OmTag
OmTag. Amatörismen breder ut sig
Såg att Bengan reagerade mot alla dessa olika läsar- och tittar-tävlingar som florerar inom fotografin. Bilderna används ju ofta för olika former av marknadsföring, och säkert är det ett billigt sätt att skaffa sig bilder om man inte vill betala för en fotograf.
Just att den professionelle fotografens roll minskat i det lavinartade bildflödet innebär givetvis att även kvaliteten på bilderna sjunkit. Mycket av det som publiceras, även i nyhetsmedia, är ju bilder tagna av folk som råkat passera med en mobilkamera till exempel. Men det är ett fenomen som ligger i tiden, alla fotograferar idag, och de gör det hela tiden så det är nog inte speciellt meningsfullt att ha några åsikter om detta, det är en spegel av tiden helt enkelt.
Något som man kan ha åsikter om i så fall är att det utbildas en massa fotografer där merparten aldrig kommer att kunna försörja sig som fotografer. Men så kanske det också måste vara i ett fritt samhälle, var och en har rätt att utbilda sig till vad som helst? Det är gärna så man ser det och jag vet inte om jag egentligen har någon annan uppfattning. Problemet är väl i så fall att det dels tar en massa resurser av samhället och dels att det undanhåller resurser som förmodligen skulle göra bättre nytta på andra håll.
Men som sagt, det är svåra frågor: Hur värderar man valfriheten och dess kostnader i förhållande till samhällsnyttan? Om 1000 personer om året vill utbilda sig i att bygga ånglok, är det då rimligt att med offentliga medel tillhandahålla en sådan utbildning? Lättare att ta ställning om man spetsar till frågeställningarna, men i princip är det samma sak. Hur som helst, vi utbildar betydligt fler fotografer än vad efterfrågan kan motivera. Kanske är det alldeles för lätt att bli antagen till fotoskolorna?


Eller insatt kapital måste förränta sig, för att tala klarspråk! ;)
Och då måste man ju marknadsföra sig med "den bästa skolan som ger de bästa betygen!"
Om det sedan finns jobb för den utbildning man marknadsför, det är en helt annan sak!
Men skolan tar såklart emot så många elever som möjligt!
För vem vill inte bli "fotograf och få resa jorden runt!" :)
Vare sig man e lämpad till det eller inte! ;)
Men lämpligheten e ju en smaksak, som bildsmak! ;)
/B
Dom yrkeshögskolor som utbildar i fotografi, de har ett bestämt antal platser som de kan ta in elever till. Så det är inte frågan om att ta in så många elever som möjligt. Likadant är de på folkhögskolor som jag känner till. Så inga skolor tar emot så många elever som möjligt.
Jag har inte så bra koll just på yrkeskolor, men vad gäller andra skolor som har ett affärsdrivande intresse, tex som ägs av ett investmentsbolag och liknande, så gäller det såklart att maximera inkomsterna och minimera utgifterna för att det skall bli pengar över till de som satsat pengarna i bolaget! Inget konstigt med det!
Och då fyller man gärna upp alla läroplatser om tex skolpeng eller liknande bidrag e inblandat!
Lämplighet kan nog även också komma litet senare! Eller behovet av just den utbildningen.
Men som sagt, jag har dålig koll på tex yrkeshögskolor inom tex fotografi.
/B
Sen är frågan vilka fotoutbildningar man ska räkna som fotografutbildningar. En del folkhögskoleutbildningar är grundläggande och ingen yrkesutbildning. Folkhögskolornas främsta syfte är att ge en andra chans. Idag har vissa folkhögskolor elitutbildningar som strider lite mot grundtanken. Antalet yrkesutbildningar är inte så många, men där är andelen elever som får fotojobb rätt hög.
Det kan också bli åt andra hållet, när man på alla sätt försöker strypa utbildningar. EX läkarutbildningen, där kraven ställs orimligt högt för att behålla statusen och efterfrågan. Många av de unga med utmärkta betyg tvingas exempelvis till polen för att utbilda sig. Svårt det där . PS Min kollega basisten Sture Nordin, nu död tyvärr, berättade att han blivit uppringd om ett jobb. CIT: -Hej Sture är du ledig på lördag jag har ett jobb på lördag. Vi får inget vidare pröjs direkt men får får mat och en öl och så
.-Ja ha sa Sture kan du vänta ett tag. Sen svarade han, jag avstår, jag såg här i kylskåpet att jag har mat hemma. Så hårt är det på marknaden för Jazzmusiker.
/ Bengt
Grunden e att locka läsare såklart! Och att hålla kvar läsarna!
För man återkommer efter insändandet av en bild för att se "om min bild kom in i tidningen" såklart,
och gör den det, så kan man visa vänner och bekanta att man "e i tidningen!"
Gäller även nyhetsfotograferingen via mobil tex,
och så blir det även billigt för tidningen!
/B
Ps. Ursäkta en tråkmåns! ;)
Likadant var det amatörernas lekstuga när det gäller webbdesign för 10 år sedan. Alla trodde att de kunde göra webbsidor. Idag har vi naturligtvis en massa amatörer som gör sin egen webbsida. Men peka på det företag som inte använder en webbyrå idag, en webbyrå där det oftast sitter människor med flera olika utbildningar, ofta långa utbildningar.
Idag kanske vi har många fotografer som tycker det är tufft att försörja sig som professionell. Vi har också andra som är så glada över att deras bilder publiceras, så att de arbetar för en öl och lite mat, som jazzmusikerna. Men jag är övertygad över att framöver kommer kraven på bildernas kvalitet öka. Då handlar det kanske framförallt inte om den tekniska kvaliteten, den är relativt enkel att lära sig. Snarare handlar det om att kunna kommunicera med bilder.
Stefan
Hej Stefan .Det trista med Jazzmusikerna är att de flesta är fantastiska unga musiker, men det finns inget utrymme för dem i media och andra forum.
/ Bengt
"- Ni ska veta att det är ett mycket litet fåtal av er, kanske en eller två, som kommer att bli fotografer och kunna försörja er på det."
Det var hårda ord för en ung människa. Men samtidigt nödvändigt. Snabbt insåg jag att fotograf i traditionell mening inte var vad jag skulle försörja mig på. Och så blev det också, även om fotografin alltid funnits med.
Att det sedan utbildas alldeles för många "fotografer" är en utbildningspolitisk diskussion som har att göra med utbildningssystemets uppgift i samhället. Jag menar att fotografisk utbildning bör ses och jämföras med övrig konstnärlig utbilning. Precis som inom måleriet, dansen eller scenutbildningar är det nämligen också långt ifrån alla som kan försörja sig inom respektive disciplin. Ofta får dessa konstnärer söka sin ekonomiska försörjning på annat sätt. Stipendiesystemet, Konstnärsnämnden etc, finns iofs som nån sort mjuklandning men som bränsle för konstnärlig utveckling är det kanske inte så högoktanigt.
Till sist - de fotografer jag beundrar har ofta helt stått utanför ekonomisk försörjning av sin fotografi. Namn som Kenneth Gustavsson och Odd Uhrbom är bara två exempel på fantastiska bildkonstnärer och fotografer som under sina liv i huvudsak försörjt sig via Posten eller som lokalvårdare. Min gamle fotoskolekompis Göras Assbring som dödades i Eritrea är ett annat exempel. Jefferic Stokklassa och Lars Leijring är ytterligare två fotografer vars försörjning aldrig handlat om att fotografin ska stå för brödet på bordet. Likväl har de alla producerat fotografi av utomordentlig betydelse och kvalitet.
I grund och botten tror jag det handlar om en passion helt enkelt. Ett inre tvång att försöka berätta något viktigt. Att det råkar ske med fotografi är en underordnad fråga. Det råkade bara bli så.
Om man kan acceptera dessa villkor så är det snarast bara att tacka och ta emot de fotoutbildningar som finns. Det ger en ofta ung själ en stund att reflektera och pröva sig fram, finna sitt liv....
Jag raderade mitt tidigare svar för att låta samtalet flyta fritt bland läsarna i stället.
Min uppfattning är i vilket fall som helst att utbudet av utbildningsplatser i olika former vida överskrider efterfrågan av arbetskraft när det gäller fotografer. Sedan kan det finnas helt andra grunder för detta än att utbildningarna bara skall möta arbetsmarknadens efterfrågan givetvis.
Jag lovar att antalet utbildningar i keramik också kraftigt överstiger antalet jobb som keramiker. Man måste skilja på hobbykurser och yrkesutbildningar. Och som Stefan skriver är antalet utbildningsplatser på yrkesutbildningarna begränsade. Sen ska man inte glömma att en del hamnar i näraliggande yrkes som fotolärare, bildredaktörer, bildarkivarier med mera.
Hursomhelst, ha en trevlig sommar!
Intressanta synpunkter i ämnet från Nina Grundermark på SFF's hemsida.
http://sfoto.se/f/kronikor/manga-fotoutbildningar-i-sverige
Hon rör ihop det våldsamt för sig och blandar grundläggande utbildningar, yrkesutbildningar och högre konstnärliga utbildningar huller om buller.
"Om man tittar på alla folkhögskolor, grundläggande utbildningar, påbyggnadskurser, högre utbildningar, KY, YH och gud vet vad, så utexamineras ett stort antal fotografer i Sverige varje år. Till det kan vi lägga alla kortkurser,"
Som sagt. Det utbildas en fruktansvärd massa akvarell- och oljemålare. För att inte tala om alla som keramiker. ;)
Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte förstå att hur en grundläggande kurs i foto ska kunna vara ett hot för kvaliteten i toppen. Kanske är det tvärt om. Ju bredare bas - desto högre pyramid.
Men Magnus, även du måste väl i ärlighetens namn erkänna att det är svårt att få sin försörjning genom fotografi? Sedan tycker jag kanske att du generaliserar lite väl hårt åt andra hållet. Att gå en kvällskurs på ABF några gånger är liksom inte samma sak som att gå en utbildning på Brobygrafiska (3 terminer), Fotoskolan Gamleby (KY: 2 år, GF: 1 år), Fotoskolan Skåne (1 år), GFU Stockholm (1 år), Kulturama (1 + 1 år) osv. Att jämföra detta med keramikkurser och akvarellkurser som du gör tycker åtminstone jag blir lite galet.
Personligen räknar jag bara sådant som kan ses som någon form av utbildning, och inte kurser som man tar några kvällar för sitt nöjes skull, jag tror att Nina syftar i stort sett på samma sak.
Visst är det svårare att försörja sig som fotograf jämfört med många andra yrken. Något annat har jag aldrig påstått.
Är överetablering ett problem? Ja i vissa fall, men det varierar en del mellan olika genrer.
Är det problemet att det utbildas för många? Nej, jag har svårt att se det på det viset. Det finns rätt få yrkesutbildningar och antalet platser är reglerade. Att dra ner på antalet konstnärliga utbildningar eller grundläggande utbildningar ger nog inte särskilt många färre som prövar lyckan som yrkesfotograf.
Mitt exempel med keramikkurser må vara tillspetsad. Men Nina nämnde just grundläggande utbildningar och kortare kurser. Att dra in på dem för att göra det enklare för vissa yrkesfotografer tror jag inte får avsedd effekt.
Precis så.
/Hans-Åke
Må gott
/Hans-Åke
Jag tror tyvärr att ganska många som går en utbildning på flera år förväntar sig att de skall kunna försörja sig på sitt yrke i framtiden. Och läser man bara trådarna här på fotosidan blir det ganska uppenbart att många har orimliga förväntningar på framtiden som fotograf.
Jag tror att det är bättre om alla får gå en utbildning de är intresserade av än att i första hand gå en utbildning som säkert ger jobb. Hur skulle det se ut om alla gjorde det senare? En stor hop som halvhjärtat gör det de ska och istället längtar till fritid eller semester? Det är bättre om alla brinner för det de utbildar sig till. Blir det tufft med jobb så kanske man inser det och satsar på nåt annat. Så länge man är ung har man ju karriären framför sig.
Och se hur livet och arbetsmarknaden och konstnärsskapet ser ut där!
Då vet vi vad som e Pg här framöver, eller hur framtiden kommer att ordna sig! :)
/B
Och då kan du se en framtid med betydligt fler skolor. Finns en fotografiutbildning vid varje större amerikanskt universitet, mer eller mindre avancerat. Ofta är avsikten inte att utbilda studenterna till att bli fotografer, snarare att ge dem en konstnärlig allmänbildning. Kanske inte skulle vara så dumt även i Sverige.
Den verkliga utbildningen är inget som blir klar vid xx års ålder. Utan det fortgår hela livet.
Håller med, det har varit en övertro på formalia ganska länge nu. Förr fans andra och ofta bättre vägar in till olika yrken, man kunde jobba sig upp som det hette. Det existerar knappast idag, vilket också fått till följd att massa människor som tar beslut inte har någon förankring i den verklighet de är med och beslutar om.
-affe