OmTag

OmTag. Det viktiga är vad du har att säga

Det var ganska länge sedan jag såg en fotoutställning som gav mig några djupare intryck. Det beror säkert på att jag sett ganska mycket fotografi vid det här laget, och eftersom jag inte är speciellt konstintresserad så handlar fotografi för mig i huvudsak om att berätta om stort och smått.

Jag tycker att mycket av fotografin jag ser idag ofta tycks handla mer om fotografen än vad denne fotograferar, andra har andra åsikter om detta och det respekterar jag. Visst finns sådana som jag gillar, som Martin Bogren, Jens Lasthein och några till, men jag tycker att det är ganska tunt.

Ofta snackas det om förnyelse och att man är nostalgisk bakåtsträvare om man tycker att fotografin var bättre förr. Vanligtvis kokar det hela ned till teknik och formfrågor, som om en digital kamera eller sneda horisonter på något sätt skulle göra berättelsen intressantare. För mig blir det lite som att påstå att litteraturens utveckling var beroende av att man bytte typsnitt då och då och kanske började trycka texten diagonalt över sidorna?

Vilken teknik som man använder beror ju på vad man anser funkar för de bilderna man vill ta, alltså först bestämmer man sig för vad man vill göra sedan vilken teknik som man tycker funkar, eller så plåtar man helt enkelt med det man har. Teknik och trixande i sig har aldrig skapat några bra bilder. Jag tror att de främsta hindren mot, i mitt tycke, bättre bilder är just att väldigt många verkar fått för sig att det är prylarna det hänger på; bara jag skaffar kameran X och objektivet Y… och dessutom att det egocentriska fotograferandet ligger i tiden.

Att som utomstående betraktare serveras pretentiösa fotografers mikroångestar i parti och minut blir bara tröttsamt. Jag tycker att fotografi, om jag skall gilla den, måste handla om något större än det egna jaget, och även när jag fotograferar sådant där jag själv är djupt involverad måste det vara allmängiltigt på något plan för att nå fram. Just detta tycker jag att tidigare fotografer ofta var bättre på.

Bilden är från utställningen Sune Jonsson möter Walker Evans på Kulturhuset i Stockholm, två fotografer som personifierade det jag menar med min snåriga text.

2015-07-21 20:37   Alf-Magnus

Får jag föreslå Ernest Cole på mm http://www.modernamuseet.se/sv/Stockholm/Utstallningar/2015/I-samlingen-Ernest-Cole-/

Svar från alf109 2015-07-21 20:42

Bra tips.
-affe

2015-07-21 20:39   Lena Eriksson

Jag blev ganska starkt berörd av bilder av Sanna Sjöswärd...visserligen såg jag inte bilderna live...men skönt att se något som tar tag i en. Hon berättar verkligen med sina bilder. Tycker att det är spännande att hon ställer ut i Gnesta dessutom.

Svar från alf109 2015-07-21 20:43

Jo det viktiga är att man blir berörd.
-affe

2015-07-21 22:21   Nils Bergqvist

Tycker ungefär likadant om mycket inom övriga konstarter av idag. Inget som berör speciellt, bara en orgie i olika tekniker och kompositioner samt meningslösa installationer och koncept, som egentligen berättar väldigt lite. Fantasifullt dock men det blir så mycket att fantasin även den tar slut i all röra. Blir mest tramsigt och som ingenting säger. Även målad konst tycker jag var bättre förr. Berördes t.ex mycket av utställningen med bilder av Nils Dardel som visades förra året på Mjellby utanför Halmstad (I skuggan av Dandyn). Hans bilder är en berättelse i sig, om hans liv och även annat i tiden, och sammanställda blir de väldigt intressanta att ta del av. Jens Lasthein verkar förresten vara en fantastisk fotograf som verkligen berättar med bilder. Finns ju undantag som sagt, men det mesta fotografin av idag är nog allt för inriktad på teknik och prylar, sen har vi den den egocentriska konstfotografin som vill vara något som svävar överst och som man bara ska gilla (även om man inte hajar någonting).

Svar från alf109 2015-07-21 22:42

Verkar som vi har en samsyn här Nils. :)
-affe

2015-07-22 22:48   morgondotter

hälsningar
/inger