OmTag
OmTag. Nätetik efterlyses
Jag kan ibland förundras och uppröras över tonläget på nätet, det skulle knappast ses som speciellt rumsrent om man hävde ur sig på samma sätt i ett personligt möte? Jag tänker på all den negativa energi som sprids av en del så fort de får chansen. Ofta tycks man glömma att det faktiskt finns människor som mer eller mindre oförtjänt får ta emot skiten som sprids.
Senast i raden denna debatt om Rheborg på fotografiska? Om man inte gillar fotografiskas val av utställare får man väl ta kontakt med dem? Och gillar man inte Rheborgs bilder så är det ju bara att skita i att gå dit och titta? Och om man skall framföra kritik kan man faktiskt försöka göra det på ett såväl sakligt som respektfullt och civiliserat sätt.
Ofta blir det en massa påståenden som gränsar till förtal. I detta fall skjuter man in sig på att han är kändis?! Sensmoralen blir alltså att om du är kändis så kan du aldrig vara bra på något annat? Visst öppnar säkert kändisskapet en del dörrar, men är detta något att bli förbannad över? Dessutom är ju Rheborg serös med sitt plåtande och tar klart bättre bilder än snittet av dem som klagar värst?
Nu var detta bara ett exempel i den oändliga raden av olika nätpåhopp, men jag tycker att tonen ofta blir onödigt hätsk och ofta spårar ur i rena osakligheter. Själv har jag allvarligt funderat på att sluta blogga just för att jag blir så trött på en del som tydligen ser som sin livsuppgift att inta en oppositionell ståndpunkt och inte kan låta bli att delge världen denna så fort de får chansen.
Vad är det för fel i huvudet på människor som inte kan vara på nätet utan att rumla runt som en skock elefanter i en porslinsbutik?
Mobben finns alltid där
Må gott
/Hans-Åke
Det finns dock en annan sida av saken - och det är de stora pösmunkarna, som sitter vid sina tangentbord och häver ur sig självdeklarativa utgjutelser av sådan slag, att dom drar på sig dom små pluttarna.
Förr, om någon ville uttrycka sig inför offentligheten, måste vederbörande passera ett tröskelvärde, och det tröskelvärdet var redaktören - som obarmhärtigt slängde allt skit i papperskorgen. Numera kan var och en uttrycka sig fritt, och det kanske är en bra sak i grunden - men det får obönhörligen de konsekvenser som jag är inne på ovan.
Jag såg aldrig deras bilder. De hade mycket synpunkter däremot.
Visst har jag skrattat åt det många gånger.
Kom tänka på det nu för det är längesedan jag såg dessa herrarna på utställningar.
Beror nog på digitalkamerans ankomst???
Gun-Inger
Johan Rheborg visar kändisarnas rätta jag backstage.
/ Bengt
Jag håller med dig, tonen är ibland rå och omotiverad, i argumentationen på nätet. I ett helt öppet forum är det nog oundvikligt, det är en spegel av variationen i uppfostran och begåvning hos publiken. Vi kan ju jämföra med läktarvåldet inom idrotten.
Allt detta är mycket tråkigt och kan begränsa antalet seriösa bloggare. Nu har jag bara erfarenhet från bloggandet på fotosidan, jag deltager inte i sociala medier, och jag tycker dock att det är ganska få otrevliga kommentarer här.
Ibland, dock sällan, kan otrevliga kommentatorer ha begåvade tankegångar.
Det är alltid intressant att läsa dina inlägg, så strunta i de tokiga kommentarerna.
Se det positiva i att snö kan ge spännande nattbilder.
Ha det det bra
Bob
att någon annan får visa sina bilder.
Förr var det ofta nyutexaminerade unga killar från fotoskolor som hade så
egendomliga synpunkter. De gillade definitivt inte äldre kvinnor som
fick bilder med på utställningar det kan jag intyga..
Vet inte om det är så nu längre..
Jag kommer inte ihåg om utställningen är klar så de sett bilderna.
Säkert är det så att där är finna många bilder som tilltalar de flesta
övriga som inte tror det behöver inte se dessa.
Sedan är det nog så att en del skriver för de gillar att reta upp många men
egentligen inte står för vad de skrivit när det blir en diskussion öga mot öga.
Ha fin söndag på dig
Gun-Inger
.
Hälsningar
Bjarne
-affe