OmTag

OmTag. Att nå fram till sig själv med sina bilder

Det är ytterst sällan någon av mina bilder verkligen förmedlar det jag ser och känner, jag kanske har mellan 5 och 10 sådana bilder. Bilder som verkligen naglar fast känslan jag hade då och där och som jag vill förmedla, eller återuppleva när jag ser bilden.

Detta är en av dessa mycket sällsynta bilder. Någon annan kan givetvis tycka att andra bilder jag tagit är bättre, men denna är en av dem som jag upplever som mest sann mot mig själv. Det är natt på Långholmen, det har fallit ut just så mycket snö så att den syns på gångvägar och berghällar.

JAS-skulpturen står där som en påminnelse över en exceptionell händelse, planet som störtade mitt i ett myllrande Stockholm under en flyguppvisning utan att allvarligt skada någon människa, till och med det närmsta trädet som blev skadat av elden repade sig. Bakom skulpturen har vi Västerbron, ett välkänt landmärke sedan 30-talet, en bro som bjuder på en av de finaste utsikterna över staden.

Bilden, för mig, utstrålar ett lugn och lite mystik, just det jag älskar att känna och försöker fånga när jag är ute på mina nattvandringar, en rofylld ensamhet kanske.

2015-07-03 08:02   Lena Holm

Dina nattbilder är proffsiga. Visst finns här både lugn och mystik och jag gillar hur man kan se raden av lampor som försvinner bort. Jag kan också tänka mej att bilden kan uppfattas som otäck. Vem vill vara ute och promenera ensam på en sådan plats mitt i natten? Jag får den typen av frågor när jag visar bilder på t ex hajar. För mej är de alla oförglömliga möten med stora vackra djur...men.... vem vill simma med hajar?
Ha det skönt i sommarvärmen,
hälsningar Lena

Svar från alf109 2015-07-03 09:15

Tack ska du ha Lena, nätterna känns säkrare för mig än hajmöten tror jag. ;)
-affe

2015-07-03 08:16   Turbo56

Som du vet är jag väldigt förtjust i dina nattbilder, de förmedlar lugn i en annars ganska hetsig stad och tillvaro, för mig som betraktare vill jag krypa in i bilderna och miljöerna.
Jag förstår precis dina känslor när du skriver att det endast är ett fåtal bilder där du verkligen känner att du får fram "det där", så är det nog för många, men det låter lite onödigt självkritiskt, dina bilder är riktigt bra.

Jag tror att självkritik är bra, men man skall inte vara självkritisk i onödan, då blir det inga bilder.

Svar från alf109 2015-07-03 09:17

Tack ska du ha Stefan.
Tror du missuppfattade mig lite, jag gillar många av mina bilder och håller på med det för att jag tycker om det. Däremot är det bara en handfull där jag tycker att jag når ända fram, vilket alltså inte innebär att jag tycker att alla de andra är värdelösa. :)
-affe

2015-07-03 12:51   KAPE

Lyfter på kepsen för dagens bild .. Dramatiskt med skön svärta ..

// Kaj

Svar från alf109 2015-07-03 20:21

Tack för det Kaj.
-affe

2015-07-03 13:58   Margareta Cortés

Jag är nog lite för ängslig av mig för att vandra på sådana platser på natten och i mörkret. Gillar inte skräckfilmer heller. Känns olustigt och oroligt om jag skulle vara ute på natten i storstan, känner inte så på landet eller ute i skogen, men nog förmedlar din bild de känslan. Kanske inte rofylld ensamhet för mig men mystik och ensam vandrares nattliga promenad.

Svar från alf109 2015-07-03 20:23

Det är nog lite skillnad att vara kvinna och ute ensam på nätterna tror jag.
Själv har jag aldrig vare sig sett eller råkat ut för några otrevligheter. Men jag undviker feststråken på helgerna. :)
-affe

2015-07-03 18:16   Dubbelolle

Absolut en mycket fin bild! LO

Svar från alf109 2015-07-03 20:23

Tack för det LO.
-affe

2016-07-04 17:15   per-erik åström

Jättefin nattbild. Som alltid.
Jag minns den där JAS-dagen eftersom jag hade en liten lägenhet på Långholmen då. I det hus som kallas för Riddarhuset och som ligger strax till vänster om den västra bron. Jag hade radion på, det var Stockholm Maraton och jag stod och målade en vägg i köket.
Dottern, tre år, var med sin mormor och morfar i Rålambshovsparken och helt plötsligt avbröts musiken i radion av meddelandet om att Jas-planet störtat. Jag trodde hjärtat skulle stanna och rusade iväg mot vad jag trodde skulle vara en katastrofplats borta vid bron. Det var ju tusentals människor i rörelse just den tiden och den dan. Förunderligt nog jade planet ramlat ner på i princip den enda plats där inga människor fanns. Något hundratal meter därifrån, uppe vid brofästet, fanns hundratals människor i rörelse. Det fanns inga mobiltelefoner då, och jag kutade över bron till Rålis och fann slutligen dottern där hon satt och åt glass med mormor och morfar....det var en jäkla märklig dag.

Svar från alf109 2016-07-04 17:26

Jo det var mycket underlig, en osannolik tur. Själv stod jag på Norr Mälarstrand tillsammans med tusentals och tittade, stämningen blev spöklik, det blev alldeles tyst och folk började röra sig mot bussar och tunnelbana. Själv trodde jag att jag skulle ha planet i lägenheten när jag kom hem, vinkeln som jag såg över Riddarfjärden stämde ganska bra med var min lägenhet, då som nu, låg. Sagolik tur att det som skulle kunna blivit en av våra största katastrofer bara brännskadade ett träd.
/Affe