OmTag
OmTag. På väg hem i natten och pixelpeepande
En man på väg hem i den sena timman, kanske har han varit ute en sväng med kompisarna? När jag plåtar på sena kvällar vill jag att det skall synas att det är just sena kvällar. Mörkret skall återges som jag uppfattar det. Man kommer långt med en analog film som Fuji Neopan 1600 exponerad efter 1000 asa som i det här fallet. För det mesta brukar jag köra med en 400 asa film, och det funkar det också.
Visst finns situationer där det kan vara både nödvändigt och önskvärt att skruva upp isot på en digitalkamera till flera tusen, men att ta stadsbilder på kvällar och nätter kräver det knappast, om man inte vill att natten skall bli dag och det vill åtminstone inte jag.
Tycker det blivit en hysteri runt detta med antal pixlar och höga iso, för mig blir bilderna som jag vill ha dem med de prylar jag använder.
En fråga om detta med massa pixlar som det sällan snackas om, åtminstone inte av den anledningen, är att folk hittar mer och mer fel på sina objektiv till exempel. Många verkar inte heller förstå att detta med skakningsoskärpa, skärpedjup och exakt skärpeinställning blir helt annorlunda om man kollar 100% med extrem upplösning.
Som ett brev på posten kommer mängder med trådar där folk visar sitt missnöje med fokusskift och oexakt fokusering i sina objektiv. Sedan må alla tekniknördar snacka om att det aldrig är fel med fler pixlar, vilket säkert är rätt. För gemene man verkar det dock ställa till med en hel del verkliga och inbillade problem. Tittar man 100% på skärm med extrem upplösning krävs förmodligen att bilden är tagen med ett stadigt stativ, uppfälld spegel och exakt skärpeinställning för att det skall bli skarpt, och detta med skärpedjup som det ofta definieras kan man glömma, om man nu tittar 100% på skärm alltså.
Men finns det egentligen någon anledning att göra detta mer än att möjligtvis motivera för inköp av ännu dyrare objektiv för att kanske till slut nå insikten att det inte var objektivet det var fel på i första läget. I och för sig verkar ju många ägna sin fotografiska tid åt pixelpeepande, men om man inte ägnar sig åt vetenskaplig fotografering där den extrema upplösningen används till något så är ju frågan om man inte utvecklas bättre genom att fotografera än att frustreras över i realiteten ovidkommande problem som kan detekteras i 100% på skärmen?
-affe
-affe
-affe
Man skall nog erkänna att pryljägarna som ägnar en stor del av sin fritid till att nörda ned sig i nya specar och rykten om nya kameror ganska sällan sammanfaller med bildjägarna, undantag finns givetvis. Men bildmänniskor brukar sällan bedöma bilder efter hur många pixlar kameran har, eller om det går att fotografera svarta katter i en kolkällare. ;)
Ps. bildjägarna kan mycket väl köpa samma kameror som pryljägarna, men i lite olika syften. Det är alltså inte så att jag tycker att teknikutvecklingen är av ondo, men att folk borde upplysas i högre utsträckning om dess eventuella vinster och att det blir enklare att finna "fel" som inte kommer att synas i realiteten om man gör en utskrift till exempel.:)
En bra bild görs inte av en tekniskt avancerad kamera. En intressant bild kräver rätt motiv och en bra komposition och att ämnet ligger inom betraktarens intresseområde.
Om man tar den bilden med en analog kamera eller en högupplöst digitalkamera av senaste modell spelar mig ingen roll.
Det är resultatet som räknas. Vad gäller dina spekulationer om objektiv och nödvändiga stativ är du ute och cyklar.
Vad vi ser i 100% på skärmen är en sak. Det är som att betrakta huden med ögonen, en lupp respektive ett mikroskop. Vem har fin slät hud om man använder mikroskop. Det är väl mikroskopnivån en 50 MP kamera hamnar jämfört med film.
Om vi sedan tittar på på bilder från dessa kameror med den bildsstorlek vi har här på fotosidan syns ingen större skillnad. Vad man ser i 100% är intressant men inget man skall använda för att bedöma hur en utskrift skulle se ut i en viss storlek.
En inzoomning mellan 25-30 % visar mer av hur en utskrift kommer se ut från en 20 MP kamera i A3+. För en 50 MP kamera bör vi zooma in ändå mindre.
Så att zooma in i 100% är ett dåligt sätt att bedöma kvalitén. Den som gör det bör också ha kunskapen att förstå vad han ser och hur det står i relation till vad hen skall använda bilden till.
Jag är alltså ingen motståndare till teknikutveckling, men ibland kan man ta ett steg tillbaka och fråga sig vilka bilder man vill ta och vad detta kräver.
Vi har nått en upplösning som för de flesta räcker och blir över..
Få skriver idag ut bilder överhuvudtaget. Om man nu äger en skrivare klarar den oftast A4 eller A3
A4. Det är få som hanterar detta eftersom det är mer komplicerat och kräver kunskap i färghantering.
Hela bildkedjan inklusive att betrakta bilden är för de flesta digital. Att ta en bild från kamera till en snygg utskrift kräver mer.
Så jag läser igen vad du skrev. Att ta en optimal bild med en högupplöst kamera kräver mer. Det är sant. Fast om man inte förstår det och tar hänsyn till det har man förmodligen köpt fel kamera och brister i kunskap om hur den skall hanteras.
Man kommer långt med 20 MP och man kan rätt hanterat komma längre med 50 Mp.
Fel hanterat blir förmodligen 50 MP ungefär samma resultat som 20 Mp.
Så låt mig ta ett exempel:
Denna bild på min dotter är tagen med blixt och ger den upplösning min 5DMKIII klar cirka 21 Mp.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/335513/3306236.htm
Tagen med 85/1,2 och mycket skarpare än så här kan jag inte få det med den kameran..
Med en 5Ds skulle jag komma lite längre. Vid A3 ligger jag på 298 ppi. Lite över den gräns där ögonen har svårt att se en bättre upplösning. Vid A2 hade man kunnat se en skillnad fast interpoleringen i LR är så bra att jag inte är säker.
Så jag tror vi menar samma sak. Vi skall sluta zooma in till 100%. Det säger inte ett dugg.
Men den tekniska biten är jag inte så bra på. ;)
Ha det bra.
/Lena
-affe