OmTag
OmTag. Kommentarer och en bussresa
Det är alltid en pågående debatt här på fotosidan om etik när det gäller till exempel bloggar. Men även vad gäller pooler kommer diskussionen upp lite då och då, detta att svara på kommentarer.
För egen del svarar jag personligt på alla kommentarer som innehåller en fråga där man kan förvänta sig ett svar. De andra kommentarerna brukar jag tacka för i klump. Jag tror att denna ”känslighet” för att inte få svar på sin kommentar ofta beror på att vi bloggar olika och har olika syften med våra bloggar?
En del använder bloggen för att visa sina bilder och då blir funktionen av kommentarerna den samma som att lägga bilder i pooler, och i poolerna är det ju standard att tacka för kommentarer liksom att det viktiga är att få några över huvud taget.
För andra, liksom mig själv, är texten som regel det viktigaste, ofta fungerar bilden mer som en utfyllnad lite på samma sätt som en artikel i en tidning. Där tycker jag inte att det är lika naturligt att svara på alla kommentarer, detta har inget med snorkighet att göra.
Kommentarer som efterlyser svar svarar jag på, inte alltid annars. Man kan tycka vad man vill om detta, men något som jag tycker är lite unikt på fotosidan är att så många har åsikter om hur andra gör. Om någon väljer att svara på kommentarer eller inte är väl upp till vederbörande, jag väljer ju själv både vad jag skall läsa och om jag vill kommentera.
På samma sätt skulle man ju kunna fara ut mot alla som läser utan att kommentera om man ser det från andra hållet? Det finns också dem som anser att en kommentar skall ge en tillbaka, följaktligen kommenterar man kanske många gånger just för att man själv söker uppmärksamhet?
Den typen av pingpong kommentarer tycker jag personligen är ganska fruktlösa, oavsett om det gäller bilder eller bloggar, då de inte har sitt ursprung i ett genuint intresse för den andre utan ofta handlar om den egna behovstillfredsställelsen. Nog om kommentarer, låt var och en göra som den själv vill tycker jag, det är sedan upp till var och en om man vill kommentera eller inte.
Bilden: Ibland tar vi bussen för att bara gå en del av sträckan, det här var en sådan gång. Hunden börjar bli äldre och då kan det vara skönt med lite kortare promenader då och då, och om jag inte vill skylla på hunden kan det också bero på att husse är lite trött ibland.


I övrigt en personlig reflektion: Vill man i första hand ha bildkritik, tycker jag att det är bättre att lägga bilderna i de avdelningarna här på Fs som är direkt avsedda för sådant. Bloggarna är annorlunda, där blir texten mer eller mindre viktig, men oftast så att text och bild samverkar. Personligen är inte mina bilder i bloggen så att jag liksom söker synpunkter på dem, utan snarare synpunkter på bloggen. På samma måte kommenterar jag sällan bilderna i andras bloggar med direkt bildkritik, utan mer allmänt.
Men, visst skojigt om man gillar mina bilder och säger det. Och visst är det roligt med reaktion på det man skriver, både i bloggen och i kommentarer
Om du kommenterar mig så kommenterar jag dig är en ganska vanlig företeelse, det måste du väl ändå hålla med om.
Men jag uppfattade "pingpongkommentarer" som en dialog, dvs inte bara kommentar med ett svar utan ett pågående längre meningsutbyte ungefär som en "tråd " i ett forum. Vi har nog missförstått varandra lite här.
Nej, dialoger är alltid kul.
Huruvida man vill svara på varje kommentar måste ju förstås vara upp till var och en...men jag ser kpmmenterandet ungefär som del 2 i blogginlägget, och för mig är det naturligt att svara.
Buss kan vara skönt ibland! :)
/ Lena
Tror även att man kan låta den som kommenterar på ett kanske litet ohyffsat sätt,
om man nu anser det vara ohyffsat, stå kvar i "skamvrån"!
Mao att inte ta bort kommentaren! :)
Å jag blir alltid nyfiken på en kommentator som uttrycker sig litet konstigt! ;)
Brukar försöka kolla på de andra kommentarer som personen gjort tidigare!
Då kan man som Leif GW säger, hitta en förklaring!
Men ofta brukar jag inte bry mig!
Det viktiga, för mig, det är att inte svara direkt på en "underlig" kommentar,
inte hetsa upp mig alltså! ;)
Utan smälta kommentaren ett dygn tex, då brukar kommentaren inte bli så märkvärdig!
Men e det fredagkväll, och litet se'nt, så brukar jag inte bry mig alls, då kan orsaken vara en helt annan! Men det får man stå ut med, man vet ju själv hur det kan vara!
Och som sagt, tror jag, alla är vi olika och tycker om kommentarer olika!
Men hyffsade formuleringar e ändå viktiga!
/B
-affe
Jag tillhör ju dem som brukar svara, och speciellt om det finns möjlighet till en dialog. Men de kommentarer som är mer självständiga brukar jag "klumpa ihop" med ett gemensamt tack.
-affe
Samtidigt är det väl också så att dom som bloggar mycket själva, läser många bloggar, kommenterar ofta, och så vidare efter ett tag lär sig hur det funkar och då inte alltid förväntar sig svar på samma sätt. Man lär sig spelets regler, helt enkelt.
Som sagt, om det handlar om en dialog svarar jag som regel, jag gillar ju att snacka.
-affe
Det finns väl ingen som påstått att det skall sluta kommenteras. det jag försöker sätta fingret på är att vi gör lite olika och att det bästa är att låta var och en bestämma själv. Väldigt många kommentarer är ju inte heller så mycket att replikera på och då kan det ju räcka med ett sammanhållet tack för visat intresse tycker jag.
sedan är det ju så att om jag inte anser att jag blir bemött med respekt när jag kommenterar andras bloggar så väljer jag ju själv om jag skall fortsätta att kommentera dessa. Jag tycker att det blir lite trist när man försöker göra om andra att passa sin egen mall, bara att strunta i att kommentera och/eller läsa om man inte gillar bemötandet på någon blogg tycker jag. Det kan lätt bli lite krystat om man får på skallen av någon som inte tycker att man gör som hen tycker att man borde.
Alltså, jag tänkte mig bara det värsta scenariot för att själv inse att det inte är nåt kul =) Det bästa är väl ändå att alla får vara sig själva och att vi respekterar varandras olikheter och åsikter (så länge som de inte är uppenbara påhopp och helt utanför normal samtalston). I ett socialt medium på internet umgås man ju med "hela världen" och där är spännvidden stor. I det privata sociala umgänget är sannolikt olikheterna inte lika stora och samsynen ganska "snäv" och det är lättare att samtala.