OmTag

OmTag. Litteratur i Nobelpristider

Jag såg att det skrevs om litteratur och det ligger ju i tiden så här i Nobelpristider. Jag är inte speciellt beläst, men jag gillar att läsa. Man blir dock mer kräsen med tiden tycker jag.

Ofta hittar jag böcker där författaren har ett bra språk, men där hen också är så förtjust i sitt eget språkbruk att det blir oändliga böcker utan något som driver historien framåt.

Dess motsats är väl ännu vanligare kanske, någon har en angelägen historia men pladdrar bort den med ett dåligt språk och/eller oförmågan att skära ned texten.

Jag gillar böcker som är koncentrerade till innehållet och skrivna med ett exakt och bra språk, JM Coetzee till exempel gillade jag även om det blir väl svart emellanåt.

Jag läser nu en rysk kvinna som många tydligen anser vore en värdig Nobelpristagare: Svetlana Aleksijevitj, boken heter Tiden second hand och har lyfts till skyarna av recensenterna. Egentligen är det en reportagebok där hon rest runt i Ryssland över 20 år för att samla vittnesmål om den gamla Sovjettiden och hur det blev sedan.

Ganska snart framträder en bild där många, trots förtryck och förföljelse, ansåg att det var bättre förr. Det som ersatte det Sovjetiska systemet var ju som de flesta vet ett mer eller mindre anarkistisk rövarsamhälle utan andra ideal än att sko sig efter bästa förmåga.

Jag har nu läst om ca tio människoöden som säger ungefär samma saker, visst det är ett behjärtansvärt styrkeprov att göra boken. Men som sagt, jag har läst ungefär 10 likartade berättelser och tycker redan att jag fattat läget liksom, och då är det 550 sidor kvar av boken.

2014-10-11 18:27   optimal

Jag håller med dig, jag är med i en bokläsarklubb(gubbcirkel) Under 10 år har vi 10 medlemmar läst samma bok varje månad, därefter byter vi till nästa, och recenserat den. Det är ett fåtal böcker som fångar. Även klassikerna saknar ibland mening är den sedan förutsägbar då tröttnar man Just nu T Lindgrens senaste

Svar från alf109 2014-10-11 19:35

Jo det händer inte så ofta att man hittar guldkorn längre tycker jag.
-affe

2014-10-11 18:50   janolof

Är inte detta en modern romanstil, att genom upprepning av snarlika stämningar, upplevelser, händelser bygga upp en känsla, ett intryck, etc. i stället för det traditionella berättandet? Det fångar läsaren på ett annat sätt, när man stegvis gräver sig ner i miljön, tidsandan, känslorna, eller vad som är i fokus.
Ett annat sätt att skriva, ett annat sätt att läsa.

Svar från alf109 2014-10-11 19:34

Jag tror också att det ligger i tiden att producera mer sidor än innehåll. Det finns ju dem som cirkulerar runt en central fråga utan att det blir långrandigt också.
-affe

janolof 2014-10-11 20:28

Berättelse och innehåll kan det ju vara , även om det inte år handling och till och med långrandigt. Och jag har också halvlästa böcker, ibland hoppas jag att eller de jag ska mogna...

Svar från alf109 2014-10-11 20:41

Jag har kommit fram till, för egen del, att alla böcker som jag gillat även sett i backspegeln har varit sådana som jag inte "tvingat i mig" bara för att de skall läsas. Sådant är ju i högsta grad individuellt så det som är bra för mig kan ju vara skräp för någon annan och tvärt om. Däremot har jag gett upp hoppet om detta att låta mogna, sedan finns det givetvis en hel del böcker som man måste in i ordentligt innan man tycker om dem, därför ger jag alltid böcker "en ärlig chans" innan jag lägger undan dem.
-affe

2014-10-11 21:01   Dubbelolle

Charles Bukowski tycker jag är underbar! Hils, LO

Svar från alf109 2014-10-12 02:03

Jag är inte så förtjust i Bukowski.
-affe

2014-10-12 14:12   Jon Anders Klockar

J.M. Coetzee har jag läst med stor behållning. En värdig vinnare av Nobel priset 2003.
Ha det bra!
Jon Anders

Svar från alf109 2014-10-12 18:53

Jo han är bra, jag gillar de som har förmågan att koncentrera sina texter, nuförtiden kan man ju knappast skriva en deckare ens under 500 sidor, jag tror att det finns någon sorts "tegelstensmode" när det gäller litteratur. Tittar man på Sjövall-Wahlöö till exempel så fick de ju rum med det de ville säga på under 300 sidor för det mesta, och då fångade de både stämningar och samhälle bättre än de flesta. Idag skriver de flesta dubbelt så många sidor och får ofta inte ens hälften så mycket sagt, som sagt säkert ett mode.
-affe