OmTag
OmTag. Upplopp och komposition
Jag har mottagit lite konstruktiv kritik på mina kompositioner den senaste tiden. I huvudsak har kritiken handlat om att jag lämnar väldigt lite luft i ovankanten av en del bilder, vilket ger en viss obalans.
När jag själv går in och kollar så tycker jag kanske att det är en del av uttrycket. Det är lätt att bli Gerry Johansson klinisk i sina kompositioner tycker jag, och jag är ingen stor fan av detta. Jag tycker att bilderna lätt blir för sterila på något sätt. Och om man går mot den andra ytterligheten, Lee Friedlander, så tycker jag att det ofta blir för rörigt för min smak.
Personligen hamnar nog en del av mina kompositioner någon stans mitt emellan, det är där jag känner att jag trivs, lite lagom rörigt och ”fel” proportioner. Jag tycker att det skapar en spänning i en viss typ av bilder som jag håller på med. Annars är jag ganska konservativ när det gäller mycket annat, som porträtten till exempel.
Anledningen till denna, i mina mått mätt, tidiga blogg är att jag har en magsjuk hund som hållit mig vaken hela natten.
Annars, det som händer i förorterna: jag blir bara så trött. Oavsett om det handlar om invandrargäng eller fotbollshuliganer så verkar de utrustade med huvud mest för att det inte skall regna ned i halsen på dem. Och så undrar folk hur ett nazzeparti kan bli så populärt?
Jag är trött på alla dessa som gör sig själva till offer hela tiden, man ger dem en fristad från förtryck och förföljelse och som tack för hjälpen förvandlar de hela stadsdelar till krigszoner. Fan, det var det jag trodde att de ville komma bort ifrån. Och visst, jag är medveten om att det är en liten tongivande klick som ställer till det, så är det alltid.
Men då borde den skötsamma majoriteten ta denna klick i örat oavsett om det handlar om invandrarhuliganer eller fotbollshuliganer kan jag tycka. Jag är leds på att höra alla bortförklaringar att det var polisen som provocerade och så vidare, hur fan skulle man själv reagera om man som brandman eller polis utsattes för stening när man försökte utföra sitt jobb?
Lite mer civilkurage och dessa ligistfasoner skulle snart vara historia, men då gäller det att inte skylla ifrån sig på samhället eller något annat utanför sig själv så fort det går åt helvete. Sedan att vi har en helt havererad integrationspolitik är givetvis något som man måste ta tag i, men under ganska lång tid har det varit tabu att ens påtala att det finns några problem.
Man behöver inte vara vare sig emot en generös flykting politik, en stor invandring eller nazist för att tycka att individen bär ett ansvar för sitt eget beteende. Men tyvärr är det den stämpeln man ofta får om man vågar knysta om att allt kanske inte är guld och gröna skogar. För att lösa problem måste de först identifieras, och det absolut första steget är att våga erkänna att de finns.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4058
Renzo Aneröd har också skrivit en hel del intressant i ämnet.
Annars så ser jag nog inte kompositionen som det intressantaste i en bild utan hur jag känner när jag tittar. Ungefär som med musik, jag kan lyssna på den mest skräniga och ostämda punken med samma välmående som jag lyssnar på "Mephisto & Co" med Eiji Oue medans mycket av den tillrättalagda musiken gör mig oberörd.
Förr var man ute sent på nätterna och jag får en igenkänning i dina bilder när man traska hemåt i ensamhet och lugnet. Idag är jag ute riktigt tidigt istället och möter samma lugn.
-affe
Nettoinvandringen är ca 50 000. Av dessa är nästan 30% från norden där svenska återvändare är den absoluta lejonparten. Den näst största gruppen är syrier vilket inte är så märkligt och dom är ca 5000.
Rätt långt ifrån 100 000 problem va?
Min frustration handlar om huliganism där jag anser att varje person måste vara ansvarig för sina egna handlingar. Jag blir leds på detta att man alltid skyller på någon annan så fort det går åt pipan. Det finns förmodligen inte en enda person där man inte kan dra fram dålig potträning eller någon elak lärare i småskolan eller där man inte kan finna något som personen upplevt som en oförrätt. Men om man börjar rättfärdiga kriminellt beteende med sådant så blir allt som händer alltid någon annan än förövarens fel.
-affe
Här i Australien är 23% första generationens invandrare - dubbelt så stor andel som för Sverige.
Det finns demografiska ojämnheter bland etniciteterna, men "förortsgettot" lyser med sin frånvaro.
Andra skillnader är att arbetskraftinvandringen är den stora posten och det finns definitivt ett grupptryck att "sköta sig" eller packa och resa "hem".
Hittills har jag tyckt att Australien med sitt assimilationstryck och sin bitvis hårdhänta och "omänskliga" flyktingpolitik inte har varit något att yvas över - men det som just nu händer i Sverige och liknande händelser i England och Frankrike har gett mig en mer nyanserad bild på hur immigrationspolitiken hanteras på olika ställen i världen.
Tack för att du tar upp ämnet.
Johan
Själv tror jag inte alls att ligisterna ser sig som offer. Problemet är att etablissemanget gör det, så att samhällets institutioner (polis, rättsväsende, skola) inte tillåts vidta lämpliga åtgärder. Det kan knappast vara vanliga privatpersoners ansvar att stävja brottslighet. Särskilt inte när politikerna blundar och bara öser in mer pengar till ingen synbar nytta.
Jag är trots allt glad att du tar upp det här. Tonen i samhällsdebatten har ändrats till det bättre på sistone. Och då menar jag inte att den hårdnat. Den har nyanserats. Fler och fler förstår att detta inte kan fortgå.
--------------
Vad gäller dina kompositioner har jag faktiskt aldrig reflekterat över dem. För mig handlar dina bilder till största delen om stämning, och då är komposition inte så viktigt. Det kan till och med vara så att en bild med "bra" komposition saknar den där oron som jag tycker du gestaltar. Lyssna inte så mycket på vad andra tycker i den frågan.
Sedan får du ha vilken åsikt du vill om detta och jag respekterar den även om jag inte delar den.
Hoppas att inte detta svar mynnar ut i någon intellektuell pingismatch alla vet ungefär vart vi står i dessa frågor ändå.
Jag vänder mig inte emot att du ogillar SD. Det har jag all förståelse för. Däremot tycker jag att du kastar sten i glashus när du använder epitet som gör att samhällskritiker hamnar i fack de inte tillhör. Du kan verkligen inte både klaga på tabut kring invandring samtidigt som du avfärdar det enda invandringskritiska partiet som nazister, för det är just därifrån tabut kommer. Det går liksom inte ihop. Varken du, jag eller någon annan vinner något på stigmatisering av oliktänkande. Jag tror att du vet det och att detta epitet kom av bara farten.
Jag skulle vilja efterlysa en mer saklig kritik av SD. För min del tycker jag att de har ett stort hål i sin argumentation. De presenterar nämligen ingen lösning. Problemframställningen är däremot en som jag kan skriva under på. Så håll fanan lite högre och sikta bättre. Det kommer att ge större effekt, vill jag lova.
Själv är jag mest rädd för dem som försöker tysta folks åsikter. Och det har jag aldrig någonsin sett eller hört från SD-håll. Sen kan jag precis som du misstänka att det skulle låta annorlunda om de fick större makt. Men då får vi se till att få övriga politiker att börja lyssna. Och hur gör vi det om inte genom att missnöjesrösta? Jag vet faktiskt inte.
----------
Edit: Jag hoppas att du tycker det är okej med en djupare diskussion om vi håller den på en vettig nivå. Jag försöker så gott jag kan:-)
Angående SD så tror jag faktiskt att de flesta skulle ändra uppfattning ordentligt om de lyssnade till vad partiet har att säga (i vilket inte ingår vad vissa idioter gör på fritiden) istället för att läsa vinklade analyser. De är knappast extrema annat än i ett svenskt mellanmjölksperspektiv. Snarare ganska precis det som sossarna var innan Palme.
Trevlig helg Alf. Jag ångrar en del elakheter jag skrivit till dig tidigare. Den här gången känner jag att nivån är en helt annan, vilket uppskattas mycket från min sida.