OmTag

OmTag. Deckare och fotografi

Jag håller på och läser om Sjöwall Wahlöös serie ”Roman om ett brott” och kan konstatera att de håller fortfarande. De bildade skola med sina kriminalromaner och idag är det svårt att tänka sig deckare utan Sjöwall Wahlöö som fundament och klangbotten, åtminstone om de är skrivna i vår del av världen.

Det är koncentrerade böcker utan att ge avkall på vare sig person- eller miljö-beskrivningar. Ett tips alltså till alla som kanske missat dessa böcker, eller de som liksom mig läste dem för länge sedan, de finns i en ny pocketutgåva med en del extra material nu.

När det gäller mycket av dagens krim så tycker jag att de ofta blir för extrema och osannolika i storyn, verkar som de amerikanska actionrullarna och psykopatrullarna haft en avgörande betydelse för mycket av det som skrivs, dessutom är de ofta på tok för långa. För mig måste en deckare ha både en trovärdig historia och trovärdiga gestalter för att funka, det har Sjöwall Wahlöö på ett sätt som jag ofta saknar hos andra. Nog om deckare.

När det gäller det fotografiska vet jag inte riktigt vad jag skall tycka? Det visar sig ju också att det kan vara känsligt att tycka något om detta. När det gäller dokumentärfotografi där man dokumenterar människor och deras livsöden, som alltid varit mitt huvudintresse, tycker jag inte att det händer så mycket.

Kanske beror det på att jag ”sett mig mätt”, kanske beror det på att nyhetsflödet är så snabbt idag att det mesta redan är gamla nyheter när bilderna presenteras, kanske beror det på att det inte görs lika mycket fördjupande fotoreportage längre, kanske beror det på allt detta eller något annat? Oavsett vad det beror på ser jag mer sällan fotografi i den genren som berör mig nu för tiden.

Jag tror också att det extrema flöde av bilder som möter mig där det mesta passerar som solitärer på nätet spelar in en hel del. Inom det dokumentära är det sällan solitärer som funkar tycker jag, men det är ganska sällan jag ser genomarbetade serier och de serier som visas är ofta upprepningar av samma teman som jag sett förr utan några nya infallsvinklar. Dessutom om man skall bedöma fotografer måste man se mer än ett jobb, ganska många lyckas göra ett bra jobb, man måste se flera olika arbeten över en längre tid för att göra sig en uppfattning huruvida fotografen är bra eller inte, åtminstone måste jag det.

”Det viktiga är vad du har att säga och hur du säger det”, som Kurt Bergengren skrev eller ”God fotografi blir till i den enkla punkt, där man själv står som människa. Det betyder att objektiven endast är en förlängning och fördjupning av fotografens personliga sätt att se och skapa relationer till omvärlden.” som Sune Jonsson menade. Jag tror på detta, ju mindre man knepar till det och ju mer man vänder kameran utåt ju bättre kan det bli.

Det är först när vi släpper vårt eget ego i våra bilder vi verkligen kan visa oss sådana vi är, och först då, i sällsynta fall, kan det bli riktigt bra bilder som överlever ett snabbt förbiflimrande på nätet tror jag.

2015-08-01 17:34   begust

Roman om ett brott är en serie jag läste med glädje.
Jag tycker dessutom att personbeskrivningarna i böckerna utvecklas och fördjupas genom serien.
Dagens bildflöde på "nätet" är ogreppbart, det är svårt att hitta i den djungeln.

Svar från alf109 2015-08-01 17:41

Tack ska du ha Bengt.
Jo SW håller fortfarande tycker jag och jag håller med dig om nätet. :)
-affe

2015-08-01 19:33   Dubbelolle

Javisst, dom är kanon, LO

Svar från alf109 2015-08-02 15:14

Visst är dom LO.
-affe