OmTag

OmTag. Bedöms den konstnärliga kreativiteten olika vid svartvitt jämfört med färg?

Med anledning av mitt förra inlägg om HDR funderar jag lite över om vi ofta har olika måttstockar för färg respektive svartvita bilder? Det verkar som om många har lättare att acceptera hårt dragna svartvita bilder än motsvarande i färg.

Jag undrar lite över vad det kan bero på? Om det handlar om dokumentära bilder bör de givetvis inte skruvas till så att budskapet förvrängs oavsett färg eller svartvitt. Men om man lämnar det rakt dokumentära tycker jag att man ofta tenderar att tycka att det är ”konst” när det gäller svartvitt och dess motsats när det handlar om färg om bilderna är hårt dragna i bildbehandligen.

För mig kan detta kännas lite konstigt, oavsett om bilden är svartvit eller i färg så handlar ju förstärkningen om att göra bilden effektfullare eller tydligare. Ofta tar vi ju också till diverse knep för att skapa kvaliteter som egentligen saknas i bilden? Mycket kontrast och kraftig vinjettering förför ganska många, åtminstone tillräckligt länge för att bilden skall bli intressant under de korta tidsrymder de exponeras för potentiella betraktare på nätet.

Personligen tycker jag i och för sig att 99% av de hårt dragna bilder jag ser på nätet inte håller som bilder utan är sådant där jag får känslan av att man försökt skapa ett konstgjort innehåll med hjälp av effekter, och det gäller både svartvitt och färg. Jag blir alltid lite misstänksam när jag ser hårt dragna bilder: ”Vad är det nu fotografen inte lyckats få fram eftersom hen måste ta i så förskräckligt?”

Sedan finns som alltid undantagen givetvis där det bildmässiga innehållet förstärkts effektivt utan att det blivit parodi. Men som sagt, för mig handlar det inte om färg eller svartvitt.

2014-07-13 10:31   ztenlund

Jag har en känsla av att vi tänker på samma sak, för jag har tänkt på vissa kommentarer där det menas på att bilderna är alldeles för hårt skruvade. Samtidigt upptäcker man att den som står för kritiken själv drar hej vilt i bilderna, bara det att de råkar vara i svartvitt, med eller utan toning, istället. Visst är smaken som baken, men det blir samtidigt ganska nära att kasta sten i glashus.

Att det är lätt att skruva till det som en slags patentlösning tror jag inte bara beror på att det ganska ofta kan tilltala vid en snabbtitt, utan också att det ibland kan vara avsevärt mycket svårare att få en bild att se bra ut med en mjuk och neutral (?) tonskala. Det är lätt att det slår över i att bli något "dassigt" istället och då ser bilder lätt ointressanta ut, särskilt när de bara fladdrar förbi i bruset. Sedan är det förstås det där med att man kan försöka dölja andra brister i bilden genom att dränka dem, genom att skruva till det rejält. Då tar bildens utseende över från bildinnehåll och komposition, åtminstone så länge som ingen bemödar sig med att titta lite noggrannare. Att bli lite misstänksam är kanske inte så fel i det läget...

2014-07-13 11:41   Bob Bovin

Hej,
Jag förstår dina tankar om bilduttryck. Jag tycker om båda bilderna du har med som illustration för olika intryck man kan ge i en bild. Den senare bilden uppfattar jag som mer ålderdomlig, men det beror väl på att jag började med bilder på femtiotalet.
Hur en bild ser ut när den ges av en medveten fotograf beror ju på hur han vill arbeta och återge ett motiv. Kanske bilden är just så som han såg den eller ville se den just när han tog den. Ofta gör jag nog så själv, jag tänker efter hur det såg ut när jag tog bilden.
Jag har sällan problem med hur en bild ser ut, jag är mer intresserad av innehållet. Formen får komma till efter det. Jag har till exempel inga problem med Salgados bilder på Fotografiska. Jag uppfattar det som hans stil och innehållet är mycket viktigare för mig.
Det betyder inte att formen är betydelselös för mig, en bild kan förstöras av tekniken och formen.
Ha en skön söndag
Bob

2014-07-17 00:46   alf109

Tack ska ni ha.
-affe