OmTag
OmTag. Hur åsiktsbefriade måste bloggarna vara?
Hur välpolerade måste bloggarna vara här på fotosidan? Jag har full förståelse för att man inte vill att bloggarna skall bli megafoner för politisk eller kommersiell verksamhet. Men jag tycker inte heller att jag sett några sådana tendenser.
Hur som helst blir det ofta klagomål om någon skriver något som kan uppfattas som politiskt.
Vore det inte enklare att ha en lite högre tröskel, risken finns ju annars att de som är intressanta även om man inte alltid delar deras åsikter försvinner? De bästa fotograferna, i mitt tycke, är också sådana som faktiskt har åsikter och som regel är de också politiska. Fotografi i sig själv är ofta politiskt, och vill man hitta politik eller marknadsföring i bloggarna så är det inga större problem. Allt från bloggar om olika prylar och deras förträfflighet till klagomål över skola, sjukvård, järnvägar, skatter, priser osv.
Men om man blir så störd över något inlägg att man ser sig nödsakad att klaga, vore det då inte bättre att man skickade sina klagomål till redaktionen än att man far fram med sina pekpinnar i kommentarsfältet? Sådant skapar bara dålig stämning och förstör också en i annat fall kanske givande diskussion. Jag tror också att vi alla tjänar på att tillskriva fotosidans bloggläsare egen förmåga att avgöra vad de vill läsa eller inte, det behövs inga ordningsmän utanför redaktionen.
Faller inläggen utanför fotosidans regelverk så är det som sagt deras sak att hantera. Jag tycker att detta klagande har blivit lite av ett mönster hos en del, så fort det dyker upp något som går stick i stäv med den egna uppfattningen klagas det över att det är politik och politik skall man ju inte ha på en fotosida.
Handen på hjärtat, hur kul är det att bara skriva och läsa om vad man åt till frukost, hur långt våren kommit hemmavid, vilka fåglar som siktats i buskarna, hur många hästkrafter något gammalt järnvägslok har osv. eller titta på bilder tagna av samma gäng gubbar föreställande samma gubbar som fikar för femtioelfte gången?
Det enklaste, och bästa, kan många gånger vara att hoppa över sådant som man inte är intresserad av eller att strunta i åsikter man inte delar.
Hörs/per-erik
Det ärr ju mest givande om det finns ett meningsfullt innehåll i en blogg. Bäst är om bilderna också väcker någon reaktion hos betraktaren.
Jag håller med om att gubbar, latte och kameror på fikaställen är rätt intetsägande. Det märkliga är att det verkar vara det som läsarna vill ha. Kanske är det så att läsarna inte vill bli engagerade.
Ha en bra dag
Bob
Hälsningar Lena
Ett enkelt sätt kan vara att inte bry sig så mycket om bloggar vars innehåll man inte gillar!
Klart slut! :)
Men för att fortsätta litet,
bloggar påminner om att gå in på pressbyrån med alla olika tidningar med alla olika åsikter!
Man läser/köper de tidningra man gillar! Dom andra tidningarna bryr man sig inte om!
Det brukar de flesta ju klara av! Om man nu tolererar andra åsikter!
Nu kan man ju inte kommentera alla tidningar man inte gillar på tex Pressbyrån, de e klart,
tänkte inte på det...
En blogg e ju faktiskt litet annorlunda just genom att man kan kommentera, men ändå inte så långt i från en slags tidning! En digital "dagstidning!" (webblogg = du loggar vad du gör och tänker och tycker, och lägger ut på webben)
Men som sagt, det e ju det där med att man kan kommentera....
Men mycket av det här är nog ändå en diskussionsovana för somliga..?.
"Du e dum i huvet som inte har samma åsikt som jag!
Eller du har inte samma åsikt som vi andra! Sluta genast med det där skrivandet" ;) :) ;)
/B
Ps. Så visst kan tusen blommor blomma även på en Fotosida! Annars blir det ganska platt! Men med litet eftertanke såklart! Och att diskutera i sak, det är en helt annan sak! :)
Vi borde tåla lite mer, och få lite fart på diskussionerna . Men visst ska det finnas plats för mer vänliga kamratbilder och så, men det intresserar väl bara de som ingår i de grupperna. Vi får hoppas Affe att det blir lite mer fart.
/ Bengt
//Peter
Men om jag skriver något kort samhällskritiskt blir det inte fler än jag kan räkna på ena handens fingrar. Jag funderar på om det kan vara så att de som har arbeten är rädda att råka i onåd på jobbet eller inte få arbeten de söker. Kanske tror de att chefer och arbetskamrater läser FB.
Vi har i Sverige en långvarig tradition som säger att det är ofint att prata politik i sociala sammanhang inte minst partipolitik. Och att anmärka på sakernas tillstånd i folkhemmet betecknas ofta som gnäll eller hemska tanke vänsterextrimism.
/Hälsningar Göran
Sluta att skriv så'na här tankeväckande bloggar!
Med onödigt bra bilder ilagda!
Det drar upp antal besökare/inklick! ;)
B)
För att inte tala om hur kränkt och irriterad jag blir över kommentarerna!
Tänkte bara inleda i god stil :-)
Jag håller nog i det stora hela med dig och många av kommentarerna. Fotografi är för det mesta en mycket subjektiv uttrycksform, och det innebär att fotografier både uttrycker åsikter och att de väcker åsikter och känslor. Och att vi använder bilder som en slags utgångspunkt för att uttrycka oss mer i detalj kring något som väcker våra känslor. Kort sagt: Fotobloggar kommer då och då ofrånkomligen i mer eller mindre direkta ordalag uttrycka åsikter.
Vi människor har åsikter, och vi har ett behov av att uttrycka dem. Och andra människor kommer ha åsikter både om våra åsikter och ibland om att vi ens uttrycker dem ... och sedan har någon tredje en åsikt om att någon hade en åsikt om min åsikt och, ja, ni vet hur det kan se ut :-)
Uttrycker man en åsikt får man ju förstås vara beredd att få mothugg, det ingår lite i sakens natur. Det jag ofta saknar är mer av tankfull och reflekterande diskussioner där man lägger mindre fokus på att leta fram potentiella förolämpningar i det andra skriver och sedan svara med samma mynt. Ni har säkert sett mönstret:
Först en åsikt: "Jag tycker verkligen om att fotogarfera med mitt normalobjektiv!"
Någon som just köpt en normalzoom blri förstås förorättad: "Så du menar att alla som inte använder normalobjektiv är idioter?"
Normal-ägaren känner sig förstås påhoppad: "Anfäktar och anamma, kallar du mig idiot din vederstyggliga zoom-människa!"
och sedan är stenen i rullning och fler kommer att ge sig in i grälet. (Plus att någon språkpolis kommer att anmärka på felstavningarna.)
Det är som att många letar efter en ursäkt att känna sig kränkta, påhoppade och nedvärderade ... Och som har väldigt kort startsträcka för att ge igen med vad de uppfattar som samma mynt.
För länge sedan när jag var ung, smal och student så gick jag en kort kurs som behandlade kreativa processer och hur man stimulerar idéer. Där fick jag lära mig en slags tankemönster jag upplever som nyttigt: Varje gång du hör eller läser något som du tycker verkar korkat och fel, säg inte det. Ta ett djupt andetag och formulera först i ditt huvud någon form av positivt omdöme om det du just hörde eller läste. Något som stödjer just det du retade dig på. Sedan, när du gjort det, då kan du formulera din kritik. Tro mig, det leder ofta till mycket mer genomtänkta svar på saker man instinktivt retar upp sig på.
-affe