OmTag

OmTag. De fria lunchernas tid går mot sitt slut?

Snackade med Micke Berg idag bland annat detta att färre och färre är beredda att betala för sin konsumtion av journalistik. Tidningarna börjar införa betaltjänster för att kunna läsas på webben, och när det gäller public service funderar man på att försöka ta betalt via datorinnehav till exempel.

Många tycker att detta är en tråkig utveckling, jag själv inberäknad. Men nu tillhör jag ändå dem som troget betalat mina TV licenser och till och från prenumererar på morgontidning. Något som jag tycker att en del av kritikerna till att ta betalt för olika nättjänster, nyhetsbevakning och även fotografi verkar missa är att dessa saker kostar pengar.

Om vi vill ha oberoende granskning till exempel är det ganska viktigt att den står fri från det som skall granskas. Nu lever ju till exempel våra så kallade facktidningar sedan ganska länge i symbios med annonsörerna. Om vi bara tittar på vårt gemensamma intresse här på fotosidan kan man ju ställa sig frågan hur stor trovärdigheten blir i olika tester om man betänker att de företag vars produkter man testar till stor del betalar testarnas löner?

Detta är något jag tycker att man ser ganska ofta när man läser olika tester, som mer och mer liknar reklampamfletter eller rena produktblad från leverantörerna. Jag kommer ihåg när en av våra stora fototidningar för några år sedan testade en kamera från en av de stora och gav den epitetet toppklass, lite senare testade man en i stort sett identisk kamera med samma sensor och samma funktionalitet från en mindre tillverkare och då var den helt plötsligt inget vidare?

Visst kan det skilja i handhavande, men det var bildkvaliteten man anmärkte på. Alltså samma sensor och identisk bildkvalitet (enligt mer oberoende internationella testare). Det är så det blir om vi inte är beredda att betala för oberoende granskning. Någon måste betala lönerna och om dessa är de samma som man skall granska eller har en egen agenda lär de nog utnyttja sin position. När det gäller kameratester spelar det väl inte så stor roll kanske, värre blir det när det handlar om att granska samhället och dess aktörer.

Samma sak när det gäller fotografin och de så kallade konstnärligt fria utövarna, alla måste ha mat på bordet. Om man blir behandlad som skit av en stor utställare är det ändå ganska få som inte är beredda att dra ned byxorna och luta sig framåt så fort samma utställare vinkar lite med ett lillfinger. Mössan i näven och nedböjt huvud är det som gäller, framför allt verkar det inte finnas minsta antydan till ryggrad vare sig enskilt eller kollektivt. Det är ju en så fantastisk möjlighet att få ställa ut på det stora galleriet, att gallerister behandlat både mig och mina kamrater som skit väger inte speciellt tungt så fort det blir lite pengar inblandade.

Lite lustigt att just de som ofta försöker utge sig själva för att vara ett föredöme när det gäller integritet och moral och gärna pekar finger åt andra som man anser prostituerar sig ofta verkar ha förtvivlat svårt att själva leva upp till den moral som man snabbt påpekar bristen av hos andra?

Hur som helst, om vi i framtiden vill kunna ta del av så väl oberoende granskning som oberoende konstnärlig utövning måste nog fler förstå att detta kostar pengar. Pengar som vi som konsumenter måste betala på ett eller annat sätt, och jag betalar betydligt hellre journalistiken eller konstnären direkt än via min hamburgare som jag till äventyrs köper på McDonalds. För ingen skall tro något annat än att det är vi som konsumenter som får stå för notan i slutändan oavsett om jag får betala när jag köper min hamburgare eller när jag köper min tidning.

2013-06-26 08:09   Bob Bovin

Hej,
Det råder ingen tvekan om att det måste finnas mat på bordet för våra duktiga kulturarbetare. Det borde vara mindre skillnad mellan att kicka boll och svinga en penna eller pensel. Delvis kanske pengarna skall komma från konsumenten?
Ha de bra
Bob

Svar från alf109 2013-06-26 13:09

Jag tycker att det även behövs ett utökat kulturstöd, men jag tror att det är viktigt att fler får upp ögonen för att allt måste betalas, på något sätt.:)
-affe

2013-06-26 09:36   froderberg

Jag håller med om att man måste vara beredd att betala för kvalitet. Problemet med morgontidningar är att tryckta tidningar som bara vara en dag inte är en hållbar lösning för framtiden. De har en svår tid framför sig och måste göra om hela sin affärsmodell.

Det förekommer absolut skribenter/tidningar som är försiktiga när de uttalar sig om kamerors svagheter, men det gäller inte för alla. Det är fel att säga att tillverkarna till stor del betalar för testarnas löner. När jag jobbade på K&B stod läsarna för cirka två tredjedelar av intäkterna. Att gynna en enskild annonsör skulle göra att resterande annonsörer skulle bli sura. Den enda vägen är att vara rättvis mot alla. De stora märkena Canon och Nikon är inte heller de största annonsörerna. De tycker snarare sig inte behöva annonsera i specialtidningar och satsar hellre på TV och dagstidningar. På Fotosidan är det också så att läsarna/medlemmarna står för huvuddelen av intäkterna. Det gör också att vi kan begränsa mängden annonser till några ställen och renodla till relevanta fotoannonser. Vi har exempelvis inga annonser på bloggarna. Jag är övertygad om att man ska sätta läsarna i första rummet, och de tröttnar om man skulle vara vek mot annonsörerna.

Svar från alf109 2013-06-26 13:31

Tidningarna kan givetvis ta en annan form än den tryckta papperstidningen. Varför papperstidningen inte skulle vara hållbar som lösning, om du inte menar att den förbrukar för mycket skog, vet jag inte om jag håller med om. De flesta tycker nog att en fysisk tidning är överlägsen att bläddra i ännu så länge. Det är ju samma sak med boken som det ju också finns alternativ till. Men oavsett vilket eller vilka format tidningen får i framtiden så kommer innehållet kosta att producera. Oavsett affärsmodell måste medarbetarnas löner betalas på något sätt.

När det gäller annonsintäkternas betydelse för vad och hur det skrivs är jag ganska övertygad om att de har en ganska stor betydelse för innehållet. Bara en sådan sak att det skrivs så fasligt mycket om prylar talar sitt tydliga språk, dessutom är ganska mycket av det som skrivs ren smörja. Som exempel: man skriver att man har ett stort stativtest, när man läser detta framgår inget om hur man testat eller vad man testat?? Det som framgår är vad skribenten tycker om de olika sakerna. Om man skall göra ett test så är en minsta grundförutsättning att man talar om vad man tester och hur man gått tillväga. Lika dant är det ofta om man läser kameratester, man är ofta väldigt subjektiv i sina omdömen, och då handlar det om tyckande inte testande. Visst kan även tyckandet vara viktigt, men först när man även objektivt testat. Om vi tar din gamla tidning K&B till exempel och tittar på deras skala över vart olika kameror hamnar i "bildkvalitetslistan" som finns med i varje test, vad säger sådant och hur kommer man fram till detta? Bara en sådan sak att "de dyraste" från Canon och Nikon ligger automatiskt i topp för bildkvalitet är ju rent nonsens? Hur kommer man fram till att en D4 ger högre bildkvalitet än en D800 eller att bildkvaliteten från en 1DX överträffar en 5D Mk3 eller 6D till exempel?

Kanske har du rätt i att tillverkarna inte har så mycket att säga till om som jag tror, men i så fall är skribenterna ofta uslare än vad jag trodde, frågan är vilket som är bäst? ;)
-affe

Erik Madsen 2013-06-26 15:02

Wow, för ett inlägg!
Och där håller jag med dig.
Speciellt när det kommer till kamera och objektiv testning. Jag ser det i både danska och engelse fototidskrifter och jag vet så småningom den enskilde författarens åsikt om olika produkter. Där finns alltid bara en liten sak som farvoriserer egna pre-favorit och det är alltid något som har att göra med känslor och inte något annat. Jag vet inte varför jag fortsätta läsa dessa tester - Jag kan väl inte vara riktigt klyftig.
m.v.h. Erik / DK