OmTag
OmTag. Lite tankar om debattklimat och bild.
Jag var ifrån fotosidan under ett antal år, bloggade på blogger istället där jag tyckte att det fungerade bättre med att ge uttryck för olika åsikter. Här har detta alltid varit lite av en het potatis, därför håller jag mig i möjligaste mån ifrån det i mitt bloggande på fotosidan.
Givetvis kommer jag att skriva för att klargöra mina åsikter och ställningstagande när det gäller fotografi, men jag är alltid väldigt noga med att påpeka att det handlar om min syn på olika saker och inga universella sanningar.
Upptäcker när jag läser bloggarna att det finns en del antagonister som gärna åker i luven på varandra, det är som det alltid varit med andra ord. Men jag kan också tycka att det finns dem som kanske tar sig själva på lite för stort allvar.
Dels kommer det till uttryck genom att de verkar ha svårt att acceptera att deras egen syn inte delas av alla andra och dels är de väldigt känsliga för kritik själva. Alltså, man kommenterar gärna andra (eller sågar) när det de skriver inte stämmer överens med den egna synen samtidigt som man själv är väldigt känslig om någon ger uttryck för en avvikande åsikt till något man själv skrivit.
Jag har väl alltid tyckt lite som att om man själv använder ett ”högt tonläge” när man kritiserar andra så borde man tåla att själv bli kritiserad.
Detta med fotografi är till sin natur väldigt subjektivt, om man då ger sig ut för att presentera absoluta sanningar så får man nog räkna med en del mothugg. Sådant kan ju skapa en givande diskussion, men då förutses det att parterna som deltar kan argumentera för sina åsikter på ett civiliserat sätt och att man inte tappar humöret.
För egen del är jag inte speciellt högtravande i mina fotografiska analyser (numera). Jag kan också tycka att man ibland går vilse i sina analyser när man försöker teoretisera för mycket. Enkelt uttryckt är en bra bild för mig sällan beroende av att det stämmer till punkt och pricka när man mäter upp den med passare och linjal. För andra kan det vara så och jag ifrågasätter inte deras rätt till sitt synsätt, men för mig är en bra bild något helt annat.
Den kan stämma intill sista kommatecknet med alla till buds stående kompositionsregler och all djupsinnighet utan att jag upplever den som bra, men jag kan lika ofta (oftare) uppleva en bild som bra även om den ur ett rent akademiskt perspektiv inte stämmer om jag skulle kasta bort tiden på att försöka analysera den. För mig blir den typen av analyserande diskussioner ofta lite som att försöka berätta hur en banan smakar.
Vinnie Colaiuta (en favoritmusiker som spelade med Zappa bland oräkneliga andra) uttryckte det som: ”Thought is the enemy of flow.” Jag håller med och kan tycka att för mycket ”tanke” lätt hamnar vägen för ”bildskapandet”. Hade det varit så enkelt att det fanns färdiga recept att följa för bra bilder skulle vi nog ta dem allihop och hela tiden.
Kurt Bergengren uttryckte det bra när han skrev (ungefär): En bra bild är när väsentligt innehåll fått skärpt form, om bilden inte håller kan det bero på att formen inte räcker som innehåll. Och som jag skrev tidigare, detta är mina högst personliga reflexioner och givetvis står det var och en fritt att tycka annorlunda.
Några bilder från den sena promenaden med hunden.
Rent känslomässigt berör de här bilderna mig på ett bra sätt. Hur det sker kan jag inte ge ord till.
Ha det gott
Bob
/Affe
/Mikael
/Affe
Vad någon tycker om något säger mer om den personens smak. Smaken är som du skriver individuell som vår upplevelse.
Ha det gott
Det finns också så många olika ingångar, precis som med musik. Jag tror även att den personliga läggningen kan avgöra en hel del av vad vi faller för.
/Affe
Gillar bild två lite extra, ser ut som huvudet på en sköldpadda eller huvudet på en UFO-varelse.. Har du tittat närmare på 'stenbumlingen' bakom? Den är fylld av bokstäver ingraverat över hela ytan med stor precision.. Vet inte om det är en sammanhängande text, eller bara 'slumpartade' bokstäver..? Bode ge en bra bild på natten med en rätt svag sidobelysning,, lite som 'runor' kanske, har själv aldrig testat!
Hälsn!
Men helst skulle jag vilja att kritik mot ens uppträdande på Fotosidan riktades lite mer direkt mot en. Och gärna publikt.
Mvh
Fredrik
/Affe
Sedan är det som Jan skriver att man tidvis använder kommentarsfältet i andras bloggar för att boosta sig själv och inte helt sällan vrider diskussionen till att handla om något som bloggskaparen inte syftade på i sitt inlägg, man tar över helt enkelt och använder bloggaren som plattform för sina egna idéer. Och det brukar ofta vara samma handfull personer som återkommer i denna roll. Om du tillhör dessa har jag ingen aning om, jag har varit här så pass kort tid efter mitt avbrott att jag inte hunnit bilda mig någon uppfattning om detta.
/Affe
När jag för flera år sedan så smått började skriva kommenterar till bilder som inte var positiva så började jag förstå av reaktionerna att det borde man inte göra. Man fick en massa korkade hämndkommentarer på ens egna bilder. Folk blev sura trots att man bara bedömde deras bilder. Jag fann det rätt underligt. Själv älskar jag att få mina bilder ärligt bedömda. Det behöver inte ens vara konstruktiv kritik. Att bara få höra vad folk ärligt tycker är tillräckligt.
Jag skulle önska ett högre tak här på Fotosidan vad beträffar diskussion om bild. Dina blogginlägg bidrar för det mesta till intressanta diskussioner.
/Fredrik
Översta bilden är också spännande. Trodde först att det var en häger i mörkret, men de är ju väldigt vaksamma och låter sällan någon komma så nära.
Det är en häger.
/Affe
känsliga ljusupptag
fångade genom lins
återgivna här som bilder
ang texten
det jämna slätar ut
lite drama måste finnas, men inte
hugg och slag
/inger
/Affe
/Torbjörn
/Affe