OmTag
OmTag. Segregaionen måste brytas!
Ivar Lo-Johansson skrev om statarsamhället, den tidens segregation
Det handlar om att bryta segregationen. Jag tycker givetvis fortfarande att det är lika fel det som händer i våra förorter, Men det är ingen tillfällighet att det inte är i innerstaden, eller i mer välmående förorter som det startar.
Just bostadssegregationen har skenat de senaste decennierna. "I dag är Stockholm en stad med tydlig boendesegregation... Omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter har bidragit till utvecklingen. Omstöpningen av bostadspolitiken likaså; i dag sker bostadsbyggandet på marknadens villkor. Det innebär att nya områden blir dyra områden... De ekonomiska klyftorna ökar, något som OECD nyligen konstaterat, och boendesegregationen fördjupas." Säger urbansociologen Elisabeth Lilja i Elisabet Anderssons kolumn i gårdagens SVD.
Några sidor längre fram i tidningen skriver Ove Sernhede, professor vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, och de senaste åren ordförande för Centrum för urbana studier i Hammarkullen, ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Chalmers, en intressant artikel: "De ökande klyftorna är chockerande". Jag tycker att de som är intresserade av samhällsfrågor borde ta sig tid att läsa denna artikel, oavsett egen placering på den politiska färgskalan.
Min personliga uppfattning är att det inte går att få ett samhälle att hålla ihop om segregationen blir norm på ett sådant sätt att människor från olika samhällsskikt, etniska, kulturella och sociala bakgrunder helt saknar beröringspunkter. Det räcker liksom inte med att någon mer välbeställd nyttjar sitt RUT-avdrag till att få sin bostad städad av någon ensamstående trebarnsmor från någon av de fattiga förorterna.
Jag tycker också att det är hög tid att skrota integrationsbegreppet till förmån för det otidsenliga assimilering. Integrationsbegreppet har mest tjänat till att var och en får göra som den vill och sedan kan vi andra luta oss tillbaka och skita i hur det går. Med andra ord har man låtit utvecklingen gå helt överstyr där man använt integrationsbegreppet som en ursäkt att inte bry sig. Jag tror nämligen att en direkt förutsättning för att bryta segregationen är att samhället bygger på en gemensam värdegrund. Och då handlar det om assimilering, det är inte rimligt att man skall tillåta olika könsroller och liknande bara för att man har olika härstamning eller att man tillämpar någon religion eller annan kulturell företeelse som strider mot samhällets normer.
Om samhällets värdegrund hamnar i konflikt med olika kulturella värderingar måste det vara samhällets värdegrund som gäller. Detta kallas att ta seden dit man kommer, eller assimilering.
Såg förresten Hanne Kjöller i Rapport angående de senaste händelserna i förorterna, ja jösses jag hoppas verkligen att hon har förstånd att sätta på sig en hjälm om det finns hackspettar i närheten.
Språket ger jobb och utbildning samt kontakt i alla dess former med det svenska samhället. Jobb ger arbetsinkomst och inkomster som i sin tur ger valmöjlighet, när det gäller bostad.
-affe
På 60-talet hade jag en arbetskollega som var nästan perfekt i tal och skrift i engelskan utan att på den tiden har besökt England eller USA. Han var till och med engelsklärare på aftonskolan :-)
Så vill man så kan man.
/Wolfgang
Integration eller assimilering, för mig funkar båda orden. Först kommer individens vilja, kopplat till ett bra stöd från samhället. Integrationen/assimileringen har inte lyckats särskilt väl, av en eller annan anledning.
Men en sak är säker, att det som nu sker, är ett eller två steg bakåt!! Tråkigt och ledsamt! För alla! //Peter
-affe
Jag tycker det är skrämmande när barn i samma ålder som mina egna ägnar sig åt sånt här utan en tanke på vad det kan få för konsekvenser :(
Och ja - assimilering är nog grejen. Visst är det bra att vi har religionsfrihet och dylikt, men vi måste inte tillåta ALLT bara för att det ska vara så himskans jämlikt.
-affe
-affe
Och när dom får bli förebilder istället för föräldrar, lärare och andra vuxna så lär det bli problem. LO
i den här boken är Sverige några av föredömena, tyvärr har vi snabbt gått åt fel håll!
Här har det inte skett några dödskjutningar av galningar med machete, utan det är helt enkelt ungdomar som inte har något bättre för sig som roar sig med sånt här.
I området där jag växte upp, och fortfarande bor i, var det mycket problem på 70- och 80-talen. Det var slagsmål och det eldades gräs (man satte eld på hela ängar fulla av gräs, och det kunde bli synnerligen allvarligt). Det buskördes med vråltrimmade mopeder i Stadsskogen, och den stora sporten var att köra på ställen där bumsen (Polisens BMW-MC) inte kunde köra. Jag hörde aldrig något argument om att det skulle vara samhällets fel att det slogs eller på andra sätt begick lagbrott dock - det var bara ungdomar som hade tråkigt.
Min gissning är att det är samma mentalitet som styr ungdomarna i förorterna, men att det förvärrats av att en del av dem saknar de spärrar som gjorde att vi på "min tid" inte eldade upp hus, bilar, eller slogs på ett sätt som riskerade döda motståndaren (även om det förstås också hände i extrema fall annorstädes). Varför denna spärr saknas kan jag förstås bara spekulera i, men jag skulle tro att det kan ha att göra med att dessa ungdomar, även om de är uppvuxna i Sverige, har föräldrar och erfarenheter från länder där det inte är ovanligt med detta våld och dödande. Det är förstås lång ifrån alla som tar till sig detta beteende, men det räcker att endast ett fåtal gör det för att vi ska hamna i den situation vi är i nu, och den leder förstås till att segregeringen blir ännu större.
Lösning på problemet? Ingen aning, men en idé är ju att se till att inte alla från samma ursprung bor på samma ställe när de först "placeras" i Sverige ...
-affe
-affe
För övrigt håller jag i mycket med om vad Hanna Kjöller skrev i DN i går. Bland annat, varför eldar ungdomarna i Norrlands inland inte upp några bilar?
/Stephan
/Katja