OmTag

OmTag. Det är fint med valfrihet

De osynliga blir fler och fler många grupper är på god väg att marginaliseras tycker jag. Mycket startade när "självförverkligandets" ideologi kom igång ordentligt i början av 80-talet. I denna ideologi ingår tyvärr inte bara det positiva i att var och en skall ges möjlighet att välja sin väg till självförverkligande, utan även att de som har lite svårare att nå eller ens se målen för egen maskin i stort har sig själva att skylla.

Det paradigmskifte som genomförts de senaste 30 åren är förmodligen den största samhällsomvandling som gjorts i modern tid. Ändå är det något som det är ganska tyst om, även om man på sista tiden har börjat ana en viss kritik mot det rådande läget.

Den stora skillnaden mot förr är att man idag ser "individen" som överordnad och på något sätt ”fristående" från samhället. Ofta målas det upp som två helt skilda enheter som bör ha så få beröringspunkter med varandra som möjligt.

Valfrihet som är tidens mantra har alltid tjänat de resursstarka, för ganska många består valfriheten endast i att de får skylla sig själva när de av olika anledningar saknar resurser att välja. Deras valfrihet handlar om att de "valt" att inte ha förmåga att välja, och detta kan man ju också kalla valfrihet om man vill?

Som exempel kan jag ta min mor som drabbades av en demenssjukdom, en människa som inte kan lyfta sin hand om någon skulle be henne eller ens tala om vad hon heter. Vilken valfrihet har hon? Min far som fick sköta om detta i hennes ställe var i sin tur uppväxt i tron att de som arbetade inom vården var bäst rustade för att avgöra min mors vårdbehov. För honom var det självklart att man skulle få en bra vård när man behövde den: jag vill inte välja, se bara till att det blir så bra som möjligt när det väl behövs resonerade han.

Jag tror att ganska många delar hans uppfattning. Det skulle ofta vara mycket enklare om var och en fick vara expert inom sitt eget område och om vi kunde lita på att det blev bra utan att själva behöva välja allt från vaggan till graven. Som sagt, valfrihet är ofta något för de resursstarka. Nu löste det sig på bästa sätt för mina föräldrar i alla fall, men inte beroende på valfrihet utan just för att det fortfarande fanns kompetenta personer inom vården som tog sig tid att göra de bästa valen åt dem.

Men som jag inledde tycker jag att fler och fler grupper marginaliserats på senare tid. Det började med missbrukare, psykiskt sjuka ofta hemlösa, de har ju ”valt” att leva så alltså inget vi andra behöver bry oss om? Så länge det bara hålls rent framför den egna trappan skiter man ofta i det verkar det som. Börjar de dyka upp för nära gör man sitt bästa för att de skall flytta så man slipper se dem.

Här vid Hornstull tog man bort parkbänkarna i en park enbart för att inte missbrukarna skulle komma dit och sitta, så kan man ju också lösa problem förstås. Men jag undrar om det får så värst många att sluta med sitt missbruk? Men de har ju i alla fall valfriheten att söka någon annan plats där bänkarna fortfarande är kvar.

En annan grupp som marginaliserats i mitt område är pensionärerna, förr brukade de ofta träffas utefter stranden och sitta och prata bort en stund. Men nu är även den platsen befriad från parkbänkar då de förmodligen sågs som hämmande för de restauranger som öppnats efter promenadstråket. Skall det sittas skall det konsumeras på restaurang tycks man anse, pensionärerna har numera valfriheten att stanna hemma i stället.

Som sagt, valfrihet är nog bra men ganska mycket beror på vad man lägger i begreppet.

2013-05-18 17:02   präntare

Hej Alf.
Det du skriver får stå oemotsagt för min del. Fin bild uteservering, undrar om den äldre kvinnan med rollator kan erbjudas sittplats där.
Må gott
/Hans-Åke

Svar från alf109 2013-05-18 18:23

Tack ska du ha Hans-Åke.
-affe

2013-05-18 19:17   Johan Svensson

Så träffsäkert och välformulerat Alf.Bilden illustrerar texten och vice versa.Mycket bra inlägg.

//Johan

Svar från alf109 2013-05-18 21:15

Tack ska du ha Johan.
-affe

2013-05-18 19:50   ronny vervaart

kärlek å omtanke som räcker bortanför husknuten finns inte längre/ronny

Svar från alf109 2013-05-18 21:15

Vi får göra vårt bäste för att ändra på det Ronny. :)
-affe

2013-05-18 21:50   Makten

Du vet vad jag tycker om individualism (valfrihet) versus grupptänk (socialism) Alf, men i detta håller jag helt med dig helt och hållet. Dock måste jag be dig fundera på vart du tror att alla pengar tar vägen. Trots att vi har världens högsta skatter har ju inte råd med allt åt alla, och vi måste nu tydligen prioritera ner dem som byggt samhället. Vi har "annat" att bekosta.

Sätt dig på tunnelbanan till valfri ändstation (med undantag för Kungsträdgården och Ropsten) så ser du svaret på gåtan. Det finner du inte i Hornstull. Prova ett besök i till exempel Akalla redan imorgon.

Svar från alf109 2013-05-18 23:00

Jag tror faktiskt att problemet med skatter också handlar om att det börjar bli en ganska förlegad idé att finansieringen av det offentliga skall ske genom skatter på avlönat arbete i första hand. Med tanke på att produktivitetsökningen och automatiseringen gått ganska långt blir det orimligt att i framtiden låta skatt på arbete stå för en så stor del av finansieringen av det offentliga. Dessutom skapar det en hel del spänningar i samhället, vilket dina resonemang brukar ge ganska tydligt uttryck för. Om vi leker med tanken att vi får ett så automatiserat samhälle i framtiden att det endast krävs att en person trycker på startknappen för att hela produktionen av varor skall tuffa igång. Är det då rimligt att denna enda knapptryckare skall stå för alla offentliga utgifter genom arbetsgivaravgift och skatt?

Jag tror att vi lever kvar i ett system som i stora stycken överlevt sig själv. Dessutom bygger ju nuvarande ordning på att produktionen hela tiden måste öka för att inte systemet och därmed världsekonomin skall kollapsa. Jag har givetvis lika lite som andra någon färdig lösning, men jag är övertygad om att det kommer att krävas ganska radikala förändringar och nytänkande ganska snart. Bara detta att man för att täcka samhällets kostnader i dagens system propagerar för att alla måste arbeta längre, samtidigt som det stora problemet är att det inte finns jobb. Vad skall man göra? Gräva och fylla igen diken åt varandra eller vad? Så länge det handlade om en upprustning av samhället så sögs arbetskraften upp av de ökande behoven av standardökning, nu lever vi snarare i en tid där produktivitetsökningen inte längre möts av ökad efterfrågan, och de flesta experter är också ense om att det inte är en framkomlig väg ens ur ett överlevnadsperspektiv på sikt.

Men det skulle behövas en idédebatt där man inte grävde ned sig i skyttegravar och hela tiden försökte finna enkla lösningar på och orsaker till alla problem. De som för närvarande för den mest sansade debatten om dagens utmaningar (som jag sett) är SVD-näringsliv. Jo jag är något så speciellt som en vänsterliberal som prenumererar på SVD därför att jag tycker att de för den sakligaste debatten. :)

När det gäller problemen med invandringen och de segregerade förorterna finns de givetvis och är något som endast en blind kan missa. Frågan är bara om de är orsak eller ett symtom, jag tillhör ju dem som inte ger så mycket för olika rasbiologiska teorier. Däremot är jag ganska säker på att den miljö och det samhälle man växer upp i har ganska avgörande inverkan på hur man utvecklas som människa och samhällsmedborgare. Så min idé är att vi har en helt havererad integrationspolitik och att lösningen finns att finna i hur man lyckas integrera olika grupper i samhället, jag tror inte att man kommer så långt genom att ställa olika grupper mot varandra.

Ps. jag har varit en hel del i både Husby, Akalla, Vårby Gård, Skärholmen osv. Men det vi ser här är egentligen den andra sidan av samma mynt, innerstaden är på god väg att förvandlas till ett getto den också, men ett getto av en helt annan typ.

Makten 2013-05-18 23:24

Bra svar!

Jag är återigen överens med dig om att ständig tillväxt inte är annat än en tillfällig lösning. Märkligt nog är det ytterst få som vågar yppa den tanken; att den MÅSTE avstanna förr eller senare och ersättas av en jämnare lunk. Emellertid är tillväxt nog det enda sättet att få u-länder att arbeta sig upp till god standard. Arbete skapar välfärd.

Men sen vet jag inte riktigt vart du vill komma med skattediskussionen. Var ska vi ta pengar till det offentliga om inte från skatt på arbete? Jag tycker nog att det är ett väldigt bra sätt. Sverige funkar i det stora hela bra som system sett, men de som styr har börjar prioritera helt fel på grund av den återvändsgränd de prompt ska köra in i.

Jag tror också att du vet att jag egentligen inte har något emot invandring som sådan. Men idag är det landets enskilt högsta kostnat och implicit DET som gör att vi måste dra ner på i stort sett allt annat. Vi har inte råd längre, samtidigt som politikerna fortsätter att leka godhetens apostlar med våra pengar. Det funkar inte.

Välfärd (eller egentligen socialism) kräver ett mer eller mindre slutet system. Men sen ska naturligtvis vem som helst vara välkommen att hoppa in i detta system. Med alla de krav det innebär för att kunna åtnjuta rättigheterna. Att tro att vi både kan ha råd med en värdig demenssjukvård OCH en invandring om ~100.000 personer per år varav merparten inte kommer i arbete, är galenskap. Fullständig, ren och skär galenskap.

--------------

I min utopiska dröm vore vi alla lika och hade samma mål. Då hade ett globalt, socialistiskt välfärdssamhälle med lagom höga skatter funkat. Men så är det ju tyvärr inte i verkligheten. De olika folken på jorden (vi talar nu kultur, inte etnicitet) har kommit olika långt och kan inte utan problem bo och verka tillsammans. Ändå kör våra politiker ständigt huvudet upp i röven och påstår att det är så det ska vara. Med påföljden att allt blir sämre.