OmTag
OmTag. Innehåll och form
Jag gillar det abstrakta, liksom det berättande. Jag är med andra ord ganska spretig fotografiskt. Bilder kan vara dokumenterande av företeelser där bildinnehållet är det väsentliga eller grafiskt tilltalande där formen är det viktigaste.
Olika bilder måste betraktas på olika sätt tror jag, vi kan inte förvänta oss Eugene W Smiths starka samhällsreportage när vi tittar på Edward Westons stilleben eller tvärt om. Ganska självklart kan man tycka, ändå verkar det vara ganska vanligt att vi gör så.
Att jag föredrar det ena eller andra är inte konstigt, det är först när jag hävdar att det jag föredrar är mer rätt än något annat det kan bli problem. Nu finns givetvis fotografer som både har en väl utvecklad förmåga att berätta med sina bilder och ett drivet formspråk.
Detta med form i berättande bilder är ett tveeggat svärd tycker jag, om formen blir för stram och exakt finns risken att bilden dör. Det kan ofta behövas något som ”skaver” lite i bilderna och de måste kännas spontana för att fungera. Bilder med en genomtänkt komposition, där denna blir för uppenbar känns ofta sterila på något sätt.
Kanske är mästerstycket att kunna komponera sina dokumentära bilder ”perfekt” utan att spontaniteten går förlorad? I så fall känner jag bara till en fullödig mästare inom den genren, en Fransman som gick runt med sin Leica och tog bilder som för alltid placerat honom bland en handfull av de viktigaste i fotohistorien.
-affe
Såg din kommentar på min sida och var ju tvungen att gå in och titta :-)
En härlig abstrakt bild tycker jag.
Mvh,
Fredrik
-affe
Gillar det här också, ingen bild den andre lik!
Kenneth
Tack ska du ha.
-affe
-affe