OmTag
OmTag. Fastnar man i typsnitten missar man lätt innehållet.
Att försöka komma bort från att skriva om teknik är inte det lättaste. Speciellt eftersom detta i huvudsak är en fotosite. Jag har också märkt att när jag skriver om saker som känns angelägna som till exempel bostadssituationen i Stockholm eller annat som kan uppfattas som politiskt så rör det oftare upp känslor hos några som inte delar mina åsikter än skapar någon form av debatt.
Jag tycker också att fotosidans bloggar tenderar att dras åt det myspysiga hållet. Många verkar vilja ha lite lagom lättsmälta trevligheter, både bildmässigt och textmässigt, känns det som. Inget fel i det, men då kanske mina ibland "allvarstyngda" bloggar inte alltid följer mallen riktigt.
Dessutom är det ju ganska svårt att skriva om fotografi, om man inte skriver om teknik, ämnet blir ganska snabbt uttömt. Åtminstone när det kommer till den dokumentära fotografin, som jag huvudsakligen skriver om. Det är kanske händelserna som borde få belysning i första hand och inte bilderna i sig så mycket. Om vi tar en sådan som Salgado till exempel så vill han ju något med sina bilder, men ganska sällan förs diskussionen om hur väl han lyckas eller misslyckas med att nå fram med sitt budskap?
Man diskuterar och dissekerar ofta bilderna helt från en estetisk synvinkel och bortser från hur väl de fungerar för att förmedlar sitt budskap. Detta leder ofta ganska fel tycker jag, fokus flyttas från de problem eller missförhållanden fotografen försöker lyfta till rent estetiska frågeställningar runt bilden i sig, ofta av teknisk karaktär.
Skall man snacka om dokumentär fotografi så att det blir meningsfullt skall man nog helst snacka om det med folk som inte är det minsta intresserade av fotografi i sig, men väl av samhällsfrågor. Om en dokumentärfotograf lyckas kan inte bedömas av en elit som i huvudsak intresserar sig för om bilderna går jämt upp till komposition och färg- eller grå-skalor.
Don McCullin uttryckte det bra i en intervju när han sa att han ville att hans bilder skulle träffa hårt som ett knytnävslag när Svensson slog upp tidningen vid frukostbordet (fritt översatt). Jag tror att det skulle vara nyttigt både för mig och för andra att försöka lyfta oss över rena fototeknikaliteter till att försöka känna in hur vi tycker att bilderna fungerar i sitt sammanhang. När vi ”läser” bilder tenderar vi allt som oftast att fastna i typsnitten och därmed riskerar vi att missa hela innehållet.
Bilderna förresten är bland de sista jag har på min far, en person som betytt mer för mig än någon annan.
-affe
Var inne och tittade på din blogg, och som vanligt ligger väl våren 2-3 veckor senare där än här, och nu har det ju gått ovanligt trögt även här.
-affe
Jag minns ett citat från 60-talet, tyvärr inte av vem. Han pratade om fotografer med stora framgångar men utan "djup" eller vad man skall kalla det. "They are overexposed and underdevolped" sade han...
Där befinner inte du dig! ;-)
-affe
Ha det fint!
Nils/
http://glasbloggen.blogspot.com
http://www.collectorsweekly.com/user/rebessin
-affe
Och visst måste alla sorter få finnas. :)
-affe
Jag håller även med dig att för mycket teknikaliteter förtar bildernas innehåll, man fokuserar på träden och missar skogen. Till detta räknar jag även digital/analog diskussionerna som ofta går till överdrift.
Dagens bilder på din far är personliga och känns nära.
Jag har bestämt mig för att försöka skriva mindre om teknik och kanske, efter bästa förmåga, fördjupa snacket runt bilder i stället. Vi får se hur det går. Alla dessa A vs B diskussioner tenderar att bli både tröttsamma och meningslösa, tar för mycket energi från det viktiga tycker jag ibland. Sedan kan det ju vara intressant att få info om prylar också, men jag tycker att det får väl hård slagsida ibland.
-affe