OmTag
OmTag. En segregerad stad
Det första höghuset på Liljeholmskajen sträcker sig mot skyn, det var inte länge sedan Vin & Sprits lokaler dominerade området. Det byggs så det knakar runt om i staden, och det är bra. Jag blir lite konfunderad bara över vilka som skall bo i dessa nya byggen?
Givetvis finns folk med inkomster som räcker, så de attraktiva lägenheterna kommer säkert att finna sina köpare. Problemet är väl snarare vart alla de som inte har ekonomi som räcker för den här typen av boende skall bo?
Om staden skall kunna växa på sikt måste det även till boende för ”vanligt folk”. Hur löser man detta när man samtidigt vill vinstmaximera i alla led från markförsäljning till byggande? Givetvis går det att tjäna mer ju mer det kostar och när det inte finns någon vettig reglering av byggandet tror jag att risken är att det på sikt kommer att hämma regionens tillväxtpotential, om det inte redan gör det.
Det finns ett annat och större problem med dessa homogena områden och det är att de som regel befolkas av ungefär samma typ av människor: ungefär samma ålder, ungefär samma inkomster, liknande arbeten osv. Med andra ord bidrar de till segregation. Det behövs mer blandade bostadsområden om förståelsen för den andre inte skall utarmas tror jag.
Om man med en passare med innerstaden som centrum kan avgöra inkomster och social tillhörighet hos innevånarna är detta ingen lycklig lösning på sikt. Men detta är också en ofrånkomlig effekt om marknaden själv skall reglera boendet och bostadsbyggandet. En svår nöt att knäcka, och det har väl aldrig funkat speciellt bra, men numera tycks man till och med slutat att försöka.
Nu skall ni inte tro att jag är någon motståndare till exklusivt boende för dem som har råd och vill lägga sina pengar på detta, men jag anser att det måste finnas olika former av boende för olika personer i alla områden. Kontaktytorna mellan människor med olika livsvillkor behövs som det kitt som håller samhället samman.
De som flyttar in kanske är pensionärer som sålt villan och fått ihop en slant till den dyra lägenheten. I villorna kan barnfamiljer som behöver mycket plats flytta in. Barnfamiljerna kommer från lite äldre treor och fyror som blir tillgängliga. Och till dom kan unga par som funderar på att skaffa barn flytta in. Och så blir billiga ettor och studentrum lediga.
Sen finns det förstås massor av undantag mot de här strömningarna. Och nånstans måste det förstås fyllas på med de enklaste lägenheterna när många hyresrätter omvndlas till bostadsrätter.
Om man bygger hela områden med bara en typ av boende kan det föstås bli lite konstigt. Rena pensionärsstäder etc.
/Niklas
Men ett mer förmöget pensionärspar som köpte en villa 1975 och nu säljer den för 6+ miljoner kanske kan ha råd med en lägenhet?
I Stockholm innerstad kostar en lägenhet 65-75 tusen per kvadratmeter och det är helt marknadsstyrt och beror på stor inflyttning och ringa nybyggande. Jag håller med om att det är tråkigt för alla med segregering och likriktning men samtidigt är det svårt att hitta något som vänder trenden. Att bygga hyresrätter är inte en lösning per automatik om de skall ha marknadshyror. Det blir också dyrt. Att subventionera hyror är inte heller bra. Det är svårt att övertyga någon som har en hyresrätt i en förort eller på landsbygden att de skall vara med att betala för någons boende i centrala Stockholm.
F
Det jag menar, och som du också pekar på, är att själva grundproblemet är att det finns en efterfråga som är större än utbudet. Eftersom vi talar om mark så kan vi inte kompensera med större utbud (bara marginellt genom tätare boende) och då kvarstår grundproblemet; efterfrågan förblir större än utbudet. Det är ett problem som vi inte blir av med hur vi än gör.
Även om lägenheterna i ett attraktivt område skulle kosta 10.000 kr /kvm så skulle det fortfarande finnas ett för litet utbud och det skulle finnas folk som är beredda med att ekonomiska medel eller kontakter få en bostad i området. Därför är jag ganska säker på att vi över tid skulle få en svart marknad och korruption om man tvingar ned priserna på en marknad som inte kan kompensera genom ökat utbud. Det finns gott om exempel på att det sker och vi har redan nu "överlåtelser" av hyreskontrakt för hundratusentals kronor i attraktiva områden.
F
Stadens nuvarande format kommer givetvis att förändras, på samma sätt som den gjorde när man byggde ut på holmarna när det inte längre fanns plats i Gamla Stan. Det viktiga är att inse att man bygger med stadsmiljö som folk vill ha det om man vill bo i stan, och inte bygger ytterligare fristående satelliter utan eget liv som man sysselsatt sig med de senaste 60 åren.
-affe
Jag är inte säker på att det finns tillräckligt stöd bland allmänheten för att reglera bostadsbyggandet. Men nog behöver byggföretagen lite politiskt motstånd. De vinner ju på att att efterfrågan hålls uppe. Stockholms stad driver nu en plan att bygga 140.000 nya bostäder (osäker på exakta summan). Det finns också ett politiskt tryck att alla kommuner i länet ska ska bygga nya bostäder för att lösa bostadsbristen. Detta kanske kan ge en mer sund bostadsmarknad där priserna inte skenar, kostnaderna tvingas hållas nere och normala vinstnivåer.
-affe
Sedan tror jag att man måste låta staden växa med nya stadsdelar utanför tullarna utan att bygga nya Brandbergen.
Om man historiskt skulle haft samma syn på detta med innerstaden hade det aldrig blivit mer än Riddarholmen och Gamla Stan. ;)
-affe
Här i Hässelby ska 10.000 fler få bostäder. Samma sak i Älvsjö och andra delar av stan.
Jag tror på politisk vilja och jag tycker att det börjar komma igen. Nu accepteras det inte längre att vissa kommuner inte bygger nya bostäder. Staten har också gått in och styrt upp utbyggnaden av kollektivtrafiken så att det inte fastnade på lokal nivå.
Det gamla ordspråket "Lika barn leka bäst" har inte förlorat sin giltighet. Man väljer vilka man vill umgås med och ser gärna att ens grannar är av samma sort som en själv. Detta är en mycket starkare och mer styrande kraft än "marknaden".
-affe