OmTag

OmTag. Luciafirande, murar och flathet

Det har varit en del snack om att plåta ungarnas luciatåg och jag har lite svårt att förstå dem som inte förstår. Som jag ser det är det ganska självklart att folk med skyddad identitet skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

För mig är detta viktigare än att föräldrar skall få plåta fritt i skolor och på dagis och tömma sina minneskort på sociala medier till exempel. De som har skyddad identitet är ofta folk som är hotade och därför måste gömma sig för de som hotar. Det kan vara allt från morsan som är tvungen att gömma sig för sin våldsamme före detta till folk som vittnat i rättegångar och därför har ett hot mot sig och sin familj hängande över sig.

Sedan finns dessutom den aspekten att själva stunden löper ganska stor risk att förstöras av alla föräldrar som likt fotografer i ett pressdike flashar på som om det gällde livet. Kan man inte bara köpa läget och låta sig njuta av stunden i stället för att gå i taket över något som för gemene man borde vara ganska trivialt?

Hur kommer det sig att man så ofta idag skall hävda sin ”rätt” in i absurdum och personligen känna sig påhoppad av allt möjligt? Det skulle inte förvåna mig om de som känner sig mest upprörda över att inte få plåta sina barn och andras på deras luciafirande i skolan/förskolan/dagis också är de som för mest väsen om de själva anser sig bli kränkta av någon annans fotograferande. Det brukar vara samma personer som skramlar om det mesta.

Annars har jag funderat lite över detta med gatufoto och vart det är på väg? Själv ägnar jag mig inte åt det i någon större utsträckning längre. Jag tycker att ganska mycket handlar om anonyma bilder utan känsla eller ibland, vilket är värre, rena övergrepp mot personer i marginalen. Sedan finns det givetvis några som är bra på att fånga lustiga samspel och snygga linjer, all heder åt dem men för egen del tycker jag att det blir ganska trist om bilderna inte berättar om något.

För egen del saknar jag ofta någon känsla som jag kan identifiera mig med. Tänker på detta när jag bläddrar i Koudelkas senaste bok The Wall som är ett starkt statement mot det totala vansinnet. Boken visar muren som uppförs i huvudsak på ockuperad mark i Palestina och som gör livet snart sagt omöjligt för många drabbade människor.

Att separera har sällan varit en fungerande modell för försoning och förståelse. Berlinmuren var det inte många som hade något positivt att säga om, och när den föll jublade man i stort sett utan undantag. Denna mur däremot är det tystare om, vart finns opinionen och varför hör man sällan något från våra folkvalada? Är det ok om förtryckaren som fördriver, raserar och konfiskerar historiskt själv varit utsatt för förföljelse? Det borde inte ses som ok att hävda ett historiskt arv för att rättfärdiga ett förtryck av andra som inte har något med denna historia att göra, ganska självklart.

Likadant om man tittar på Tibet, varför finns ingen kraftfull opinion mot Kinas orättfärdiga förtryck? Man utrotar en hel kultur och världen rycker på axlarna, det finns mer pengar att tjäna på att vara polare med kineserna och därmed titta åt ett annat håll. Denna flathet och ryggradslöshet äcklar mig och gör mig ofta djupt bekymrad om mänskligheten och dess ledare.

Hur som helst: Koudelka visar att man genom ett lågmält berättande utan inslag av vare sig lemlästade eller stridsvagnar kan göra ett ställningstagande som kanske är bland de starkaste jag sett.

Tänk om man i stället för att bekymra sig över att inte kunna fotografera barnen på dagis kanaliserade sin vrede och energi mot verkliga orättvisor och missförhållanden? Eller varför inte bli lite mer förbannade över övervakningssamhället nu när FRA:s spel under täcket med NSA avslöjats och det mer och mer uppdagas att vi inte bara lever i Orwells 1984 utan att det även passerats med råge. Måste vara praktiska att vara politisk ledare då folk bekymrar sig mer om att plåta ungar på dagis kan jag tycka.

2013-12-13 16:09   Björn Wångblad[BF]

Håller med. Alltför många skriker om sina rättigheter och inser inte sina skyldigheter till hänsyn. Det gäller i trafiken, i sociala medier, gatufoto och annat. Mitt blodtryck stiger av helig vrede bara jag tänker på NSA och FRA, va ska man göra?

Svar från alf109 2013-12-13 16:30

Det gäller att bli sur över rätt saker, och när det gäller övervakningen kan man verkligen snacka om att kränka den personliga integriteten tycker jag.
Tack ska du ha Björn, trevlig helg. :)
-affe

syntax 2013-12-13 16:35

Ja, vad göra? Rent praktiskt ur privatperspektiv måste man i grunden inse att allt man gör på internet är som att skriva ett gammaldags vykort. Alla som stöter på det kan öppet läsa.
Man kan undvika medlemskort i affärer, så slipper man konsumtionkartläggning. Man köper sina resor i kollektivtrafiken anonymt, så slipper man geografisk kartläggning. Man har en enkel mobil med kontantkort, så slipper man både avlyssning och geografisk kartläggning. Man betalar med kontanter. Om man gör det, och de flesta gör så, så spärrar man den mest fantastiska grunden till allmän övervakning som man kan tänka sig - övervakningssamhällets våta dröm.
Om man har något känsligt att delge någon som inte befinner sig inom hörhåll, då skriver man ett brev - och är därmed skyddad av lagen om brevhemligheten. Man kan problemfritt föra rättslig talan om någon olovligen öppnar brevet, och så vidare. Det är till stor del vi själva som har snärjt in oss i detta genom aningslös naivitet.

Björn Wångblad[BF] 2013-12-13 18:23

Som privatperson är de flesta säkert ointressanta för FRA i nuläget, men att möjligheten finns att kartlägga skrämmer mig. Det kan i framtiden räcka med att uttrycka kritik mot myndigheter och ledande makthavare för att löpa risken för repressalier.
Utrikespolitiskt är aktiva signalspaningen- dataintrång att betrakta som en fientlig handling av främmande nation.

2013-12-13 17:32   ThomasC

Känner personer som lever under skyddad identitet, och vars barn inte kan/får vara med på de vanliga skol-/förskolefotona. Att få ta bilder på luciatåg och liknande har varit deras enda möjlighet till bildminnen från viktiga upplevelser under sin skolgång, men i år var det stopp pga ett generellt beslut om totalförbud för fotografering av dylikt i kommunen. Inte nog med att barnen lever identitetslöst, och berövas minnesbilder, nu är de också orsak till fotoförbud för alla sina klasskompisar. Stelbenthet är legio, och en begäran om att tagna bilder inte bör publiceras på internet hade nog aldrig försvävat de som tog beslutet.

Visst är problemen med FRA och liknande större, men det är en klen tröst för den femåring som nu sitter och gråter för att hon inte fick några bilder på sig som tärna i luciatåget.....

Svar från alf109 2013-12-14 12:18

Egentligen borde väl detta vara en fråga mellan barn och föräldrar och kommunen och/eller skolan/dagiset kan jag tycka. Det jag egentligen reagerar mot är att det får sådana proportioner. Att det skulle vara hela världen att det råder fotoförbud på ett luciafirande i skolan har jag helt enkelt svårt att förstå. det finns ju en massa mer eller mindre offentliga platser och tillställningar där man inte får fotografera av olika skäl, och detta har i alla fall inte gett mig några mentala men.

Problemet är ju delvis självskapat också i och med att det mesta hamnar på nätet nu för tiden. Och jag tror tyvärr inte att en muntlig överenskommelse skulle funka. Dessutom har fotograferandet av främst sina ungar i den här typen av situationer accelererat så att själva fotograferandet tenderar att förstöra upplevelsen. Jag skulle ju inte tolerera att en massa folk sprang okontrollerat omkring på scenen och blixtrade och störde när jag är på konsert men så går det tydligen ofta till när det handlar om barns utövande av olika aktiviteter nu för tiden.

2013-12-13 19:56   froderberg

Jag gjorde ett reportage för några år sedan om en svensk diplomat i Jerusalem, tillika hängiven fotoamatör, som på sin fritid gick längs med hela muren på den palestinska sidan och fotograferade. Han ställde ut bilderna på olika ställen som en protest.

Jag gillar inte när en kommun inför generellt fotoförbud. Men jag tycker det är helt okej om en skola inför det för att skydda en specifik elev. Har man inga elever med skyddad identitet så ska man inte ha fotoförbud. Sen kan man ju vara kreativ och hitta andra lösningar också.
Jag umgås med en fotoglad familj med skyddad identitet. Jag får gärna lägga ut bilder på dem med mycket små restriktioner. Och eftersom pappan vet var sin son går i skolan så gör ett fotoförbud i skolan ingen nytta. Med det vill jag säga att generella regler är ett trubbigt vapen.

Svar från alf109 2013-12-14 12:22

Jag är ingen förbudsivrare själv, snarare motsatsen. Men jag kan ha förståelse att man väljer fotoförbud av flera olika anledningar. Att hänvisa till PUL däremot är ju direkt felaktigt, men förmodligen en nödlögn för att slippa alla jobbiga ändlösa diskussioner. Vi har ju själva i mångt och mycket sett till att det blivit som det blivit. Dels läggs det mesta upp på nätet idag, och dels har man förvandlat ganska många händelser till att vara i första hand fotoevent för föräldrarna.

2013-12-14 02:18   bassa

Jag fotar inte barn längre över huvud taget. Jag har blivit antastad vid flera tillfällen Synd jag gillar verkligen att plåta spontana ungar men icke!, Jag blev BLa Stoppad tills polis kom till plats och krävde att se mina bilder. Jag hade tagit en miljöbild på Hornsgatan,och en pappa till en dotter rusade på mig och skrek! Du fotar inte min dotter!!. Jag hade ingen som helst möjlighet att försvara mig. Du går ingen stans din jävel! fortsatte han, du stannar! skrek han jag ringer polis! och ringde polis, skrek det är en äldre man här som fotograferar min dotter! hon är förtvivlad. jag håller honom tills ni kommer!. Jag valde naturligtvis att vänta. Polisen kom krävde att se bilden, där barnet inte syntes, däremot Dovas pub och Hornsgatan och några figurer svåra att urskilja långt bort i bild, Polisen skakade på huvudet och sa, detta är inte klokt: Men för mig var det, trots att jag visste min rätt och polisen såg anmälaren som stoppade mig som knäpp, kändes hela dagen totalförstörd och kameran och mitt fotande som jag normalt älskar gjorde mig illamående Vem blev kränkt?.. En sak som jag verkligen efterlyser är .VAD FÅR MAN FOTA på allmän plats. och inte vad man inte får fotografera. Det blir nämligen dubbelt så konstigt att förklara..Nästan alla som reagerar har klart misstolkat förbudet. Det vanligaste misstaget är att man måste alltid fråga först Det är enligt pul förbjudet att fotografera andras barn under aderton år OSV.Snälla fixa ett gatufotoleg. Med lättfattlig information, VAD SOM ÄR TILLÅTET, I STÄLLET FÖR VAD SOM ÄR FÖRBJUDET! Hämtat från regeringskansliet eller ansvarig myndighet... Typ Detta är tillåtet att fotografera på allmän plats. Du har rätt att fotografera personer utan att fråga... Du har också rätt att fotografera barn, men hänsyn ska tas på grund av omständigheter du bör lyssna trots din fulla rätt...,OSV... Bengt
Det vore inte dumt i denna nojiga tid ./ Bengt

Svar från alf109 2013-12-14 11:52

På allmän plats har du rätt att fotografera vad och hur du vill. Det jag skriver om handlar om att man på en del skolor och i en del dagis har bestämt sig för att ha fotoförbud under själva luciafirandet om jag förstått det hela rätt. Det kan finnas en massa olika orsaker till sådant, som folk med skyddad identitet till exempel, detta var ju inget problem innan de sociala medierna men nu är det ju så att det mesta hamnar på nätet. En annan orsak kan ju vara att man ledsnat på alla som stör själva händelsen med sitt fotograferande. Det funkar vad jag förstår inte som när vi var små längre att någon enstaka, ofta lärare, gick runt och diskret tog några bilder, utan nu skall alla fram och filma blixtra och fotografera ungefär som vid ett statsbesök om jag förstått det hela rätt.

Men som sagt på allmän plats gäller helt andra regler.

Johan Pihl 2013-12-14 12:45

Det stämmer inte riktigt Alf, att du får fotografera vad du vill och hur du vill på allmän plats. Isf hade ju inte Polisen kommit till plats och gått igenom Bengts bilder i kameran (om det inte vore så att en misstanke fanns om att brott begått, då hade de ju bara ignorerat pappans samtal). Det var ju inte längesen en man valde att svälja sitt minneskort innan den tillkallade polisen kommit till plats ;) Men visst, det är en annan diskussion.

bassa 2013-12-14 13:33

Jo jag vet det Affe men jag har ingen nytta av att du också vet det. Vad jag vill säga är, att nog kan vi låta bli att fota lucia tågen i skolorna. Se mitt inlägg Förslag Tommys blogg, FÖRBUD ATT FOTOGRAFERA LUCIATÅGET. Vad jag menar är problemet på stan där vuxna berättar, och bergsäkert talar om Pul den nya lagen OSV vad som gäller i någon slags tolkning de själv har, när det gäller tillåtet otillåtet. Därför bör vi på ett tydligare sätt, kunna förklara oss utan diskussion. Det var bara det jag menade.
/ Bengt

bassa 2013-12-14 13:43

Johan nu var det ju så i det här fallet att barnet blev livrädd och skrek, eftersom pappan också mer eller mindre
skrek i telefonen Jag håller honom ! Ni måste komma!. Det obehagliga var ju att jag inte hade något val Jag måste stanna. Hade jag gått därifrån Vad hade hänt?. Men just den här oklarheten som nu också visas mellan dig Johan Och Affe, är just det problemet jag ville berätta om. Därför skulle det vara, bra med upplysning, att bära med sig vad som Verkligen gäller på allmän plats, både för fotografen och "offret", och man i stället kan nå samförstånd.
/ Bengt

Svar från alf109 2013-12-14 14:13

Johan, jo då det stämmer. Att det sedan finns en del som fått för sig något annat är en helt annan fråga. Men på allmän plats har du rätt att fotografera som du vill och tycker. Det enda undantaget jag kan komma på är i så fall skyddsobjekt.

Johan Pihl 2013-12-16 10:25

Jag förstår dig, Bengt. Det måste varit en jobbig situation. Jag hade själv fått panik om jag varit dig. Och precis som du skriver, så vill man ju veta med klarhet vad som gäller, så att man vet vad man ska svara i en sån här situation. Barnet blev säkert mer upprörd av pappans agerande, än av ditt fotograferande.

Johan Pihl 2013-12-16 10:27

Eftersom du kan bli dömd för t ex sexuellt ofredande, så kan du inte fotografera precis vad du vill och hur du vill, Alf. Här är artikeln med mannen som svalde minneskortet i väntan på att polis tillkallades :)

http://www.aftonbladet.se/incoming/article17078281.ab

Svar från alf109 2013-12-16 14:10

Man kan ju åka dit för misshandel också om man drämmer kameran i huvudet på någon.