OmTag

OmTag. Det är XXXXXL som gäller

Den andra januari, 7 grader varmt och blåst. Tvära kast, för ett par dagar sedan var det 10-15° minus. Hörde att 2014 var det globalt varmaste året sedan man börjat mäta. Här uppe i norden kan vi säker tycka att det inte gör så mycket om det blir lite varmare.

Problem blir det dock, även för oss, när stora delar av jordens mest tätbefolkade områden kanske blir obeboeliga och alla dess människor blir tvungna att flytta på sig. Då kan vi börja snacka om flyktingkatastrofer och flyktingproblem.

Nyårsdagen förlöpte i lugn kontemplation över Wittgensteins Tractatus logico-philosophius. Efter att ha läst Sten Anderssons mastiga biografi över Wittgenstein tyckte jag att det var dags att åter läsa Tractatus i samme Anderssons nyöversättning.

Jag har läst den tidigare för 30 år sedan, och förstod inte så mycket då heller. Men det märkliga är att jag på något sätt ”känner” att det finns något viktigt ”dolt” i boken, även fast den är nära nog ogenomtränglig. Andra böcker som ”bara är knepiga” brukar inte ge den känslan, och det är förmodligen därför boken fortfarande lever ett så vitalt liv och ständigt hittar nya läsare.

Tractatus är egentligen motsatsen till böcker jag brukar tycka om, böcker där man dras in i berättelsen. Men den är åtminstone i lagom längd, ca 125 sidor i gles paragrafform.

Jag har svårt att hitta böcker som jag gillar, samma fenomen med alldeles för mycket text (inte ens en deckare verkar kunna skrivas under 500 sidor) tycker jag mig se även när det gäller fotoutställningar.

Jag blir svimfärdig av dessa mastodontutställningar och undrar varför man inte försöker destillera ut det bästa och i lite mindre format istället? När det gäller skönlitteratur är det ofta så att om man inte lyckats säga det man vill ha sagt på 250 sidor gör man det inte på 800 sidor heller. Ibland får jag för mig att författare får betalt per sida? Kolla på JM Coetzee, han säger mer på några få sidor än de flesta oavsett hur många hundra sidor de skriver.

När det gäller fotografi är den bistra sanningen att ganska få fotografer behöver visa mer än 50-100 bilder, resten blir varianter och varianter på varianter. Dessutom om man plåtar småbild så håller sällan kopiorna för att blåsas upp till mastodontformat. En gammal sanning säger att ett negativ inte håller för mer än 5-8 ggr förstoring för att bli optimalt vilket gör max 20 x 30 cm från ett småbilsnegativ. Förstorar man mer spricker ofta bilden och man förlorar även intimiteten.

En gammal sanning som verkar hålla än, åtminstone om man lyssnar på dem som sett en stor retro till exempel. Det är i det närmaste konsensus om att man tycker bäst om de gamla mörkrumskopiorna i mindre format. Nu gäller detta med formatet även för utskrifter givetvis. Det finns säkert de som har andra synpunkter runt detta, men det är mina åsikter.

2015-01-02 16:03   Wolfgang

Jag håller helt och hållet med Dig!
"In der Kürze liegt die Würze!" är ett tysk ordspråk.
God fortsättning!
/Wolfgang

Svar från alf109 2015-01-02 16:19

God fortsättning själv Wolfgang. :)
-affe

2015-01-02 16:20   Krille-K

Less is more.
/Krister

Svar från alf109 2015-01-02 16:29

Så är det Krister.
-affe

2015-01-02 16:58   Benganbus

Man måste märkas liksom! ;) Å blir det ingen kvalitet,
så får man försöka med kvantitet i stället!
Eller största bilden! ;)
/B

Svar från alf109 2015-01-02 17:29

Jo allt blir bra om det blir tillräckligt stort. Å é ré inte bra é ré nog för smått. ;)
-affe

2015-01-02 17:28   N Thomas Meldert

Håller med dig om bildstorlek och kvantitet. En utställning som höll det måttet var Helen Levitt på Fotografiska. Man kunde gå nära (ingen gick in framför bilden och störde), man ser lika bra och uppskattar mörkrumskopior bättre på nära håll. Så nära att man nästan kan ta på dem. Vivian Maier i Göteborg var lite större men det var ju också mellanformat. Lite större mörkrumskopior, typ 40x40, men fantastiskt sköna att titta på, både nära och lite på håll. Maiers utställning var kanske i underkant när det gäller antal men gav ändå en bra bild av hennes produktion.

Svar från alf109 2015-01-02 17:32

Jo bildstorleken är ganska avgörande för intrycket tycker jag.
En del fotografer har ju också fler bilder som håller, Imogen Cunningham på kulturhuset var det bästa jag sett på länge.
-affe

2015-01-02 18:30   Bob Bovin

Hej,
Det ligger mycke i det. Sådär 30 till 40 bilder kan man smälta, sedan blir man trött.
Personligen gillar jag 24x30 cm och kanske en aning större. Nu spelar det ju ingen roll vad jag tycker för det är pengarna som styr all utställningsverksamhet.
Vad gäller böcker så är det mer betydelsefullt för mig hur det är skrivet och vad det handlar om. Jag tyckte mycket om Ulf Lundells tidiga böcker. Konstigt nog, och det bör man ju inte säga högt, gillade jag några gamla journalister Jolo, Bang, Palle Brewitz och Wolf Lyberg.
Nåväl detta är ovidkommande
Bättre med en klapp till Sally
Bob

Svar från alf109 2015-01-02 19:12

Tak ska du ha Bob.
Det känns som om allt skall vara mer idag på något sätt, i kriminalerna mördas det mer, psykopaterna blir ännu mer psykopater, böckerna blir så tjocka oh tunga att man får passa sig för att somna när man läser och utställningarna sväller över alla bredder på alla vis. ;)
Klappen utdelad. :)
-affe