OmTag

OmTag. Maria bildgrupp och känslor runt fotografier

Det fanns en gång en bildgrupp som hade ett fotolabb på Bastugatan här på Södermalm. Maria bildgrupp hette den och jag var medlem där några år, bildguppen och labbet fanns i närmare 30 år innan vi fick kasta in handduken.

Nya tider och därmed nya hyror gällde, till slut blev det helt enkelt för dyrt. Sist jag knallade förbi var det ett mäklarkontor i lokalerna tror jag. Inte så mycket att göra något åt, de har säkert en helt annan betalningsförmåga än en bildgrupp.

Fotot är taget i början av 2007 och jag tycker att det finns en stämning i bilden som är svårdefinierad. Kanske är det bara mina minnen som spelar mig ett spratt? Men jag tycker att det ofta är så med fotografi, det finns en stämning i bilder jag gillar som inte låter sig naglas fast med ord. Därför har jag alltid haft svårt för att intellektualisera bilder för mycket, antingen gillar man dem eller inte.

Däremot kan bildernas kontext vara intressant att fördjupa sig runt, men när det kommer till varför jag gillar en speciell bild blir det meningslöst att analysera. Jag tror helt enkelt inte att bra bilder talar till intellektet i första hand utan till våra känslor. Diskussionerna som uppstår får lätt karaktären av att försöka berätta hur en apelsin smakar på något sätt.

Bra bilder känns tycker jag, och om de känns gör de det utan att jag behöver analysera. Behövs en analys så funkar inte bilden, det är min åsikt. Man kan ju annars ställa sig frågan, med tanke på hur många som nagelfarit bilder med passare och linjal, hur det kommer sig att inte fler oftare tar bilder som berör om de nu finns ett välkänt receptet för hur det går till?

Den andra bilden av huset på Reimersholme har också en känsla som jag gillar, en nattbild där mina känslor kanske spelar mig ett spratt?

2013-11-27 10:58   Erik Madsen

Hej Alf - intressant inlägg och du rör något som jag också har tänkt på. Jag har också skrivit om det i en diskussion på klotterplanket.
I grupperna förväntas mer detaljerade kommentarer / kritik och inte bara "gillar". Här på "bloggen" har jag en känsla av att det är lite annorlunda? Det finns ett samspel mellan text och bild som är viktigast. Och här kommnenterer till hela inlägget i sin helhet - det är min mening.
Jag håller med dina tankar om inte intellektualisera för mycket. Men då är det antingen om teknik - bländare skärpedjup, gyllene snittet, etc. - eller "gillar" och inte kommentarer. Jag antar att man väl kan ha en mening om ett foto utan att kunna göra bättre själv?

Jag gillar din "Apelsin" :-) På danska säger vi "hvad er størst - et tordenskrald eller Runde Tårn" (känd hög byggnad i Köpenhamn).
m.v.h. Erik / DK
PS: Jag ser att du har 4 "gillar" från Facebook-användare (en från mig) :-)

Svar från alf109 2013-11-27 19:57

Självklart kan man uttrycka vad man känner för olika bilder och även sätta ord på varför om man har förmågan och viljan. Det jag far efter är nog när man analyserar som om det fanns ett recept över bra bilder.
-affe

2013-11-27 13:12   Ronald Robertsson

Hej, visst är den största belöningen av vad man gjort om det berör och framkallar en "känsla". Ha de!

Svar från alf109 2013-11-27 19:58

Visst är det så Ronald.
-affe

2013-11-27 14:01   Johan Pihl

Konstigt namn på en bildgrupp. Låter som en grupp för kvinnliga fotografer ;) Det fanns även en bra bildgrupp som hette Mira minns jag, med bl a Anders Petersen, Maud Nycander och Micke Berg. Tror de hade ett galleri också. Jag har en av deras böcker nånstans i bokhyllan. Problemet med bildgrupper, var att det med det digitala inträdet, blev svårt att sälja bilder. Sålde du några?

Svar från alf109 2013-11-27 20:01

Namnet är inte så konstigt, stadsdelen som labbet låg i heter Maria. Maria bildgrupp var inget fotografkollektiv i den bemärkelsen utan mer en fotoklubb där labbet var den centrala punkten, så försäljning av bilder handlade det aldrig om.
-affe