OmTag
OmTag. det gäller att ligga i om man skall vara på topp
Att blogga handlar mycket om att ha en relativt hög frekvens med inlägg, om vi tar bloggarna här på FS till exempel så finns man ungefär så länge som man finns på startsidan. Och just detta tycker jag verkar känneteckna tiden vi lever i, det handlar om snabb genomströmning och ganska lite analys och eftertanke.
Vi ser något som berör oss på facebook, och vi ger en tumme och kanske delar för att sedan kasta oss över nästa intryck. Efter bara en dag tror jag ganska många redan glömt bort sina tummar och delningar. Jag tror också att många tycker att de ”gjort sitt” när de frikostigt delat med sig en tumme och en delning.
Man snackar ofta om sociala mediers påverkan och att den skulle vara så stor, ofta hör man saker som att något drog igång en lavinartad reaktion på nätet och att ”inlägget har setts av fler än xxx tusen på facebook” osv. Men har man kollat hur stor påverkan detta egentligen har när det gäller till exempel beslutsfattande? Dessutom är det ju en hel del desinformation och kraftiga vinklingar som florerar på nätet, liksom rent förtal.
Jag skulle tro att nätet ofta funkar fint om man vill förstöra någons liv på det personliga planet, det finns det ganska många exempel på. Däremot tror jag att det är i det närmaste betydelselöst när det gäller att förändra attityder eller beteendemönster i sociala eller samhälleliga frågor.
Ofta blir det nog en megafon för de redan frälsta och sällan går det djupare än till att beskriva företeelser, och det av lätt förklarliga skäl. Om någon skulle drista sig att analysera en fråga i stället för att bara ge sig på symtomen, vilket ofta kan göras i några meningar, så skulle inläggen knappast få så många tummar eller delningar ty ganska få skulle orka läsa.
Om vi tar ett aktuellt exempel: SD och deras ledarskap. Det skrivs mängder av inlägg om deras förkastliga syn på människor och det näthatas ganska friskt. Men att SD och deras väljarstöd är ett symtom och inte en orsak skrivs det ganska lite om. Med andra ord saknas analysen av hur ett parti som SD kan få runt 10% av väljarsympatierna?
Att 90% inte gillar det SD står för, åtminstone inte tillräckligt mycket för att rösta på dem, och att en del av dessa skriver mer eller mindre hatiska inlägg på facebook gör ju inte mycket till förståelsen av fenomenet. Det är givetvis lätt att göra sig av med sin frustration genom lite näthat och förkleningar av sina meningsmotståndare. Men frågan är om detta gör något mer än att elda på brasan hos de redan frälsta i bägge lägren?
Den stora frågan som det är dags att ta tag i är hur det kommer sig att ett parti med sina rötter i nazism och extremhöger kan uppbringa ett så starkt folkligt stöd? Jimmie Åkesson och hans parti är ett symtom på ett samhälle som är på väg att förlora sin medkänsla och humanism, de är inte en orsak. Jag tror att man måste bemöta orsakerna om man skall bli av med symtomen.
Ha en fin dag!
Vad det gäller SD så finns det ju även den sidan av saken, att stödet kan tänkas ökar därför att det finns verkliga missförhållande i vår samhällsstruktur som många vill se en ändring på. Då är det inte så enkelt att "ta debatten", eftersom den kommer att handla om egna svagheter och tillkortakommanden. Tidigare menade man från etablisemanget att man måste ta debatten. "Trollen spricker om man får fram dem i ljuset". Är det någon som har sett till några spruckna troll?
/Stephan
>Att blogga handlar mycket om att ha en relativt hög frekvens med inlägg
Är det så? Man behöver ju inte lägga sig platt för det. Min inre tumstock är ganska enkel: Jag skriver när jag känner att jag har nåt att säga som är av allmänt intresse. Jag skiter i vad det annars skulle kunna handla om.
Hoppas att du skriver för att du känner samma (det verkar ju faktiskt så) och inte för något skumt krav.
Vad gäller bloggandet och förstasidan:
Jag tänker nog lite grann som Katja, visst finns både du och jag och alla andra som bloggar även när ens blogg är på sidan 73. Och att vi alla vet det, inte så många tror jag tror att det bara är första sidan som räknas..Lite smarare än så är vi allihopa, och lite längre komihåg har nog många också.För mig tillför bloggandet en hel del eftersom jag sällan träffar andra fotografer irl...tycker det är kul med mötena som blir här.
Vad gäller nätet och hur vi påverkar varandra via nätet. Det är svårt men intressant och ännu en av dessa diskussioner jag gärna har på riktigt...men jag är så långrandig så det gör sig inte i text...men jag tänker att du har rätt, det är kanske inte likes och antal delningar som påverkan ligger. Jag är absolut säker på att vi påverkar varandra dock, aldrig för har människor pratyat och diskuterat med varandra såhär.....men jag tror det tar några år innan vi ser vad det långsiktiga är. Tror inte mman vare sig skall höja detta nya till skyarna men inte heller det motsatta.
Jag tror det tar tid att se vad det här gör med oss, både på plussidan och på minussidan.
Vad gäller SD...helt klart är det ett speciellt läge med det stöd de får oavsett vad de gör...som det verkar......jag har ingen aning om vad man skall göra. Jag håller inte med dem och vill helst att de försvinner...men det bestämmer junte jag :) Ta debatten på hemmaplan tänker jag. Bjuda in på fika i egna hemmet, inte stöta bort, motstånd bara stärker. Man behöver inte hålla med men våga prata utan att bli rädd att bli stämplad för vare sig det ena eller andra.
-affe
Tio procent av väljarkåren kan tyckas vara mycket, och är det också. Det blir ju så där 3-4 största partiet. Nationalismen blåser igenom alla samhällen och kulturella grupperingar. Tydligt i Europa ända sen katolicismen förlorade mark och nationalstaterna växte fram. I Titos Jugoslaven lyckades man hålla någorlunda samman. Men se vad som hänt sen dess. Alla skall ha sina nationaldagar, romer, lappar osv. Det dög inte med svenska flaggans dag - nej vi måste ha en nationaldag! Det är tragiskt. Det är bara några exempel.