OmTag
OmTag. Det är andra tider
När man går runt och spontanplåtar som jag och många med mig gör blir bilderna av naturliga skäl korta nedslag i ens eget liv. De flesta av oss lever inte liv som gör bilderna speciellt spännande i sig själva, framför allt framlever vi dem i ett ganska makligt tempo.
När bildkonsumtionen däremot rasar på i en snabbare och snabbare takt kräver detta i sig ofta häftiga bilder så väl till innehåll som form för att synas. Det är alltså två saker som inte riktigt går ihop, vårt långsamma till stora delar ganska händelselösa liv, och aktionen vi ofta förväntar oss när vi tittar på bilder.
En annan sak som jag är övertygad om spelar en ganska stor roll i att bilder ofta inte är lika engagerande idag är att det är svårare att göra reportage, av olika anledningar. Dels det uppenbara att det är svårt att finansiera och dels det mer subtila i att levnadsförhållandena, åtminstone för oss i västvärlden, förändrats ganska mycket sedan bildreportagens storhetstid.
Hela samhället var mer politiskt förr, på gott och ont. Det fanns ämnen som berörde breda folklager, oavsett vad de själva tyckte så tycktes det en hel del. Det var ungdomsrevolter, husockupationer, folk som försökte hitta alternativa sätt att leva osv. Det fanns spänningar i samhället som det lönade sig att engagera sig i och som dessutom var tacksam att skildra i bild. Dessutom var ganska mycket relativt nytt, som skildringar av intagna på fängelser eller i psykvården, äldrevården osv.
När man ser någon sådan ansats idag har man ofta redan sett det. Dessutom är samhället mer individualistiskt på många sätt idag, mycket handlar om att kratta framför egen dörr. Hur andra krattar, eller om de har något att kratta blir liksom deras problem. Om detta kan man tycka vad man vill, men dagens samhällsklimat gör det nog svårare att hitta ämnen som engagerar?
Hur skildrar man Svenssons envetna jakt på de konstant större plattTV-apparaterna på ett allmänintressant sätt? Svårt att göra sådant till engagerande frågor, förutom för den som jagar då. Som sagt, jag går runt i en ganska händelselös tillvara och tar mina likaledes händelselösa bilder och kan inte annat göra.
-affe
Nu uppfattar jag den första bilden som mycket dramatisk. Innehållet väcker minnen till den tid då man själv stod så där vid kanten av sjön Möckeln.
Dagens ungdom har nog inte satt en mask på kroken, kanske inte ens sett en mask på bild i telefonen.
På något sätt har bilden fått en annan användning och värde. Dagens tidningsredaktörer försöker att förstå detta, men jag undrar om de gör det. De borde läsa din blogg.
Ha en fotoberikande dag
Bob
-affe
//Johan
-affe
-affe
-affe