OmTag

Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Lite mer om gatufoto

Det har varit en hel del snack om gatufoto på sista tiden. Och då kanske främst gatufoto på fotosidan. Fotosidans medlemmar har ju en stor spännvidd mellan allt från rena nybörjare till gamla rävar som hållit på en massa år. Dessutom har medlemmarna olika ambitionsnivåer och att allt detta återspeglas i bilder och på klotterplank tycker jag inte är så konstigt.

Men ett tips i all välmening till alla som vill komma en bit längre än att bara plåta lite ”planlöst” på gatan rekommenderar jag att man går in och tittar på lite av vad gatufototraditionen har att erbjuda. Om man är intresserad av ”modern” gatufoto finns en hel del att se på siten in-public och för den som vill kolla gatufotografins rötter kan det vara bra att titta på sådana som Cartier-Bresson, Doisneau, Willy Ronis, Brassaï och några från den Amerikanska grenen som Garry Winogrand, Elliott Erwitt, Robert Frank, Lisette Model, och till vissa delar pionjärer som Paul Strand och Walker Evans till exempel. Det finns en mängd andra givetvis, men de brukar man hitta om man börjar med dessa.

För att greppa vad gatufoto handlar om, och hur man eventuellt kan komma vidare med sitt eget plåtande är det bra att ha föregångarna i ryggen. Det blir så mycket enklare att ta sig vidare själv då, åtminstone för mig var det en aha upplevelse att se dessa fotografers arbeten och lära sig lite om hur de tänkte.

Men starten för alla är att våga plåta främmande människor på gatan, och det är en tröskel man måste ta sig över. Ofta kan man känna sig lite obekväm i början, men denna osäkerhet avtar ganska snabbt när man upptäcker att ganska få bryr sig så länge man är öppen med det man gör och inte provocerar folk. Om någon uttryckligen visar att denne inte vill bli fotograferad är det ju enkelt att respektera detta, men det gäller också att jobba upp en smidighet så att man inte upplevs som påträngande. Om man gör detta visar det sig att ganska få bryr sig, eller ens lägger märke till att man fotograferar.

Sedan kan man utveckla sin personliga stil hur långt som helst, men generellt för bra gatufotografi tycker jag är att fotografen vill visa något mer än rena företeelser med sina bilder. Alltså är bra gatufotografi sällan ”slumpmässiga” semesterbilder rakt upp och ned från gatan, även om det är där vi alla startar.

Jag tror också att gatufotografi är en av de genrer som kräver mest tid för att dels hitta sina spår alltså komma underfund med vad man vill med sina bilder, och dels att lyckas översätta detta till faktiska bilder. Man måste vara alert hela tiden, så det kan vara en ganska psykiskt påfrestande sysselsättning eftersom det gäller att hålla skärpan uppe hela tiden. Men som sagt, alla är vi barn i början och jag tycker för egen del att vi måste ha det i bakhuvudet innan vi går in och sågar något som vi själva kanske höll på med för ett par år sedan.

Vissa kommer att hitta sina spår snabbare än andra givetvis, men det finns inga genvägar. Det handlar om att ägna mycket tid såväl på gatan som att titta på andras bilder. Gör man det brukar resten utkristalliseras av sig själv om man lyckas hålla intresset vid liv, och annars går man kanske över till andra former av fotograferande som man tycker passar en själv bättre. Jag har inte gatufotograferat speciellt aktivt själv på flera år, men när jag höll på tillbringade jag flera timmar om dagen på gatan alla dagar i veckan året om i princip.

Eftersom gatufotograferande kräver koncentration är det ofta en dålig idé att göra det i grupp, dels tappar man uppmärksamheten och dels blir man iögonfallande vilket lätt dödar spontaniteten i bilderna. Så man bör nog till att börja med trivas i sitt eget sällskap om det skall bli något på sikt. Dessutom funkar det lite som fiske, den som fiskar mest brukar också vara den som får mest fisk.

Mycket tid spenderat ger som regel även mer ”tur”, eller man får ett tränat öga så man inte missar bilderna lika ofta. Hur som helst lite mer uppmuntran från de som hållit på ett tag tror jag ger större framgång på sikt än att gnälla över bilder som vi alla tagit under resans gång, även om minnet tenderar att bli väl kort ibland.

Inlagt 2013-08-07 15:10 | Läst 5235 ggr. | Permalink

2013-08-07 15:17 Magnus Möller

Snygg asfaltsbild!

2013-08-07 15:42 hurf

Äntligen några fina gatubilder. Och bra tips.

Jag fick för mig igår att jag skulle kolla på okommenterade bilder i gatufotopoolen (en pool jag inte alls är aktiv i annars, men en gengre som intresserar mig). Där fanns knappt 400 har jag för mig, och jag orkade till 100. Antalet bilder jag blev berörd av av dessa första 100 var kanske 5 (och då var ett par av dem tveksamma om de borde klassas som gatubilder).

Inget illa menat mot de fotografer vars bilder jag skriver om. Jag vet själv hur svårt det är att gå ut på gatan och försöka komma hem med bra bilder. Det halvår då jag var pappaledig gick jag gatorna upp och ned i Lund och försökte (barnvagn i ena handen, kamera i andra). Det blev i princip en eller två rullar om dagen. Några bilder duger, men inte mer. Det krävs uppenbarligen tid, svett och tålamod. Svårt att kombinera med vanligt jobb... Dessutom måste man nog öva upp blicken och snabbheten så att man ser situationerna _innan_ de sker och då hinner fånga dem.

Med hopp om att få se fler gatufotobilder av dig i framtiden.

/Micke

2013-08-07 15:51 froderberg

Bra skrivet och kalasfina bilder.

2013-08-07 16:01 LGS

Jag är glad att du tar upp det som jag tjatar på mina elever om - tid! Det är vad oarrangerad fotografi handlar om: Nedlagd tid... När man beundrar HCB:s bilder måste man också förstå hur lång tid han lade ned på sina bilder. Dag ut och dag in med kameran diskret gömd i ena handen eller bakom ryggen. Tålamod är ett annat ord som passar i sammanhanget.

En sak som också är svår att lära, är kunskapen att komponera bilden utan att behöva tänka. För att behärska det krävs också tid.

Bilderna du visar här ovan är förövrigt mycket bra. Barnet och skuggan är ett bra exempel på en fantastisk komposition som får en extra dimension av de två personerna i övre vänstra hörnet. Tillsammans med "mannen i tunneln" visar den också att man kan ta bra bilder från längre avstånd än 2 meter. Bilder på gatans teater måste inte vara närbilder.

2013-08-07 16:08 Jerzy bondo

Mycket bra bilder.

2013-08-07 16:21 kreatören

Fin text och fina bilder Affe!...ser dom iofs i mobben på landet. Sista veckan för oss nu.

2013-08-07 16:31 Joakim K E Johansson

"Dessutom funkar det lite som fiske, den som fiskar mest brukar också vara den som får mest fisk"

Kul och bra beskrivning. Säger egentligen allt :-)

2013-08-07 16:44 sonyboy

Bra skrivet Alf, fina bilder som kompletterar texten på ett bra sätt.
//Rolf

2013-08-07 16:49 N Thomas Meldert

Den tid man spenderar är viktig. Gatufoto är inget man gör i farten mellan andra aktiviteter. Gatan är full av fotografer så att vara en i mängden kan INTE vara störande. Men det är nästan omöjligt att inte få med en fotograf i sina gatubilder. DET är störande =)