OmTag

OmTag. Vad är kvalitet?

Jag funderar över vad det är i bilder som väcker känslor hos oss? Om man undantar bilder där innehållet i sig väcker känslor, alltså där känslan mer ligger i det avbildade än i bilden i sig, som bildjournalistik till exempel. Nu varierar givetvis kvaliteten och därmed förmågan att väcka känslor också med sådana bilder givetvis, det är därför vi inta alla är en Salgado eller Eugene W Smith.

Men om vi kommer bort lite från den rent dokumenterande fotografin och närmar oss ett mer abstrakt uttryck, vad är det då som slår an känslor hos oss? Givetvis kommer vi att tycka olika mycket om olika bilder, och en hel del kommer säkert inte att säga oss någonting. Men trots detta finns ändå en någorlunda gemensam klangbotten som gör att många av oss gillar liknande abstrakta bilder.

Jag funderar över vad detta beror på? Finns någon form av före tanken kvalitet som ger oss dessa upplevelser, eller är det helt och hållet kulturellt betingat? Beror det på att vi ”lärt oss” vad som ”är bra”, eller finns någon form av estetisk känsla oberoende av och före tankens förtingligande.

För att använda sig av filosoferna: finns ett estetiskt värde i sig? Är analysen en efterhandskonstruktion där vi försöker klä våra känslor i ord för att vi skall kunna hantera dem intellektuellt? Och om det är så, kan den intellektuella analysen säga något om upplevelsen, eller kvaliteten i sig? Finns inte en risk att analyserandet i stället fjärmar oss från den omedelbara upplevelsen?

Det är skillnad på att känna en känsla och berätta om känslan. Språket i sig är ganska futtigt i detta sammanhang. Vi kan aldrig berätta ens något så trivialt som hur en banan smakar oavsett hur många ord vi använder. Men kan vi opåverkat känna om bilden redan är analyserad och gjorts om till ett intellektuellt begrepp där olika auktoriteter dessutom redan fällt sin dom över vad vi bör tycka?

Kan vi egentligen på något meningsfullt sätt ha någon annan måttstock än den egna opåverkade upplevelsen inför till exempel ett fotografi? Spännande frågor även fast jag inte har några svar.

2014-06-04 07:11   froderberg

Det är väl som musik. Vissa melodier kan väcka känslor hos oss, men det finns lite olika riktningar i stil och smak. Till viss del lär man sig gilla en viss stil.

Svar från alf109 2014-06-04 16:01

Visst är det så Magnus, frågan är bara hur mycket som är kulturellt och inlärt och hur mycket som är intuitivt och vad detta intuitiva i så fall är?
-affe

froderberg 2014-06-04 16:25

Det finns forskning på vad som de flesta gillar i en bild. Så någon grundläggande gemensam bas verkar det finnas. Mitt intryck är den tillvänjda smaken är stark och kan ta över. Man gillar knappast whiskey från födseln.

2014-06-04 07:38   Benganbus

Det mesta är kulturellt betingat, kanske allt? Sedan kan man sannolikt utveckla det hela, mest via erfarenhet! Sedan om man verbalt kan beskriva sin upplevelse så andra förstår, det är nog mycket tveksamt!
Man tror man förstår, och det kanske räcker?
Vi är i våra egna världar, enligt samstämmig forskning, och att påstå att nå'n förstår vad jag menar när jag försöker beskriva tex ett känsla i en bild, det kräver en uppkoppling mellan hjärnorna! ;)

Och att analysera bilder efter en "måttstock", tja....! :)
/Bengan

Ps. "Zen och konsten att sköta en motorcykel", där söker Faidros efter begreppet kvalitet!!

LGS 2014-06-04 10:46

Men så blev han galen också, Faidros.

Svar från alf109 2014-06-04 16:03

Jo, det är en av mina favo-böcker, tror jag läst den 7 eller 8 gånger. :)
Men hela frågeställningen är intressant därför att den sätter fingret på vad det är att vara en kännande varelse i förhållande till att vi är tänkande varelser. :)
-affe

2014-06-04 09:08   Peter-L

Svår fråga du ställer, och den har säkert mer än ett svar. Beroende på vem som svarar... Men mitt blir såhär...
Jag tror att upplevelsen handlar om estetik, och smak. Båda, är subjektiva och bygger på betraktarens känsla. En som du säger, känsla som kan va lätt att känna, men svår att klä i ord. Men ändå... Och detta tror jag gäller oavsett om bilden är typ dokumentär eller abstrakt.
Personligen, så läser jag nästan aldrig (98%) någon annans kommentar till en bild, innan jag kommenterat den. Just för att själv kunna formulera min känsla och tankar kring bilden. Efteråt, är det kul att läsa andras, för att se ev. olikheter. Genom detta, kan man också se hur kommentarer kan "influera" varandra... I mina ögon ytterligare en anledning att inte läsa andras kommentarer innan man själv givit sin.

Jag kan ha respekt för auktoriteter, men samtidigt, så tror jag Starkt på att smak är subjektivt, och jag vill välja min egen känsla, tolkning av en bild, en målning. Eller en banan... :) Jag är mycket för den spontana upplevelsen av bilden! Den är ju mer instinktiv än den analyserande. Något som ofta, i mina ögon, tenderar att "skruva sönder" känslan, för man fastnar i detaljer (pixlar) istället för att försöka ta in känslan, Helheten!! Men detta är ju mitt sätt att se på det och detta :) Jag tror på det estetiska värdet!! Men inser och respekterar att det också är subjektivt!

Jag gillar din bild här idag. Den är "du", men i en lite mjukare men ändå kraftfull tappning. Precis som bilderna igår från den judiska kyrkogården. Fint, speciellt den första.

Ditt inlägg fick mig att tänka på när jag dejtade.... "kemi, så otroligt lätt att känna. Men väldigt svårt att beskriva. Det bara finns där!! Alf, ha en fin dag och gå nu inte i taket.... ;) //Peter

Svar från alf109 2014-06-04 16:08

Det jag funderar runt är egentligen vad denna "känsla" består av, är det en avspegling av tidigare intelektuella erfarenheter som blivit automatiska eller finns känslan oavsett, enklare uttryckt om vi kan känna utan att först ha tänkt.
-affe
Ps. Jag har många brister, men långsinthet är inte en av dem, jag reagerar (rätt eller inte) sedan är saken utagerad för min del. :)

Peter-L 2014-06-04 16:17

Jag förstår... och jag inbillar mig att vi är präglade, av miljö, uppväxt, vänner, jobb... ja allt runtomkring oss. Även när vi tittar på konst, så rör vi oss förmodligen och ganska säkert, i någorlunda samma banor. Allt detta, gör också att vi "tar bilder" som är präglade av de vi är... Jag tror, och hoppas att tänka och känna är kopplade! Vi ser associerar... Utifrån vår "tillvaro".. Känslan, föder en tanke... Filosofiskt kanske, men jag tror på det.
Och bra, då är vi två kortsinnta... :) //P

2014-06-04 09:11   Johan Pihl

Fin bild, Alf. Intressanta tankar.

Svar från alf109 2014-06-04 16:08

Tack ska du ha Johan.
-affe

2014-06-04 18:23   gatosi

>vad är det då som slår an känslor hos oss?

Jag tror att det funkar mest via färg faktiskt. Färger har alltid spelat roll i människornas liv genom från allra första början. De är i viss utsträckning intuitiva,skulle jag tro. Då menar jag inte bara själva färgtonen utan också hur mättad/dämpad den är och hur de kombineras. Klart att det också finns kulturell betingade associationer med vissa färger (typ orange=byggarbetare). Men om jag tittar på mitt barn så skulle jag vilja påstå att han mest reagerar på färg. Därför tror jag att känslor inför svart-vita bilder inte är lika lätt att känna utan att ha blivit kulturellt präglad.
Någonting som också är ganska essentiellt är antagligen ljusheten. Och någonting så simpelt som storlek. Det är ju ganska sannolikt att det är kulturellt betingat att vi har vant oss till bok- och på senaste årtionden skärmstorlek. Vi tar det som den givna ramen inom vilken det sker komposition och allt detta och inom vilken vi analyserar. Men ramen själv?

Utöver det vågar jag inte spekulera mer. Läste någonstans att man upplever bilder på olika sätt i olika kulturer men har inte hittat litteratur om det.

Men i slutändan undrar jag: Känsla är ju känsla. För dess existens är det egentligen betydelselöst om den väcks av automatiserade, omedvetna efterkonstruktioner eller av någonting före det. Eller?