OmTag

OmTag. Att fotografera tillsammans med andra.

Jag kan aldrig fotografera i grupp. Många gillar att gå tillsammans och fotografera har jag märkt, för mig har det aldrig fungerat. Fotografi, för mig, är en verksamhet som kräver att jag kan vara mentalt närvarande och observant på omgivningen eller det jag fotograferar. För mig blir detta omöjligt om jag samtidigt har någon kompis med mig.

Jag har ofta märkt att om jag går ut ensam men träffar någon under promenaden som jag gör sällskap med så uteblir i stort sett fotograferandet från den stunden jag upphör att vara ensam. Detta innebär givetvis inte att jag inte skulle tycka att det är trevligt att ta en promenad med någon kompis, men detta med fotopromenader har aldrig funkat för mig.

Det finns dock ett stort undantag, jag gillar att alltid ha hunden med mig. En hund kräver ju inte uppmärksamhet på samma sätt och en hund anpassar sig ju alltid till husses konstiga nycker, som att stå still på samma plats i en för hunden evighet för att till exempel rigga upp prylar och exponera vid nattfotografering. Nu är jag en genuin hundmänniska som levt med hundar en stor del av livet och har svårt att tänka mig att leva utan.

Så egentligen kanske jag gillar att fotografera i sällskap trots allt? Jag har ju alltid min bästa polare med mig!

2024-02-19 19:15   N Thomas Meldert

Jag håller med dig! De gånger jag gått ut med fotoklubben jag var med i blev katastrofala. Så fort man tagit en bild och vände sig var alla borta =) Hopplöst. Jag tröttnade fort på de där flockutflykterna.

Svar från alf109 2024-02-19 19:19

Jo det är sama för mig.
/Affe

2024-02-19 22:05   gunte

Det är samma här..ev en till men att man går olika vägar och sammanstrålar till fikat.
Gränden och hunden är fantastiskt fina..
HaD/Gunte..

Svar från alf109 2024-02-19 23:14

Tack ska du ha för kommentaren Gunte.
/Affe

2024-02-19 22:21   mombasa

Kan inte annat än att hålla med. Det är en sak att diskutera och prata bild, men att göra det, fotografera, teckna, måla är nog alltid en alldeles egen ensak. (Tack för trevliga och läsvärda bloggar för övrigt.)
/Gunnar S

Svar från alf109 2024-02-19 23:14

Tack själv Gunnar.
/Affe

2024-02-19 22:52   Tomasz

Aktiviteter lämpliga att utföras i grupp är väl innebandy, friskis-o-svettis-pass, miljöprotester, bridge, och liknande.
Men INTE fotografering!

Det är min erfarenhet. /Thomas

Svar från alf109 2024-02-19 23:15

Håller med Thomas.
/Affe

2024-02-20 03:00   MattiasL

Håller helt med. För mig är foto som gruppsyssla helt obegripligt. Gemensamma fotoresor slutar alltid med att jag och kompisen jag reser med delar på oss och möts för lunch, middag och kvällsöl.

Svar från alf109 2024-02-20 04:37

Jo så är det nog för många av oss.
Tack för din kommentar Mattias.
/Affe

2024-02-20 07:33   Benganbus

Som sagt, jag håller helt med dig om det ensamma fotograferandet! Och bilden från Brännkyrkogatan är också bekant, min farmor och farfar bodde på 1940-talet och fram till 1960-talet på nedre botten i en etta med kök här! Ingång i porten uppe på krönet till höger här i bilden ! Det lyser en lampa ovanför porten!
Då va det rinnade kallvatten in och torrtoa på gården!
/B

Svar från alf109 2024-02-20 23:05

Det är fint där på knölen på Brännkyrkagatan. Har blivit en del bilder därifrån genom åren.
/Affe

2024-02-20 08:06   elgenper

Ännu en som håller med - både om tvåbent och fyrbent sällskap! När jag gick ordentligt, så var jag ofta med på fotografiska fjällveckor; vi hade väldigt trevligt (utom det året hotellet brann ner...), men bilderna var ju sällan originella. Numera plåtar jag bara ensam (utan tvåbent sällskap m a o).

Men en besvansad kompis som följer en och sen lugnt och tyst lägger sig ner och väntar när man bökar med stativ och spotmeter... Det längtar man tillbaka till (kompisen, inte extraprylarna!).

Svar från alf109 2024-02-20 23:07

Jo så är det, den enda fungerande fotokompisen för mig är fyrbent 🙂.
/Affe

2024-02-20 08:53   nyanders

Jag kan inte ens ha hundarna med mig om jag ska kunna lägga någon större möda på fotograferandet. De två vi har nu är unga och har väldigt lite tålamod när jag stannar upp för att utforska något motiv. Är den ena lugn så är det tvärtom med den andra... :)
//Anders

Svar från alf109 2024-02-20 23:08

Jo det blir knepigt om jycken är rastlös 😁.
/Affe

2024-02-20 09:09   Joakim88

Det finns inget bättre än att bege sig ut en tidig vårmorgon till klipporna med sin hund. Packa upp frukosten och kaffetermosen. Sitta och njuta av solen för att sedan fotografera fiskgjuse eller annat som flyger förbi.
Min hund är med på det mesta när jag fotograferar :)

Fint hundporträtt.

Svar från alf109 2024-02-20 23:10

Låter fint. Vi verkar vara en del som helst fotograferar i sällskap med en hund.
/Affe

2024-02-20 11:24   pic-tor

Verkligen tjusiga nattbilder och bilden på din fotokompis är också väldigt fin. Fotopromenader tillsammans med andra har aldrig funderat för mig heller. Det blir för splittrat. Jag har deltagit i flera sådana promenader men har alltid kommit hem med ett fåtal bra bilder. Men vill man ha en stunds trevlig samvaro, där fotografering kommer i andra hand, med likasinnade kan jag verkligen rekommendera fotopromenader.

Svar från alf109 2024-02-20 23:12

Så är det Torbjörn. Men en promenad med likasinnade är som du skriver aldrig fel.
/Affe

2024-02-20 19:01   Terje Hellesø

Jag är lite tudelad i frågan… Visst blir jag mer koncentrerad och även lite friare i fotograferandet om jag är ute själv, men det går också bra med en god fotovän om vi känt varandra länge och kan ge varandra utrymme. En större grupp fungerar med kaffekoppen, men sällan att seriöst kunna fotografera. Oftast lägger jag mer tid på fotograferandet än de flesta andra, gillar inte att ströva runt för att klicka lite här och där, vill ha mer tid på varje plats. Sedan blir det ofta så att jag får tusen frågor och att de andra vill se vad jag fotograferar och även kika i kameran. Jag blir kursledare även när jag inte är det.

Svar från alf109 2024-02-20 23:15

Jo det blir ju annorlunda om man skall visa andra någonting, har gjort det ett par gånger med nattfoto. Kul att höra av dig Terje!
/Affe