OmTag
OmTag. Det mesta blir nog upprepningar
Jag tittar på mycket fotografi och ju mer jag ser ju mindre är det som blir riktigt intressant. För tydlighetens skull är det på sin plats att påpeka att jag här skriver om dokumentär gestaltande fotografi. Andra typer av fotografi kan ha helt andra värden.
Men när det gäller den typen av fotografi som skildrar människor och deras livsmiljö i kombination med olika ansatser att skildra något inre tillstånd hos fotografen så känner jag mig ganska mätt. Det känns lite som att fotografi i dessa fall har svårt att nå hela vägen till mina känslor nu mera.
Mycket upplever jag som upprepningar och en stor del som att de bygger på effektsökeri, ofta i kombination. Utan bakgrundshistoria och syfte blir många bilder klichéer tycker jag: jaha, där är ytterligare en bild på en person x i situation y förstärkt med svärta och kontrast liksom. De säger mig sällan någonting, och efter alla man redan sett chockerar de inte ens längre.
Det blir ofta allt för otydligt vad man vill med bilderna eller vad man egentligen vill visa. Dessutom är det nog så för många att de tar sina bilder ganska snabbt och att de senare mest hänger kvar i upprepningar, där dessa upprepningar av naturliga skäl inte innehåller samma nyfikenhet och sökande och därmed också förlorar mycket av det som initialt gjorde bilderna bra?


Hälsningar
Jon Anders
Jo det ligger säkert en hel del i detta. Men jag tror också att den typen av fotografi jag syftar på är ganska svår att variera i längden.
-affe
Det som skiljer de stora från oss andra är att de kan se utanför upprepningarnas markerade stigar. ;)
-affe
Ha det bra Affe. Bengt
Ingen fara Bengt, mer en personlig reflektion och som du säger finns många paralleller till musiken. :)
-affe
Det förstår jag .Men visst känns det som man nu mer får lära sig tekniken att måla av en Vincent van Gogh tavla en att ta intryck av den.
Ha det bra Bengt
Det är nog svårt att visa nytt i invanda miljöer. Men det går, om man är selektiv på ögonblicket... Men om vi "spammar" med ogenomtänkta bilder typ "här gick jag" så blir det en stor gäspning med frågan om vad bilden tillför. För min del handlar det mer om tillfället, ögonblicket, som härom dagen när jag helt plötsligt ser två män brotta ner en tredje i Kungsträdgården, "lugna ner dig", de bröt upp killens armar och tog med honom därifrån, Hamngatan, Sergels Torg... Sedan släppte jag dem... Men, var de poliser? Va de gangsters? Tillfället, som helt plötsligt blev spännande på en i övrigt känd plats... Chapman, skulle kunna va spännande, om det hände något. Annars är det ju "bara" vackert... //Peter
Det är inte riktigt det jag syftar på utan mer på den gestaltande fotografin där man försöker berätta något, typ en roman i bilder. Typ Petersens bildvärld utan att jag vill hänga ut just honom.
-affe
Okej jag förstår... och det är det jag inte riktigt tror på med, som vi konstaterat, det snabba bildflödet på FS/nätet.. Tiden finns inte... Kanske finns den inte ens i dagens snabba samhälle, men det hoppas jag. //P
/B
Jo här på fotosidan är vi ju mest amatörer som håller på för lite kul i största allmänhet, men det var inte det jag syftade på i första hand utan de mer eller mindre uttalade proffsen. Nu finns en del bra saker nu också givetvis men då tycker jag att det mest handlar om traditionella reportage till exempel.
-affe