OmTag

OmTag. Det viktiga är inte alltid att visa exakt vad kameran registrerade

Ofta får man ta till bildbehandlingen för att göra bilder intressantare eller i bättre överensstämmelse med vad vi vill förmedla. Det finns dem som rynkar lite på näsan åt detta, ibland gör jag det själv. Men för min del handlar det mest om när man förskönar eller förfular en bild till oigenkännlighet, och framför allt om bilden skall fungera i något dokumentärt sammanhang. Det är nog detta att ”ljuga” med bilder som jag inte riktigt gillar alla gånger.

För att få lite perspektiv och som ett finger till alla ”näsrynkare” vill jag påstå att detta med att förstärka sina uttryck i bilderna har gjorts så länge fotografin funnits. En flat bild rakt ur kameran stämmer för övrigt dåligt med den verklighet vi vill förmedla även den, ögats sätt att uppfatta ljus färger och kontraster ute i verkligheten ligger ganska långt från fotografiet, oavsett film eller sensor, papper eller skärm.

När vi sedan kommer till det svartvita blir det ju ännu mer subjektivt. Färger, nyanser och kontraster skall översättas till gråskalor, och även i den analoga världen sker detta på ganska olika sätt beroende på allt från prylar och filmval till hur vi framkallar och kopierar. Med andra ord finns inget objektivt facit över hur bilder skall se ut, oavsett om vi kör analogt eller digitalt. Vi har alltid valt utrustning och metod efter vilket resultat vi vill ha.

I den digitala världen öppnas nya möjligheter med olika pluggar som hjälpmedel, själv till exempel använder jag Silver Efex som standard när jag konverterar till svartvitt. Att man inte skulle få utnyttja de hjälpmedel som står till förfogande för att få sina bilder som man vill ha dem, alltså som man alltid gjort förefaller mig vara någon sorts omvänt snobbistiskt nys från dem som inte bryr sig om hur deras bilder blir. Sedan som med allt sådant här kommer det alltid finnas dem som överdriver effekterna, men detta är inte heller något nytt och dessutom ett fenomen som brukar avta med tid och erfarenhet.

Bilden ovan som är plåtad med svartvit film fick även en vända i Silver Efex för att jag ville ha fram det lite åldrade uttrycket och tidlösheten som jag upplevde framför motivet. Hade jag bara presenterat den rakt av med justerad svart- och vit-punkt hade den blivit en ganska trist historia som dessutom inte visat vad jag kände inför motivet.

Skulle jag kopiera den i mörkrummet skulle jag använda ett varmtonat papper, exponera en del av tiden genom en damstrumpa för att mjuka upp bilden och kanske slutligen varmtonat något ytterligare, med andra ord skulle jag försöka landa ganska nära bilden jag visar här.

2015-04-09 21:44   Dubbelolle

Väl skrivet om vikten av bildbehandling för att få bilden som man vill ha den, vare sig det är analogt eller digitalt! Må bra, LO

Svar från alf109 2015-04-10 17:13

Tack ska du ha LO
-affe

2015-04-10 01:22   gorred

Bra formulerat och viktigt att (igen) påpeka. Verkligheten är bara min, och det finns inget objektivt facit, precis. Och bilden blev intressant, nästan lite drömsk.
Hälsningar//GöranR

Svar från alf109 2015-04-10 17:13

Tack för det Göran.
-affe

2015-04-10 08:31   Marie_1

Vackert!. Det skulle vara intressant att se hur bilden såg ut innan bildbehandlingen. Bilden upplevs inte som ”överbearbetad”. Det finns en bra balans och tonerna är varma och behagliga. hälsningar, Marie

Svar från alf109 2015-04-10 17:14

Tack ska du ha Marie.
-affe

2015-04-12 08:44   Nils Bergqvist

En bra bild! Ser lite grand ut som om du lith-kopierat den i mörkrummet på Fomatone Nature/Chamois och sedan lagt på en svag koppar eller sephia-toning.

Svar från alf109 2015-04-13 03:14

Tack ska du ha Nils.
Lith-kopiering har jag ingen egen erfarenhet av men jag gillar uttrycket och kanske försökt efterlikna det litegrann. :)
-affe