svar från alf109 2013-05-01 03:41

Jo det blir fint ljus med blöta gator och regnet hängande i luften.
-affe