OmTag

OmTag. Musikanten vid Östermalmstorg

Funderar lite över utvecklingen (om man kan kalla det utveckling) som skett i staden och landet genom åren. För inte allt för länge sedan fanns en koncensus att hemlöshet och fattigdom inte var acceptabelt i vårt samhälle.

Man såg heller knappast några hemlösa och folk som tiggde på våra gator. Visst, en och annan missbrukare som ville ”bomma några spänn till en fika” träffade man på då och då.

Sedan hände något, helt plötsligt började det dyka upp hemlösa människor på våra gator. Från början var det mest missbrukare och/eller psykiskt sjuka, senare späddes det på av ”vanligt folk” som råkat illa ut av andra orsaker, skilsmässa och förlorat jobb räckte ganska långt för att spiralen nedåt skulle starta.

Men den stora förändringen har varit mental och hos gemene man; helt plötsligt blev det acceptabelt med människor som for illa och inte hade tak över huvudet. Många började titta åt ett annat håll, den (ofta icke uttalade) nya inställningen blev att var och en fick ta ansvar för sitt eget liv; de fick helt enkelt skylla sig själva. Det sociala kittet tunnades ut betänkligt och det blev mer av en USA:mentalitet på något sätt: ”alla får sin chans i livet, tar man den inte får man skylla sig själv” liksom.

När jag fotograferade den blinde musikanten vid Östermalmstorg hade ännu inte den stora inströmningen av EU-migranter startat. Det fanns en och annan här och där, och ofta var de musikanter. Hur det ser ut idag med tältläger och stackare sittande med sin koppar framför sig vet de flesta. Men frågan är om vi ens skulle komma i närheten av att tolerera en sådan utveckling om inte den mentala omsvängningen redan skett?

Mannen på bilden förresten, han var en mästare på sitt instrument. Jag undrar om han fortfarande lever eller om han gått under?

2015-03-03 06:57   bassa

Hej Affe jag håller med dig. Det är märkligt hur vi sakta vänjer oss och mer eller mindre ser det som naturligt samtidigt som det är onaturligt och inte sant med uteliggare tiggare och fattigdom. En sak som också känns väldigt märklig är att många tycks vara riktigt förbannade på dessa människor. Det är lite som Tage Danielssons Harrisburg, fattigdomen existerar inte dom är inte fattiga eller bostadslösa, det är osannolikt, dom är inte tiggare dom är sannolikt rika, men sitter där ändå. Jag märker det på stan och i tunnelbanan hur man gör miner, skakar på huvudet, och försöker få någon form av tyst och förstående äckel och medhåll från sittande mitt emot,.Inte som hade skett för tjugo år sedan där ansiktsuttrycken är jag säker på mer hade visat på, stackars människa. Det finns länder där fattigdom och tiggeri är vanligt förekommande, exempelvis Bahrain jag har varit där., inget land att stå efter. ,men skillnaden där är att samtliga som har det bättre ställt, alltid ger en slant till tiggare som en självklarhet istället för här, där det händer att man sparkar undan deras pappmugg
och ber dom dra åt helvete./ Bengt. Stark bild Affe.

Svar från alf109 2015-03-09 23:40

Tack ska du ha Bengt.
Det finns en hel del missriktad vrede runt detta och som du säger att de fattiga misstänkliggörs och spottas på är beklämmande. Den sköna nya världen där idealen mäts i antalet nya Marbodalkök man kan kosta på sig per decennium.
-affe

2015-03-03 12:36   Heléne Alklid

Ja, det är ingen rolig utveckling, och man önskar varje dag att dom kommer på nån slags lösning!
Tänkvärt inlägg Affe!
Ha en fin dag!

Svar från alf109 2015-03-09 23:41

Tack ska du ha Heléne.
-affe

2015-03-03 14:36   Sten Björklund

Medmänsklighet och sunda åsikter från dig som brukligt är. Såg ett trevligt program om gittaristen jojje Wadenius för en tid sedan. Han berättade om just den där mentaliteten i USA. Utanför hans hus kunde det ligga utslagna människor på gatan utan att någon ingrep. Dom fick skylla sig själv. Det blev för mycket och han insåg att det var skönt att få flytta hem igen.
" Min " tiggare utanför affären råkade i onåd och blev hemskickad. Kan medge att jag saknar honom. Har fått reda på att han är tillbaks men sitter i en annan stad. Det där med musik kan var en tillgång under förutsättning att man kan spela. Alltför ofta hör man någon som bara dra dragspelet fram och tillbaks och det låter ganska illa. En gång frågade den här killen var han kunde köpa en trumma. Trotts att vi inte kund varandras språk avrådde jag honom, tycker själv det kan vara ganska tjatigt att höra en trumma hela dagarna, särskillt om man jobbar i närheten. Får jag tillfälle ska jag hälsa på honom.
Sten

Svar från alf109 2015-03-09 23:42

Tack ska du ha Sten.
Jag tycker tyvärr att vi närmar oss den "amerikanska" mentaliteten mer och mer.
-affe