OmTag

OmTag. Bra bilder har känsla

En bra bild måste ha en känsla, ett ganska luddigt påstående som är svårt att konkretisera. Väldigt många tar tekniskt perfekta bilder som är rätt enligt alla kompositionsregler men som ändå saknar känsla och därför aldrig griper tag på något sätt.

Så vad är då denna svårdefinierade ”känsla”? För det första är det subjektivt och varierar därför från person till person. Men jag tror att de flesta är överens om att vissa fotografer står ut från mängden just genom att deras bilder ”talar” till flera.

Om vi tar en väl dokumenterad händelse som Kärrtorp senast till exempel blir det uppenbart att en bra fotograf som Micke Berg till exempel kommer hem med bilder som berättar betydligt mer än de flesta andras. För många blir det liksom ingen skillnad på bilderna om de plåtar prideparader, folk på gatan, eller en händelse som antirasism-demonstrationen i Kärrtorp. Det blir en rak dokumentation som egentligen inte antyder något mer än det som kameran registrerar, oavsett om det är folk, stadsmiljöer eller djur och landskap.

De flesta av oss tillhör den kategorin av fotografer, våra fotografier resonerar inte med våra och andras känslor. Ofta är vi nöjda att få till en tekniskt bra bild med en snygg komposition, ganska sällan finns någon poesi i bilderna. Givetvis måste vi öva upp en teknisk färdighet så att vi inte behöver fundera runt själva tekniken. Det är den enkla biten och något som sker ganska snabbt om man är intresserad av att fotografera.

Den svårare biten är hur vi förmedlar vad vi känner och vår syn på saker och ting genom våra bilder utan att överdriva dessa, ganska få gör detta med någon större framgång. Handlar det då om träning eller anlag? Jag skulle tro båda delarna, anlag utan träning utvecklas inte och med träning utan anlag kommer man aldrig att nå ända fram.

Men egentligen spelar inte detta någon roll så länge vi gillar det vi håller på med. Jag tror dock att de flesta av oss skulle nå längre om vi reflekterade en del över vad det är vi vill med våra bilder, för något vill vi ju annars skulle vi inte hålla på.

2014-01-02 02:29   Dubbelolle

Ett bra o tänkvärt inlägg, eftersom du i princip aldrig kommenterar andras bilder undrar jag om du tycker nästan alla bilder är meningslösa som visas här? Hälsn LO

Svar från alf109 2014-01-02 02:43

Det finns andra anledningar till att jag numera inte är speciell aktiv i poolerna. Tidigare tillhörde jag de mer aktiva, men som sagt jag prioriterar annorlunda idag.

2014-01-02 09:56   N Thomas Meldert

Det är tryggare att ägna sig åt teknisk perfektion då det är gripbart och ofta lätt mätbart. Känsla är betydligt svårare att lägga in i en bild så att den uppfattas av flertalet och dessutom ofta svårt att prata om, beskriva för betraktaren.

2014-01-02 11:22   froderberg

Jag tycker inte att en bra bild kräver känsla, däremot är det ofta känslan som gör bilden bra. Det finns även andra vägar, som ett starkt innehåll.

2014-01-02 12:03   Johan Pihl

Alf: Med "känsla" kanske du menar att försöka hitta (och fånga) nåt poetiskt, i själva berättandet? En del fotografer jobbar väl mer åt det poetiska hållet, medan andra försöker närma sig prosan och fokuserar mer på själva "storyn" (eller "innehållet") i det de berättar. (Men när jag läser din text mer noga, så verkar det inte som det BARA är det som är motsättningen, dvs Poesi kontra Prosa, utan även hur vida man vill berätta nåt överhuvudtaget med sina bilder, eller bara ta en perfekt teknisk bild.)

2014-01-02 13:35   syntax

Känsla? Det kan man lägga i allt som man gör, och meningsfullheten är individuell.
När allt för mycket känsla och uttryck börjar diskuteras i samband med fotografi, vill jag gärna föra tillbaka saken till ett slags basplan. Fotografins enastående styrka gentemot andra bild och formmedia, är förmågan att fånga verkligheten. Då skall man åtminstone i någon mån hålla sig till det. Har man ett alltför stort känslo och uttrycksbehov av de personliga visionerna, då skall man nog inte välja fotografin - utan pensel och palett eller liknande.
Jag menar att det är fullt i sin ordning, och utan pekpinnar från förståsigpåare, att göra ett gott fotografiskt hantverk - och att fånga verkligheten på ett tilltalande sätt. Då sysslar man definitivt med fotografi.

Svar från alf109 2014-01-02 13:37

Eftersom jag huvudsakligen intresserar mig för dokumentär fotografi är det den jag skriver om.

syntax 2014-01-02 16:32

Hum...? Dokumentär fotografi är väl själva essensen av det jag talar om - det vill säga fotografins främsta styrka liggande i dess förmåga att fånga verkligheten?

2014-01-02 13:35   alf109

Som sagt detta med känsla är svårdefinierat.
Men genomgående för bra fotografi som jag ser det är att bilderna ger mig en känsla som är något mer än "bara" innehåll och form. Som exempel finns en massa bilder från olika svältkatrastofer, men Salgados bilder på samma tema är som regel starkare och då inte beroende på att innehållet är annorlunda. Men som sagt, svårt att sätta fingret på, likadant är det med många av Cartier-Bressons bilder, trots att mängder av fotografer tagit ungefär "samma" bilder tenderar hans att stå ut över mängden. Eller Koudelkas Gypsies eller Gene Smits osv....
-affe

2014-01-02 18:33   gatosi

Jag bloggade om samma ämne för ett tag sen som du kanske har sett:
http://www.fotosidan.se/blogs/annuenblogg/annu-en-blogg-kansla-vad-menas.htm

Sedan dess har jag kommit fram till att känsla endast finns i människor. Så enkelt men ändå lätt bortglömt när det handlar om fotografi.
En bild kan aldrig ha en känsla. En fotograf kan ha en sådan (eller flera), likaså de eventuellt avbildade människorna och betraktaren så klart. I bästa fall känner alla tre inblandade samma känsla, men det går ju ändå aldrig att verifiera. Subjektivt var ordet.

Eller så kan man också ersätta det slitna ordet "känsla" med "uttryck". Lite mindre luddigt kanske.

Svar från alf109 2014-01-02 19:57

Det är nog underförstått för det mesta att döda ting inte kan ha känslor utan bara kan väcka känslor, så menar jag när jag skriver om känsla i fotografiska sammanhang. Att ersätta ordet känsla med uttryck tycker jag inte fungerar eftersom de inte är synonyma. Hur som helst försöker jag skriva så folk förstår vad jag menar utan att fastna i retorisk filosofi. Man hamnar lätt i fallgropen att inget egentligen går att uttrycka i ord eftersom det alltid kommer att vara skillnad på till exempel en känsla och vad det går att säga om den.

2014-01-04 00:41   Khalad

Hej Alf, börjar med en kommentar till ditt sista stycke, första meningen "Men egentligen spelar inte detta någon roll så länge vi gillar det vi håller på med". Där är vi fullständigt överens. Jag tror dessutom att tycker man om att fotografera finns det oftast en mening, en känsla för fotografen själv.

I övrigt ger det du säger mig ett dubbelbottnat intryck. Du säger tex "Vad är då denna svårdefinierade "känsla"? För det första är det subjektivt och varierar därför från person till person." Ändå har du här (och jag har läst en del av dina andra inlägg också) ofta uttryck av typen "Väldigt många tar tekniskt perfekta bilder som är rätt enligt alla kompositionsregler men som ändå saknar känsla" eller "För många blir det ingen liksom ingen skillnad på bilderna om de plåtar prideparader, folk på gatan eller en händelse som antirasism-demonstrationen som egentligen inte antyder något mer än det som kameran registrerar.........." Trots att du först säger att det där med känsla är subjektivt påstår ofta att vissa bilder saknar just det eller helt enkelt inte är bra. Det som stör mig är att du inte säger "...som jag tycker saknar känsla" eller "som jag inte tycker är bra". Eller är det inte subjektivt längre?

Det här med bra bilder eller fotografier är inte så enkelt. Jag åtar mig gärna att plocka fram ett antal enskilda foton från några av världens bästa fotografer som ENSKILT aldrig skulle ha en chans på Galleri FS eller få särskilt bra kommentarer på FS överhuvudtaget. Omvänt är det få av alla bilderna på Galleri FS som skulle motivera utställning på Nationalmuseum eller Fotografiska

. Hälsningar/ BjörnT

Svar från alf109 2014-01-04 03:07

Problemet som alltid kommer att finnas när man ger uttryck för subjektiva uppfattningar är just detta att de är subjektiva. Skall vi då sluta att ge uttryck för subjektiva uppfattningar? Jag tycker inte det, jag tror att de flesta är överens om att det finns bra och mindre bra fotografer även fast de bättre ibland tar bilder som kan vara sämre än någon bild från någon som är mindre bra. Det jag skriver i min blogg blir av naturliga skäl min uppfattning, men jag vill inte alltid vara "så där lite lagom korrekt" och tycka att allt är lika bra i alla lägen, för jag tycker inte det. När det kommer till subjektiva saker som fotografi, litteratur, film eller andra konstnärliga uttryck finns givetvis ingen absolut sanning, icke desto mindre anser jag att vi kan ha en uppfattning om vad som är bra och vad som inte är det.

Om man hela tiden skall vara korrekt och navigera med största försiktighet bland alla ömma tår så tror jag tyvärr inte att vi kan säga något om någonting egentligen. Men som sagt, det jag skriver i min blogg är mina personliga uppfattningar och för mig är till exempel Cartier-Bresson en bättre fotograf än "Nisse Jönsson" och jag berörs på ett annat sätt av Salgados bilder än av "Pelle Svenssons" som regel. Och jag tror också att denna subjektiva "sanning" gäller för det stora flertalet som är intresserade av fotografi.

Men som sagt, vi kan välja att inte ge uttryck för subjektiva uppfattningar över huvud taget, eller vara införstådda med att de subjektiva sanningar vi ger uttryck för inte är allmängiltiga. Jag anser att det senare förhållningssättet är mer fruktsamt eftersom det förra, som sagt, innebär att man inte kan uttala sig om någonting. För egen del tycker jag också att det är viktigt att reflektera, känna och tycka om det jag ser då detta i sig själv utvecklar min egen uppfattning om saker och ting.

Khalad 2014-01-04 11:25

Det är ju alldeles självklart att vi inte ska sluta ge uttryck för subjektiva uppfattningar, det är ju inte det jag säger eller avser. Det jag skrev var just att det är ok att ha vilka personliga uppfattningar som helst bara man står för dom, dvs talar om att detta är min uppfattning. Exemplen jag tog var just exempel på att du inte personligen står för åsikterna du framför utan väljer uttryck som får dina subjektiva åsikter framstå som objektiva och vedertagna sanningar. Jag förstår av din kommentar " ....jag vill inte vara så där lite lagom korrekt..." att du tycker att du är öppen och fri när du skriver som du gör. För mig är det tvärtom, man är öppen och fri när man står för vad man tycker och talar om att så här tycker jag men lite feg om man låtsas att eller uttrycker sig som om de egna åsikterna inte är ens egna utan de allmänt vedertagna.
Fö håller jag fullständigt med dig om att Cartier- Bresson är en större fotograf "Nisse Jönsson", det tycker jag också och DET tror jag också är den gängse, vedertagna uppfattningen.
Hälsningar/ Björn T

Svar från alf109 2014-01-04 21:32

Normalt är jag väldigt noga med att påpeka att det rör sig om mina åsikter, så noga att jag fått på skallen för detta vid andra tillfällen på bloggen. Det är lätt att tappa flytet i en text om man i var och varannan mening skriver: "min åsikt är", "jag tycker att" osv. För det är ju samtidigt underförstått att mina texter på min blogg är mina åsikter.

I detta fall till exempel skriver jag att det är subjektivt vad vi tycker men menar att det det också råder någon form av koncensus vad som är bra och vad som är mindre bra eller vad som väcker mer eller mindre känslor. För mig är det inte så självmotsägande som det kan låta. Om vi tar exempelvis musik, som ju också är subjektivt, så görs detta hela tiden. Man kan till exempel säga att Miles Davis var en av de främsta inom sin tid och genre trots att det finns en massa som inte tycker om Miles Davis musik. De allra flesta skulle ändå hålla med om argumenten i sak trots sin egen avvikande smak när det gäller Miles Davis musik.

Det jag menar är att vi alltid kommer att röra oss med mer eller mindre subjektiva begrepp då det inte finns några absoluta sanningar, speciellt inte när vi snackar om sådant som är subjektivt i grunden som fotografi eller musik som exempel. En jämförelse när det gäller naturvetenskapen är att vi kan fastställa halveringstiden, alltså sönderfallet, för ett radioaktivt material utan att vi kan ange vilka specifika atomer som kommer att sönderfalla. Att då mena att vi inte kan ha någon uppfattning om helheten eftersom vi inte känner de enskilda delarna är för mig lite samma sak som att säga att vi inte kan ha någon uppfattning om vad som är bra och dåligt eftersom vi inte vet exakt vad alla andra tycker. Sedan måste man i en sådan diskussion även hålla isär vad som är bra och dåligt och vilka bildtyper som tilltalar mig och vilka som inte gör det. Själv är jag tämligen ointresserad av naturfotografi till exempel, men jag förstår också att detta handlar om mitt ointresse och inte om att naturbilder skulle vara sämre. Jag skriver alltså inte om genrer som inte intresserar mig, vilket är en självklarhet inom musikkritiken till exempel.

När det gäller att jag inte står för mina uppfattningar håller jag inte alls med dig, jag anser till och med att jag är en av ganska få som faktiskt ger uttryck för några uppfattningar av bloggarna här på fotosidan, om man bortser från de som har synpunkter runt de rent tekniska aspekterna av fotograferande. Och eftersom det faktiskt handlar om en personlig blogg och inte en nyhetsrapportering på public service ligger det i sakens natur att det handlar om mina uppfattningar.