OmTag
OmTag. Sanning och fotografi
Ibland, ganska sällan, blir det en bra bild av ett möte. Bilden av Lasse tog jag när Per-Erik Åström hade sin fina utställning på Mellqvist i somras. Jag hade aldrig träffat Lasse tidigare men jag fastnade för hans lite melankoliska framtoning och tycker att jag lyckades fånga min känsla inför honom ganska väl i den här bilden.
Men bilden blir också ett bevis för hur mycket våra egna ögonblickliga intryck sätter sina spår. Lasse kanske inte alls är som jag framställer honom i bilden, jag känner honom alldeles för lite för att veta detta. Det är viktigt att ha i bakhuvudet när vi tittar på bilder att de alltid kommer att visa det fotografen väljer att visa.
Om vi är ärliga mot oss själva kommer vi att ta bilder som stämmer överens med hur vi uppfattar den vi fotograferar, om inte kan det bli hur som helst. Men till syvende och sist är det alltid fotografens bild vi ser.
Christer Strömholm uttryckte det ungefär så här: ”Man måste personligen ansvara för sanningen i sina bilder.” Är då bilden av Lasse sann? Den är så sann jag kunde göra den där och då, men den rymmer bara min sanning i ögonblicket.
Någon annan sanning kan vi väl inte göra anspråk på.
Håller med i övrigt, ett jättefint porträtt.
Fina ord och funderingar.
Ett fotografi är nog alltid en ögonblicksbild - här och nu i denna bråkdel av sekunder. Så Lasse är också på det sätt som du har fotograferat honom. Han är säkert mycket mer också.
Det är bra att du kontaktar en vilda främja och ta en bild.
Mycket bra Alf.
Hälsningar Erik / DK
/ Bengt
Lasse är dessutom mycket konsekvent och håller fast vid analoga bilder i allt väsentligt. Hans mörkrum är snart unikt i sitt slag med alla grejer "från förr".
Din bild "stämmer" för mig som känner honom. För den som inte gör det kan man ändå ana hans person i din utmärkta porträttbild. God fotografi Affe!
Hörs/per-erik
Sanningen är subjektiv och inte alltid så långvarig.
Ha de.
Per-Erik, kul att min bild stämmer med ditt intryck av Lasse eftersom du känner honom. :)
-affe