OmTag
OmTag. Åmotfors 2006
Jag har tillbringat mycket tid i Åmotfors som ligger ett par mil från Norska gränsen i västra Värmland. Mina föräldrar flyttade dit, till min mors föräldrahem, när pappa gick i pension. Men även som barn var jag ofta där och hälsade på mormor och morfar.
Som sagt flyttade mina föräldrar dit när pappa gick i pension 1994. Mamma drabbades tidigt av en demenssjukdom så sedan 2001 bodde pappa ensam i stugan. De här bilderna tog jag tidigt på våren 2006.
Den första bilden är tagen i samhället när jag går sena promenaden med hundarna strax före kl 24, gatubelysningen släcktes vid midnatt så det gällde att hinna med promenaden innan för då blev det kolsvart i samhället. En ensam person som kommit med sena tåget från Karlstad sneddar över parkeringen vid Konsum på väg hem, han har packning med sig så han hade säkert varit hemifrån ett tag.
Den andra bilden är tagen när min hund Kajsa, pappa och hans hund och ögonsten labben Tina som ligger vid huvudändan ligger och sover. Själv har jag alltid varit nattmänniska så jag satt säkert i vardagsrummet och tittade på TV eller var inne då som nu på nätet och pysslade med mina bilder och tittade på andras. Kanske var jag inne på fotosidan, jag blev medlem 2004.
Mina båda föräldrar är också borta, gick i samma ordning som hos dig. Men när jag bläddrar i mina negativmappar finns det tyvärr inte många bilder av dem...
Tommy S.
Jo så här i efterhand inser jag att det är de för mig värdefullaste bilder jag har.
/Affe
Jag är inte bra på att fota människor så situationen känns å ser naturligt avslappnat omärkt.
Så värdefullt
/N
Det där med att fota människor kan ibland vara lite knepigt till en början, men det handlar nog mycket om en vana tror jag. Bara att sätta igång så blir det lättare. :)
/Affe
När jag började fotografera i mitten av 1960-talet, var det en gammal farbror som gav mig rådet att: "... Du skall inte glömma bort att riva av ett antal bilder på din vardag med jämna mellanrum, det kommer du att ha stor glädje av i framtiden".
Så gjorde jag - och så blev det!
Jag tror att "vi fotonördar" i jakten efter bilder med stort B ofta missar detta med att plåta den vardag vi har runt omkring oss med de som verkligen betyder något för oss. I slutändan är det ändå de bilderna som är viktiga, men det är lätt att missa att ta dem. Det vardagliga finns ju där hela tiden tror man tills dess att det är borta.
/Affe
Alldeles nyss hörde jag en generationskamrat säga att han grämde sig så gruvligt på att han inte hade lyssnat på de råd även han fick under 1960-talet.
Nu när han nu gick in i sitt arkiv - vad hittade han där? Jo, en "jäkla massa joglar" - bilder som var fullständigt ointressanta för honom nu... :-)
Själv står jag mig väl. Jag har välexponerade Kodachrome från slutet av 1960-talet och framåt. Vid riktig projicering i mörkt rum blir det så verklighetstroget att det ibland är lite kusligt.
Jo vardagsbilderna är viktiga.
/Affe
Både Åmotfors och bilden av pappa och hundarna väcker känslor. Jag har inte varit där sedan pappa gick bort 2010 och alla är borta idag.
/Affe