OmTag

OmTag. Det blir som det blir

Det blir de bilder det blir. Ganska ofta kan man ha synpunkter på andras bilder eller få andras synpunkter på sina egna. Det är ganska ofta man försöker anpassa sig efter detta tror jag. Att publicera sina bilder handlar ju om någon form av bekräftelse, ett sätt att tala om att man finns. Somliga har större behov av detta än andra, bara att kolla facebook till exempel.

När det kommer till anpassning och bilder tror jag att det är just detta som gör att så förhållandevis många hoppar på samma tåg och att det skapas så tydliga trender. Vi tenderar ganska ofta att tycka sådant är bra som andra, då gärna någon vi ser upp till av någon anledning, tycker är bra eller håller på med. Det blir ganska lätt att man ”gör våld på sig själv” och försöker att fotografera andras bilder.

Jag tror också att det är delvis detta som gör att det finns så förhållandevis få med ett unikt anslag och som man känner att de tar sina egna bilder till 100 %. Detta är definitivt inget som berör bara oss amatörer, jag skulle snarare vilja påstå att det är ännu vanligare bland de mer etablerade. Ganska många blir, åtminstone under en ganska lång period, spegelbilder av sina olika mentorer. Det blir också lite av ett självspelande piano eftersom de ”framgångsrika” sätter agendan för vad som är bra genom sina ivrigt påhejande kritiker.

Jag tror också att just detta medför en tröghet för att acceptera nya saker, det ser ju inte ut som det man är van vid och det som lyfts fram av etablissemanget och således kan det ju inte vara bra?

När det gäller de egna bilderna försöker jag komma bort från sådant även om jag kanske lyckas ungefär lika dåligt som de flesta med detta. Om man lyssnar för mycket på andras åsikter och råd i all välmening är det ganska lätt att man försöker anpassa sina bilder till att passa andra än sig själv. Man slutar helt enkelt att ta sina egna bilder och blir en till i raden som försöker ta andras bilder.

Eftersom fotografi, för mig, handlar om att försöka skildra sitt liv och sådant man tycker är viktigt vart efter man lever det går det inte att leva ett liv och försöka skildra ett annat. Det blir obönhörligen falskt. Sedan må andra ha hur mycket åsikter som helst på vad man borde eller inte borde göra.

Om man till exempel lever ett ganska händelsefattigt liv (som de flesta förmodligen) och de man umgås med också är helt ordinära människor med sina jobb och familjer är det detta man får skildra efter bästa förmåga. Det går inte att plåta som Nan Goldin eller Larry Clark om man inte lever deras liv. Jag tror att ganska många skulle bli intressantare som fotografer om de insåg detta.

”God fotografi blir alltid till i den enkla punkt där man själv står som människa…. Det räcker egentligen inte med att ha ämnena. Ämnena måste vara en del av fotografen själv…” sa Sune Jonsson. Med detta menade han att man bara kan bli bra på sådant man själv brinner för och är beredd att lägga ned mycket arbete på. Om man till exempel skulle vilja skildra åldringsvården i Sverige så måste man dels se till att lära sig ämnet så man inte fastnar i klichéer och dels spendera massor av tid med såväl de som vårdar som de som vårdas. Man måste gå djupare än att visa upp enskilda företeelser, man måste se till att ämnet blir en del av en själv.

Tyvärr tycker jag att det mer och mer går mot att visa upp företeelser, företeelser som i bästa fall blir helt obegripliga utan fördjupning och i värsta fall ger en helt missvisande bild av ansvarsfrågan vid olika missförhållanden. Det är så lätt att hänga ut den enskilde polisen, handläggaren på försäkringskassan eller migrationsverket eller enskilda organisationer som skurkar i dramat när orsaken finns att finna hos de som skapar spelreglerna, ofta våra politiker.

Ofta sällar sig just de ansvariga till klagokören och bidrar till att sparka på dem som har till uppgift att genomföra de regelverk som skapats av de ansvariga själva, ett inte helt snyggt sätt att skylla ifrån sig. Hur som helst, om samhället skall skildras på ett begripligt sätt måste skildringen ges ett djup som bara kan nås genom tid och ordentlig research och då duger det inte med att visa lösryckta slagkraftiga bilder av företeelser.

Själv saknar jag drivkraften att ge mig in i samhällsdebatten med mina bilder utan plåtar sådant jag ser när jag är ute och knallar, men jag försöker efter bästa förmåga att fotografera ”från den enkla punkt där jag står som människa.”

2013-05-21 19:18   janolof

”från den enkla punkt där jag står som människa.” Det är väl inte det sämsta tycker jag! Det är (förhoppningsvis) det vi känner bäst och det som kan bli sannast, om vi klarar av att hitta och vara kvar i den punkten.
/J-O

Svar från alf109 2013-05-21 22:36

Jo, det är en punkt som både kan vara svår att identifiera och att hålla kvar vid tror jag. ;)
-affe

janolof 2013-05-21 22:43

Självklart är det så. Det står ett tungt om i vägen!

Svar från alf109 2013-05-21 22:59

Missade ett Jo, i början av mitt första svar som jag lade dit nu. Annars såg min kommentar lite väl pappegojlik ut. ;)

2013-05-21 19:39   Hans Wahlgren

Det bästa jag läst av Dig på ett bra tag Alf! Tycker Du sätter fingret på flera viktiga punkter. Utgångspunkten för eget fotograferande, vad som krävs för att gå på djupet i ett ämne och svårigheten att skapa ett eget uttryck och inte låta sig ledas in i vad som allmänt uppfattas som "bra". Välskrivet! Mvh Hans

Svar från alf109 2013-05-21 22:37

Tack ska du ha Hans.
-affe

2013-05-21 20:27   Turbo56

Intressant blogg även i dag.
Jag tycker verkligen att du har funnit ett eget bildspråk, håll i detta det är starkt.
Visst är bekräftelse viktig, varför skulle man annars publicera sina bilder, man vill ha respons, men då är det viktigt att hålla fast vid en konsekvent linje och inte bara anpassa sig till antal gilla etc.
För min egen del tycker jag att det är intressant med bilder och bloggar där jag känner stringens, en linje och en idé.
Man måste inte alltid vara drivande i samhällsdebatten, men det är viktigt att man tar del av den och även tar ställning.

Svar från alf109 2013-05-21 22:38

Tack ska du ha Stefan
Just att ha modet att ta ställning är nog bland det viktigaste vi kan kämpa med. Sedan kan man ha helt olika åsikter vilket är en helt annan sak. :)
-affe

2013-05-21 21:40   gatosi

>Tyvärr tycker jag att det mer och mer går mot att visa upp företeelser, företeelser som i bästa fall blir helt obegripliga utan fördjupning och i värsta fall ger en helt missvisande bild av ansvarsfrågan vid olika missförhållanden. <

Håller med. Därför förstår jag inte riktigt varför det så ofta anses vara en extra bra bild när den "står för sig själv". Eller tycks göra det.

Det där med bekräftelse funderade jag på i samband med Robin Stjernberg. När hade den underbara adrenalinmättade känslan av bekräftelse varit störst: Om han hade vunnit ESC? Eller när han vann melodifestivalen? Eller helt enkelt redan när han klarade första audition för Idol? Jag skulle gissa det senast nämnda. Den underbara känslan av att bli bekräftad är ju ändå skönast vid första gången. Ingenting kommer ens i närheten sen. På så sätt behöver man ju egentligen bara se till att man vinner någon utmaning på Fotosidan eller någon lokal fototävling och sen är det bra. ;) Sen kan man fota sitt eget.

/Katja

Svar från alf109 2013-05-21 22:41

Tack ska du ha Katja.
När det gäller bekräftelse så funkar det nog lika ofta som ett missbruk, man blir fort beroende och det krävs större och större doser hela tiden även om kicken från den första erfarenheten uteblir. :)
-affe
Ps. måste väl tillägga att jag inte har några egna erfarenheter av missbruk. ;)

2013-05-22 08:20   Benganbus

"Hur som helst, om samhället skall skildras på ett begripligt sätt måste skildringen ges ett djup som bara kan nås genom tid och ordentlig research och då duger det inte med att visa lösryckta slagkraftiga bilder av företeelser."
Håller helt med dig Affe!
Vi kommer mer och mer in i dagsländekultur, både vad gäller konst, kultur och samhällsdebatt!

Men då det ena inte går att skilja från det andra,
så blir det här sannolikt även så här i våra nära relationer också!
/B

Svar från alf109 2013-05-23 00:19

Jo, fördjupning är nog en bristvara på alla plan. :)
-affe

2013-05-23 01:48   Jerzy bondo

Bra text, även om j a g menar att man kan fotografera sin dröm- och idealvärld, till exempel, snarare än den faktiska, "verkliga", och även då vara sann och ärlig och helt personlig i sitt fotograferande. Det som man tycker är viktigt kan ju vara något helt abstrakt och overkligt. Bägge bilderna mycket bra, underbart öppna och fulla av möjligheter.

Svar från alf109 2013-05-23 02:15

Det framgår inte så det kan inte vara så lätt att veta givetvis. Det jag i huvudsak skriver om är den dokumentära fotografin. Jag hade det i ingressen till min förra blogg och skall kompletera med det även i denna för att undvika missförstånd.
-affe

Jerzy bondo 2013-05-23 02:35

Aha! Nå, skönt "osnygga" bilder i vilket fall.

2013-05-23 07:50   goranfm

Kloka ord.
Göran