OmTag
OmTag. Teknikens utveckling och mörkerbilder i steget.
Jag gick även före det digitala runt med kameran och fotograferade på frihand i mörkret. Då var det som regel en 400 asa svartvit film i kameran. Ibland körde jag med Neopan 1600 som i verkligheten snarare låg på runt 1000 asa i känslighet, men som sagt för det mesta var det en 400 asa film.
Först var det TriX fram tills dess att de gjorde om filmen så att den blev mycket mer lik TMAX 400 efter 2003. Jag återupptäckte då Neopan 400 som jag gillade och körde med den fram till kärnkraftskatastrofen i Japan 2011 då den först försvann under lång tid för att sedan komma tillbaks som ”svindyr”. Före kärnkraftsolyckan betalade jag 29 kr/rulle för Neopan 400 när jag som alltid köpte 10 rullar eller fler.
Sedan testade jag Ilford HP5+ som jag tyckte ofta blev lite ”ruffig” i hård kontrast. Efter en hel del laborerande så insåg jag att HP5+, framkallad i xtol 1+1 i själva verket hade en känslighet som låg på ungefär 640 asa. Efter detta så exponerade jag alltid filmen efter 640 asa men framkallade med de tider som anges om man exponerar den efter 400 asa. Då försvann ”ruffigheten” och den blev mycket lik den TriX som fanns före 2003.
Hur som helst, nu knallar jag runt med digitalkamera sedan ganska länge och det öppnar upp helt andra möjligheter att plåta utan stativ när det är riktigt mörkt. Både bildstabiliseringen och de fantastiska egenskaperna på höga iso bidrar till de nya möjligheterna. Bilden som jag tog igår med den totalt igenisade dörren till ingången i bergrummet, jo det är en dörr under isen nedtill till vänster, hade jag aldrig kunnat tagit med analog kamera på frihand. Jag använde min Nikon Z6 II med 50/1,8S på 1/13 sek f/2,5 och iso 12800.
Tittade lite snabbt efter något på 12800 och det här är D810 på 12800. Dock ingen stabilisering, så f/2 och 1/125. Sensorn i den är inte helt samma som i K-1, men man kan väl säga att det är samma 36 MP-familj åtminstone.
https://martinstenlund.se/files/temp/DSC_2823.jpg
Nikons 50/1,8G till F-fattningen, så 50:an Affe använt är klart bättre på så stor bländare.
Jag har inte gjort något alls med bilden (inte ens vitbalans o dyl), utan det är helt och hållet standardinställningarna i Capture One. Dock läggs det ju på en viss förvald brusreducering då, men inget extra. Värst är väl himlen i bakgrunden som blir lite fläckig, vilket är något som jag tycker är bättre på Nikons nyare 45 MP-sensor i D850 eller närbesläktade i de spegellösa. Sedan får man i jämförelse med Affes bild förstås tänka på att färg är mer avslöjande, särskilt med en större jämn yta.
Nu är det förstås inte helt jämförbart, men också helt ojusterad (vitbalans därefter...), dvs bara standardinställningarna. 12800 med D850 istället. 70-200/4G VR (=stabiliserad) vidöppen på 98 mm och 1/90. Vattnet är skarpare än fartyget, för det senare var inte still...
https://martinstenlund.se/files/temp/DSC_0496.jpg
Jag föredrar dock att inte gå över 6400, men det går ju. Dock brukar jag normalt sett inte låta auto-ISO fatta sådana beslut själv.
Sensorstabiliseringen har onekligen blivit rätt imponerande nu. När den kom från början i en del spegelreflexer var ju den optiska bättre, men fanns bara i vissa objektiv. Det är den optiska i och för sig fortfarande på långa brännvidder, men på kortare är det väl snarare tvärtom, eller så kan de med en del kameror köras ihop när båda finns.
Frågan är om någon varelse har frusit fast där på bergväggen med tanke på vädret som har varit på det senaste? Kisar man lite så kan man nog se något sådant upptill i mitten av bilden med ett fruset skrik ut i mörkret...