OmTag
OmTag. Den hårda bildestetiken
Jag har ju själv debatterat lite om detta med fotografi och om det är konst eller inte, och vad som eventuellt är konst och vad som kanske inte är det. Egentligen är det en diskussion som är ganska meningslös tycker jag, om det inte vore för dess påverkan på agendan.
I dagens SvD var det en diskussion där Aida Chehrehgoshas gav uttryck för sitt ogillande när det gäller Anders Petersens och JHs med fleras bildstil. Hon ansåg att det var buskigt och gubbsjukt och hade vad jag förstår svårt att förstå hyllningskörerna.
Jag kan väl hålla med om det hon säger och tycker väl också att mycket blir objektifierande och spekulativt i den genren. Den säger mig helt enkelt ingenting, och jag kan inte heller identifiera mig med bilderna. Kort sagt förstår jag inte vad man vill säga?
Men å andra sidan förutsätter jag att det finns någon form av kontrakt mellan de avbildade och fotograferna så egentligen skiter jag i vad de håller på med. Detta är ju en ganska smal och liten gren inom den dokumentära fotografin, om man ens skall betrakta den som dokumentär, så i det stora hela har den ju föga betydelse.
Jag skulle tro att den just i Sverige får ta betydligt större plats än på andra håll i världen. Man verkar ofta bara kunna se en sak i taget här och nu är det sedan en tid till stor del Petersen, JH och den typ av fotografi som ligger deras nära som gäller.
Hur som helst är det egentligen ingen idé att peka finger åt speciella fotografer, de gör ju sin pryl sedan är det upp till oss andra vad vi tycker. Tycker man att det är skit så gör man, och jag personligen tycker att det till stora delar är skit.
Som autodidakt tycker jag själv att väldigt mycket är spekulativt i denna genre.
J Karlén
Det som är skit tycker jag, är att det är enkelspårigt, det som anses vara bra i vissa kretsar. Samma sak hela tiden. Det var väl också lite så Aida menade. Jag är ju som bekant en allätare, från 1700-tals måleri till nutida fotografi. Det fins bra bilder i många olika genrer.
Mats Lindfors
http://matslindfors.blogspot.se/
Sen Johan skippa argument om piller det är lågt, det hon tar upp är viktigt.
Personligen tycke rjag som dokumentärfotograf att diskussionen om hur vi närmar oss våra motiv, vår syn på sex, vår syn på hur vi visar knullbilder osv är en mycket viktig diskussion. Kanske en av de viktigaste just nu eftersom jämlikhetsfrågan och synen på naket, sex, kön, har förändrats radikalt den senaste tiden. Jag menar, vem kan tex göra en Helmut Newton idag och inte bli kallad sexist? Lev väl, annars,,
Helmut Newtons bilder är ju (medvetet eller ej) sexistiska, och de har ju ingenting alls med den typen av bilder Petersen och JH tar (eller?). Han är väl inte nån uttalad dokumentärfotograf heller, och hans bilder saknar helt dokumentärt värde (Helmut Newton skulle man, med alla rätt, kunna kalla för gubbsjuk). Men visst är det viktigt med en diskussion i ämnet, och intressant. Men sexism och objektifiering är ju egentligen inget som är särskilt stort inom dokumentärfotografin. Det är ju betydligt mer utbrett inom de genrerna som Aida själv jobbar med, dvs inom reklamfotografin och den iscensatta Konstfotografin (jag ska egentligen inte uttala mig om henne eller hennes bilder, jag hade fram tills idag aldrig hört talas om henne). Dsm!
Bra fotografi och bra fotografer ställer sig däremot över allt detta, går sin egen väg - och bryr sig föga om vad konstkritiker eller andra fotografer tycker.
Än en gång ett mycket intressant blogginlägg Alf!