OmTag
OmTag. Stadsljus
Mina bilder handlar sällan om något speciellt. Ofta fångas jag bara av ljuset stämningar och jag är torsk på gråskalor. Människor saknas ofta i mina bilder, åtminstone som bärande motiv. Om jag har med människor i gatubilderna är det vanliga att de mer ingår som ett anonymt element. Det säger nog en del om mig trots allt, jag vill promenera som en obemärkt observatör genom tillvaron för det mesta.
Fotograferar jag människor vill jag gärna ha kontakt, det måste finnas ett ömsesidigt förtroende mellan mig och den avbildade för det mesta. Med andra ord är jag dålig på det som på fotosidan definieras som gatufoto. Antingen har jag inga människor med över huvud taget, eller så tar jag bilderna vid ett möte och en ömsesidig förståelse.
Inget är rätt eller fel bara olika. Personligen nöjer jag mig med att fånga ljusets spel översatt till gråskalor, ett nöje så gott som något.



Tack ska du ha, det finns ganska olika förhållningssätt till att plåta på gatan. Inget är rätt eller fel. :)
-affe
just för att dom e personliga, och då skiljer de bilderna såklart ut sig!
Gillar ditt tänk!
/B
Man kör sitt race Bengan, ibland är man i och ibland ur takt med de rådande trenderna. ;)
-affe
Hälsn!
Tack ska du ha Jan.
-affe
/Krister
Tack Krister, visst är det så, vi får köra på efter våra egna huvuden. :)
-affe
Så är det Johan, tack ska du ha.
-affe
Personlig perfektion. Tekniken alltid underställd det inre ögat som omedvetet söker betraktaren.
Ibland kan jag höra Bruno K Öijer i Affes nattbilder.
Poesi är som bekant inte bara rim.
Det är inte Affes bilder heller.
hörs/per-erik
Tack för de värmande orden Per-Erik. :)
-affe
Tack ska du ha Marie. :)
-affe
De gör dom .. Som vanligt :)
Kaj