OmTag
OmTag. Gatufoto: det handlar om tid och koncentration
Svårigheterna med att plåta på gatan är främst två tycker jag, dels händer det inte så ofta att det dyker upp en bild och dels måste man vara med när det väl dyker upp något. Nu finns ju en massa olika sätt att plåta på gatan givetvis där man i olika grad kan styra omständigheterna.
Man kan till exempel inta position på något lämpligt ställe och invänta någon händelse det blir lite som att meta, gäller ”bara” att lyfta spöt när flötet dyker. En annan sorts gatubilder som jag gillar är de mer reportagebetonade där man kanske plåtar sådana som man tar kontakt med, detta kan utvecklas till hela bildberättelser om man vill.
Men om man siktar mot de spontana händelserna som kan dyka upp när man är ute och knallar krävs dels att man är beredd att knalla ganska långt för varje bild och dels att man inte släpper koncentrationen så att man är med när det dyker upp en bild. Jag plåtade mycket på gatan förr, under några år vistades jag som regel flera timmar om dagen på gatan, det blev för det mesta en rulle (36 bilder) på varje repa.
Trots att jag exponerade i dagens mått sparsamt så har det blivit hundratals rullar och bland dessa kanske jag fått ihop 20 bilder som jag tycker är bra och ytterligare 100 som håller någorlunda. Som sagt att plåta på gatan är nog bland det mest tidskrävande och koncentrationskrävande man kan hålla på med inom fotografi. Visst finna andra former av fotografi som säkert är lika tidskrävande, men då handlar det ofta om att vänta.
Vid gatufotografering måste man kombinera tålamodet med att ständigt vara beredd: se, komponera, ställa in kameran och trycka av skall gå automatiskt. Det är också därför man måste hålla på hela tiden om det skall bli något, man tappar formen allt för snabbt om man gör ett uppehåll.
Ha en bra dag Hälsar Tommy
Gillar din liknelse med att meta,
du beskriver det jätte bra.
En dag ska jag testa på gatufotografering
men då kommer jag vända mig till dig med tusen konstiga frågor. =)
Tycker första bilden är spännande.
//Johanna
Det var en bra beskrivning av hur gatufoto fungerar. Väl illustrerat med bra bilder.
Du har rätt i att man tar väldigt få bra bilder per år som man är nöjd med. Själv är jag nöjd om det blir 2 till 3 bilder per år. Kanske 10 kan tyckas om av någon.
Få kan livnära sig på gatufoto, kanske några kan få bröd för dagen genom att ordna workshops.
Så Alf spara inte på skorna för du du fångar bra gatufoto och din hund tycker nog om att röra på sig.
Bob
Igår var jag ute och knallade i fyra timmar och fick en hygglig bild: https://www.flickr.com/photos/froderberg/14234149789/
Jag njuter av att promenera, så jag tycker inte att det gör något att det krävs en del promenerande. Stundtals kanske det kan upplevas lite frustrerande att det tar så lång tid att få ihop ett gäng bra bilder. Det märks på Flickr och andra bildsajter att många gärna vill mata bilder varje dag, och då blir kvaliteten låg.
Ibland hamnar man på ställen där allt stämmer och det kan bli flera hyggliga bilder på en dag. Så var det för mig i London senast.
För att komplicera saken ännu mer, så är det inte helt lätt att få ihop gatubilder som håller ihop i stil och med en röd tråd. Detta brottas jag med just nu - att det ska bli mer än en samling lyckade enstaka bilder.
Saknar i bland att kunna ta gatubilder. I glesbygden så får vi vänta ännu längre innan något händer på våra korta gatustumpar :)
-affe