OmTag

Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Eftersatt underhåll

Jag slås ofta av att underhållet är kraftigt eftersatt i våra relativt nybyggda områden. Man bygger gärna dyrt med exklusiva material men sedan struntar man i underhållet verkar det som. Områden får den där deprimerande öststatskänslan över sig redan efter några år när gatstenarna ligger på sniskan och buskar växer i cykelställen.

Jag har funderat lite över vad det kan bero på att nybyggnation har så hög status samtidigt som bevarande och underhåll verkar ha så låg? Har slit och släng mentaliteten nått så långt att den till och med gäller för våra bostadsområden numera? Förr fanns det ju anställda som höll efter gator och torg, jag undrar vart de tagit vägen? Har det blivit Nisse på Manpower av alltihop?

Nedgångna miljöer skapar vantrivsel och bidrar också till att accelerera förfallet eftersom både förstörelse och nedskräpning tenderar att öka där det redan ser sunkigt ut. Jag tror också att det beror en del på att det ofta byggs ganska opersonligt från början. Vem kan trivas i miljöer likt de runt Södra Stationsområdet till exempel? Det är liksom byggt för att vara dött från början tycker jag. Allt börjar mer och mer likna miljonprogrammets misslyckade betonggetton. Hur som helst, jag undrar ofta vart underhållet och omsorgen har tagit vägen? 

Inlagt 2013-12-15 13:02 | Läst 1475 ggr. | Permalink
Jag spekulerar tvärtom i att nergångna miljöer SKAPAR trivsel. Hur levande är inte de gamla miljöerna i Paris, Gamla Haga i Göteborg eller Söders höjder. De sätter bakgrunden till mycken god fotografi där människorna är i centrum, inte byggnaders tillstånd.
Svar från alf109 2013-12-15 13:27
Det är skillnad på slitna miljöer som slitits av idogt användande och lappats och putsats och där folk trivs och nedgångna miljöer som är nedgångna just för att ingen levt där, velat leva där eller brytt sig. Med andra ord det är skillnad på Rosengård och Gamla Stan, även fast gamla stan är mer (in)slitet om du förstår vad jag menar.
elgenper 2013-12-15 13:47
Jag är ändå inte säker på att skillnaden är så stor… Haga, Gamla Stan och delar av Söder VAR ju slum för någon generation sedan. Nu är det attraktivt att bo i de ´pittoreska miljöerna´ runt t ex östra Åsögatan eller Prästgatan, men gå tillbaka till början på 1900-talet, som t ex Albert Engström skildrar den. Jag tror ingen trivdes eller ville leva där, men man hade inget val.

Skillnaden ligger nog mer i skalan på byggnaderna och på materialval. Jag minns när jag besökte området runt Globen (´Fula Kulan´ i mina kretsar) när det var nytt, och häpnade över de billiga och redan smutsiga fasaderna i plåt. Södra Stationsområdet och tunnelbanetrappan vid Björns Trädgård, som Affe avbildar är ju samma andas produkter.

Naturligtvis plåtar jag hellre i Kvastmakarebacken eller Prästgatan (för att inte tala om Paris) än runt Södra Station eller Fula Kulan … nuförtiden! Men när de en gång var de undanskuffades enda val var de nog bara deprimerande, de miljöerna också.

Sen hänger det på fotografen, förstås. Atget hade nog fått t o m Södra station att se förtrollad ut…

(Tillägg efter eftertanke: oj, ser att det där lät som riktat mot Affes bilder. Det var ju verkligen inte meningen; Affe har ett annat budskap, som inte har med förtrollning att göra, och det framför han på ett utmärkt sätt).
Svar från alf109 2013-12-15 13:50
Även när det var "fattiga" områden vill jag påstå att det fanns en känsla av samhörighet och gemenskap i dem. Slitet och fattigt är en sak, opersonligt och bristfälligt underhåll en annan. De områden jag snackar om i innerstaden till exempel kan knappast betraktas som fattiga, utan snarare är de väldigt påkostade initialt. Men de är döda och saknar folkliv, oavsett lönegrad hos dem som bebor dem.

Men för att inte hamna i en fattig vs rik diskussion så undrar jag vad det beror på att man bygger väldigt exklusivt och dyrt för att sedan låta det hela förfalla.
elgenper 2013-12-15 13:56
Jo, där har Du en poäng. Även där är det väl en slags skalfaktor inblandad; företaget som äger miljön är så stort, avlägset och onåbart att man ger upp eventuella försök att påverka hur de sköter ens dagliga miljö. Och Falu rödfärg och kullersten åldras vackrare än emaljerad plåt och klinkers.



(Visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver