OmTag

OmTag. Wittgenstein, julmat och hundpromenader

Nyss hemkommen från dagens första hundpromenad. 7-8 grader kallt och gnistrande solsken, en fin vinterdag med andra ord även om det gärna fick vara lite mer snö. När jag kom ned till stranden var det ett par som stod och fiskade med kastspö, julklappsspön kanske? Det gäller att passa på innan isarna lägger sig.

Annars har julen förflutit i ett lojt tempo, jag och hunden har käkat, sovit, tittat på TV och husse har också läst lite om Wittgenstein i Sten Anderssons tegelsten. En tragisk figur denne Wittgenstein, Kafka var en optimist skulle man kunna säga. Hur som helst en intressant bok som utspelar sig bland stora delar av den intellektuella eliten den första delen av 1900-talet.

Det märkliga är att han anses som en av de viktigaste filosoferna i modern tid samtidigt som ingen verkar förstått vad han menar, inte ens han själv. Han tyckte själv att filosofi som akademiskt ämne inte hade något att säga, vilket kanske är själva kärnan i hans filosofi(!?), och således ett meningslöst pladdrande (även om han på senare år kom att revidera uppfattningen en smula). Han fastnade ju i den akademiska filosofin själv under resten av livet.

Hans tes är att språket i sig begränsar vad som kan sägas så mycket att det inte går att säga något meningsfullt om väsentligheter, annorlunda uttryckt; det går inte att förklara hur en banan smakar, det enda man kan göra är att smaka själv. Därför blir ”hur man lever” desto viktigare ansåg Wittgenstein liksom Tolstoy, som han var djupt influerad av. Sanningen måste alltså sökas i sättet man lever och kan inte förmedlas via traditionell kunskapsöverföring (om jag fattat det rätt) med dessa åsikter ansåg en del (bland annat Bertrand Russel) att han tidvis i det närmaste var en mystiker.

Russel blev så omskakad av sina tidiga möten med Wittgenstein, som han var handledare för, att han såg denne som så överlägsen att det egna filosofiska arbetet blev meningslöst. Russel var inte vem som helst, utan en av samtidens mest upplyfta logiker. Detta säger något om Wittgensteins utstrålning, eleven blev läraren. Flera vittnar om detta extrema inflytande som Wittgenstein hade över andra människor.

Hur som helst en intressant bok, även om jag tycker att det verkar som om författaren nästan hyser ett personligt agg gentemot Wittgenstein och därmed förringar honom lite väl mycket. Halva boken kvar, så julhelgen är räddad.

2014-12-26 15:21   Bob Bovin

Hej,
Att eleven blir lärare är inte ovanlig i akademiskt arbete. Det är inte sagt att läraren är den mest begåvade i alla möten mellan människor.
God fortsättning
Bob

Svar från alf109 2014-12-26 15:40

Nej det är inte ovanligt, men i just detta fall var det minst sagt unikt. En utifrån kommande helt utan egna meriter och inget eget producerat som så totalt tar över sin omgivning bestående av så tunga namn som Russel, Moore m.fl. Det tog ännu många år innan han fick sin Tractatus, som ingen förstod, utgiven.
Ha det fint.
-affe

2014-12-26 21:37   jel,magnusson

Den andra bilden tycker jag väldigt mycket om. Spännande ljus och den gör en verkligen nyfiken. Väldigt mycket fina former och linjer.

Svar från alf109 2014-12-27 10:43

Tack ska du ha Jonas.
-affe