OmTag

OmTag. Två helt olika bilder.

Två helt olika bilder, den ena ”konfrontativ” och den andra betraktande kanske man kan kalla den. Personligen har jag svårt för den konfrontativa typen av ”gatufoto” och tar dem ytterst sällan. Dessutom tycker jag att de ofta kan ge en vrångbild av den fotograferade. Ibland känns det som att man söker det ”slagkraftiga” för att avbilda en person på ett sätt som kanske inte har det minsta med att göra hur personen verkligen är. Eller rakare uttryckt, man avbildar personer för att de skall framstå på ett sätt som de för det mesta inte är.

Om vi tar bilden på spärrvakten som exempel så är det lätt att ”se” en myndighetsperson, kanske en ganska bister herre med en inte allt för sympatiskt framtoning? Vilket i detta fall visade sig vara helt fel. Jag pratade med honom en god stund efter det att jag tagit bilden och han visade sig vara en väldigt sympatisk person med mycket humor. Han fick en kopia av bilden vid ett senare tillfälle och han tyckte att den var kul.

Tjejen på fiket däremot plåtade jag utan att hon märkte det när hon satt helt försjunken i sin telefon. Eftersom hon jobbade på fiket så vet jag att även hon var en trevlig person, men det skulle mycket väl kunna vara tvärt emot vad bilderna tycks visa. Vi vet alltså inte ett skvatt om de vackra tjejen i bilderna är så vackra på insidan som fotografen gärna framställer dem och som vi ofta tolkar bilden. På motsvarande sätt söker en del bilder av människor med ett avvikande utseende just för att framställa dem som avvikande och gärna lite udda då de i själva verket kan vara hur goda och normala personer som helst.

Salgado som har plåtat mer utsatta människor och mer elände än vad någon av oss ens vill vara med att uppleva uttryckte det mycket enkelt: ”Fotografi för mig handlar om mänsklig värdighet.” Jag tycker att det är en bra tumregel att hålla sig till.

2024-02-19 07:41   Bob Bovin

Hej Alf,
Fin beskrivning av gatufoto. Jag håller med dig att konfrontativa bilder sällan är informativa eller underhållande.
Dina bilder är bra exempel på vanliga gatufoto. Det kan va bra att studera skickliga fotografer inom gatufoto. Min bästa förebild är Elliot Erwitt. Hans humor i bild kan knappast uppfattas som konfrontativ. Den du inte tar upp är den närmast dokumentära formen av gatufoto. Här finner jag Martin Parr och vår Tunbjörk som föredöme.
Personligen tycker jag den dokumentära formen är bäst om det finns humor och samverkan mellan person och miljö.
Ha det gott
Bob

Svar från alf109 2024-02-19 18:26

Jo, men även den mer dokumenterande gatufotografin kan vara med eller utan empati tycker jag. Gillar också Erwitt, har svårt för Parr.
/Affe

2024-02-19 09:20   Måns H

Mänsklig värdighet, ja tack!

Svar från alf109 2024-02-19 18:27

Tack ska du ha Måns.
/Affe

2024-02-20 10:09   Frekeman

Hur definierar du "konfrontativa" gatufoton? Är det när en person ser dig och verkar reagera negativt på att du tar fotot? Jag tror inte att det är särskilt vanligt inom dagens utövande av gatufoto. Däremot kan det se ut som att en person protesterar men i själva verket så var det inte alls så. Fotografier ljuger ju ofta som du säkert vet.

Att udda och avvikande människor "i själva verket kan vara hur goda och normala personer som helst" är med min människosyn inte alls förvånande. Man ska inte döma en bok efter omslaget (eller vad det uttrycket lyder på svenska). Jag tror inte heller att det förvånar dig men om man läser det du skrev kan man ju nästan tro det.

Mvh
Fredrik

Svar från alf109 2024-02-20 23:28

Jag tycker att det verkar som om du definierar konfrontativt fotograferande på ungefär samma sätt som mig. När det gäller att döma efter omslaget så är väl min åsikt att en hel del av det jag kallar konfrontativa bilder tyvärr blir svåra att bedöma på något annat sätt då hela innehållet ofta utgörs av omslaget så att säga. Sedan kan man givetvis ha olika åsikter om detta.
/Affe

Frekeman 2024-02-21 00:05

Jovisst, man har ju bara ytan att utgå ifrån. Men att dra säkra slutsatser utifrån vad man ser i ett fotografi är vanskligt. En tjusning med fotografier, som jag ser det, är att man faktiskt inte riktigt vet hur det egentligen låg till – precis som du skrev om första bilden din.

Det där med bokomslag var mer en kommentar om "udda och avvikande människor". Man ska aldrig döma dem utifrån hur de ser ut.