OmTag
OmTag. Den eviga frågan om gatufoto
Diskussionen om vad som är gatufoto är ständigt aktuell. Här på fotosidan har man sin definition vad som gäller i gatufotopoolen och det är inte mycket att orda om. Man behöver ju inte dela den synen, men det är begripligt att man på något sätt måste begränsa poolen.
Nu är jag ingen bra gatufotograf själv, men jag vet ungefär vad jag gillar. För mig handlar det om att bilderna är i samklang med miljön och människorna: att avbilda vemodet, kärleken, ömheten i och till omgivningen och dess människor.
Detta är en svår konst, en gatans poesi, där jag tror att det viktigaste är att man själv ger sig tid att bli en del av miljön och låter bilderna, i den mån de gör det, komma istället för att försöka jaga dem. Det man försöker förmedla är inget mindre än sin känsla inför livet som det utspelar sig framför kameran. För mig är det denna poesi som gatufoto handlar om, för andra kan det handla om något annat.
En mästare av mycket få på den fotografi som jag menar var Sergio Larrain, det finns en ömhet, omsorg, respekt och kärlek i hans bilder som jag inte sett någon annan stans. Jag är verkligen glad att jag upptäckte honom, om än ganska sent. Boken finns att köpa på bokus till exempel och en bättre investering för att vidga sin förståelse för gatufotografi finns knappas, om man gillar poetiska bilder åtminstone.
Några bilder ur boken:
Verkar vara en trevlig bok där även för mig fotografen är okänd. Får kolla upp detta.
//Rolf
En riktigt bra bok är det.
-affe
Gatans poesi låter som något att tänka på när man är ute plåtar livet som utspelar sig där.
//Tommy
Jag är säker på att du skulle gilla boken.
-affe
-affe