OmTag

OmTag. Analogt eller digitalt svartvitt

Fotografi är ofta något annat än ren avbildning. Oavsett färg eller svartvitt kan det många gånger handla om att förmedla en känsla mer än att kanske ”bara” visa hur det såg ut. Ofta blir det en mix mellan avbildande och och att få fram en känsla.

Samma bild kan presenteras på helt olika sätt vilket i sin tur förstärker eller dämpar olika känslor. Ofta har den rena avbildningen sin givna plats men ibland vill man något annat med sina bilder.

Det analoga svartvita har lite av en renässans vad det verkar, kanske vill man hitta till det lite mer långsamma och (om man vill) eftertänksamma fotograferandet? Kanske vill man testa hur det känns att gå ut med en rulle på 36 bilder och begränsa antalet exponeringar lite? Några kanske går hela vägen och startar med att göra mörkrumskopior?

Jag kan tänka mig att det finns dem som kommit hem med 2000 bilder efter en fotorunda på staden för att upptäcka att kanske 10 av dessa egentligen håller som bilder och därför söker nya vägar. När man sprayar med kameran så är även chansen att man inte riktigt vet hur och varför en bra bild blir till. En lite kaxig fråga skulle kunna vara: Om du har 10 bilder som håller, varför tar du då de övriga 1990?

Nu funkar det givetvis inte så att alla bilder blir bra, långt därifrån, även om man plåtar sparsamt varesig analogt eller med digitalkamera. Men jag tror att en återhållsamhet i avtryckarfingret knappast gör att man tar färre bra bilder, tvärt om tror jag att sannolikheten för att man lär sig något ökar ganska markant om man vet vad man gör och varför man trycker av.

Tillbaks till det analoga svartvita, personligen har jag gått den andra vägen. Jag plåtade svartvitt analogt under en massa år och givet att man kör samma format, alltså FF vs småbild så ser jag för personlig del bara fördelar med det digitala. Nu tyckte jag sällan att mörkrumsarbete var riktigt kul även om det finns en tillfredställelse i att göra en fin kopia från ett svårt negativ.

Det digitala ger mig helt andra möjligheter att laborera och jobba med mina bilder. Vill jag att det skall se ”analogt” ut så bildbehandlar jag så att det gör det, vill jag att det skall vara kornlöst och se mer ”digitalt” ut så fixar jag det och vill jag laborera med olika kontraster och liknande så gör jag det. Och till dem som säger att det analoga ser annorlunda ut kan jag berätta (som jag gjort tidigare) att jag på en utställning för en massa år sedan testade sanningen i detta. Jag hade 20 svartvita gatufoton, 19 var plåtade med Leican och svartvit film och 1 var plåtad med Canon 5D Mk2 och konverterad till svartvitt i Silver Efex, ingen lyckades plocka ut den digitala bilden från de analoga. 

Bilderna från idag visar nog mest ett stämningsläge över såväl eländet i världen som vädret för dagen.

2024-04-11 23:58   Frekeman

Alex Webb har sagt att gatufoto handlar om 99,9% misslyckanden, dvs att 1 på 1000 bilder blir nåt att ha (har också sett siffran 99%). Han torde nog veta vad en bra bild är, inte sant? Om man fotograferar något så erkänt svårt som gatufoto får man nog räkna med att det mesta man fotograferar inte blir så bra. Var sig det är film eller digitalt.

Fotar man däremot något där ögonblicket inte spelar så stor roll så är det förstås mycket lättare att lyckas och man behöver således inte ta så värst många bilder alls.

Men oavsett typ av fotografi så tror jag att det inte gör nåt att man är flitig på avtryckaren så länge man orkar tänka till vid varje avtryck. Det är snarare så att jag tror att man med det digitala fotot, där varje extra foto har en försumbar kostnad, kan man lära sig att snabbare bli bättre än med film.

Att sedan att de flesta hobbyfotografer är rätt kassa trots bättre förutsättningar än nånsin att nå en hygglig nivå är en annan femma. Det har nog att göra med att fotografi faktiskt är ganska svårt att lyckas med. Gissar jag.

Mvh
Fredrik

Svar från alf109 2024-04-12 01:22

När jag gick runt på gatan och plåtade mer aktivt gatufoto så körde jag ca 300 rullar om året och om man fick mellan 5-10 riktigt bra bilder på ett år så fick man vara nöjd. Så detta med 99,9% "skräp" stämmer säkert åtminstone med min egen erfarenhet. Men en sak är jag ganska säker på att Webb inte menar och det är att om man bara skjuter av 10 ggr så många bilder så får man 10 ggr fler bra bilder, det handlar liksom inte om det. Jag tror snarare att om man sprayar med kameran så blir man mer slapp och riskerar att inte ha koncentrationen som krävs för att se och reagera när en bra bild dyker upp.

Nu kanske du funkar på ett helt annat sätt än mig, men det är så det funkar för mig och ganska många. Sedan gillar vi kanske olika typer av gatufoton, jag har aldrig sett storheten i bilder som bara är skjutna rakt av på folk som man möter på gatan oavsett hur personerna ser ut.

“We must avoid however, snapping away, shooting quickly and without thought, overloading ourselves with unnecessary images that clutter our memory and diminish the clarity of the whole.”

Henri Cartier-Bressons citat ovan stämmer bättre med hur jag ser det, sedan kommer antalet bilder som blir bra ändå bara att utgöra en bråkdel av de man tar. Men som jag skriver så tror jag att det är lätt hänt att försöka ersätta kvalitet med kvantitet, eller till och med att invaggas i föreställningen att kvantitet skulle vara något kriterium för kvalitet. För mig innebär det som sagt att jag tappar skärpan om jag börjar trycka av mot allt som rör sig och om jag sedan skulle upptäcka att någon av bilderna är bra så handlar det ofta om slump och inte om att jag reagerade på "bilden" och lyckades fånga den.

Du har givetvis rätt till din åsikt, men när det gäller detta ser vi det ganska olika.
/Affe

syntax 2024-04-12 07:15

Du har alldeles rätt Affe – och citatet från Henri Cartier-Bresson är mycket talande. Det är nog skillnad på erfarna gatufotografer och andra...
Du har även helt rätt i att alla fritt får ha en åsikt – tyvärr är det inte alla som vill inse den saken.

Frekeman 2024-04-12 08:56

Det är en ansenlig mängd, 300 rullar per år. Med den fliten nu i den digitala eran så gissar jag att många skulle ta kanske fem gånger fler bilder eftersom kostnaden för fler bilder är noll. Och detta utan att spreja. Möjligen får man då kanske några fler än de 5-10 riktigt bra bilderna. Ett sämre procentuellt utfall men så blir det ju med det digitala.

Jag håller annars med om din tolkning av Webb. Men att få med sig 2000 bilder med sig hem efter en dags intensivt fotograferande behöver inte tyda på att fotografen i fråga sprejar utan tanke och inte vet vad som är bra fotografi. Är man ute efter en viss typ av gatufoton och nyttjar serietagning (2-4 bilder per ögonblick man vill fånga) så går antalet bild upp rätt snabbt. Personligen fotar jag i stort sett aldrig med serietagning och jag fotograferar alltid med tanke och intention. Är man flitig en hel del dag och befinner sig i nån bra gatufotostad (London, New York, Tokyo) kan man nog mäkta med 500-700 bilder under en dag. Och jag skulle aldrig vilja känna att jag "sprejar" när jag är ute på gatan.

Ja, vi kanske har olika smak. Min smak är dock ganska omfattande. Tycker om HCB, Meyerowitz, Gilden och Winogrand exempelvis och deras typer av gatufoton skiljer sig en hel del. Winogrand tog flera miljoner fotografier fotografier och är en uppburen och firad fotograf.

Det ligger nåt i HCBs citat men alla fungerar ju inte och tänker som han. Jag vill påpeka att jag inte menar att kvantitet kan ersätta kvalitet men man ska inte fnysa åt flit som generar kvantitet. Ur en sån skörd kan man nog få ut lite fler "keepers" jämfört med om man är för försiktig med avtryckaren.

Givetvis har vi rätt till åsikter om detta ämne. Om nån tolkar min kommentar som att jag menar man inte fritt få ha åsikter så har vederbörande problem med att läsa och förstå en text.

2024-04-12 09:03   Benganbus

Intressanta funderingar! Inget är rätt eller fel och alla blir saliga på som fason! :) Det får man respektera! Jag försöker se det så trots att många inte fattar vad som som e bäst för dom! Att fota analogt tex! ;) :)
/B

Svar från alf109 2024-04-12 14:22

Jo alla har givetvis rätt till sin egen åsikt, min poäng var att framhålla min åsikt att sprayande med kameran är hämmande för den egna fotografiska utvecklingen och att god fotografi handlar om att man är medveten om vad man fotograferar och varför man gör det oavsett vilka verktyg man använder. ;)
Vi har nog samma åsikt om detta skulle jag tro.
/Affe

syntax 2024-04-12 23:09

Jag ansluter!!

2024-04-12 18:43   Wolfgang

Det är nog svårt att se på bilden om den är analog eller digital, när den finns i en ram med glas.
Men när man håller bilden i handen, så ser man skillnaden.
Och då menar jag bilden på blankt och lufttorkat fiberpapper kopierat i mörkrummet.
Jag tycker att tonaliteten är rikare på ett analogt fiberpapper än på en printad digital bild.
Äkta silverkorn i ett negativ reagerar annorlunda på ljus än pixlar i en sensor, nämligen med mer nyanser, när de träffas av ljus om exponeringen har gjorts bra.
Jag har sett en oförglömlig utställning med fotografier av Ansel Adams i Köpenhamn för några år sedan som var kopierade av hans assistent. Kopiorna hade en otrolig bra kvalitet som jag aldrig har sett varken tidigare eller senare.
Mvh Wolfgang

Svar från alf109 2024-04-12 20:37

Jo, men då pratar vi om egenskaperna i själva pappret. Om man skriver ut ett kontaktkopieringsnegativ från en digital fil och kopierar detta på samma papper så ser man ingen skillnad. Många framstående fotografer gör så idag, antingen från skannade negativ eller från digitalkamera.
/Affe

Wolfgang 2024-04-12 22:04

Jag förstår, men det är skillnad mellan ett negativ och en digital fil och mellan ett silvergelatinpapper och en digital print. Det är mer hantverk med den kemiska processen, tycker jag! Mvh Wolfgang

Svar från alf109 2024-04-13 00:14

Visst är det mer hantverk att göra en mörkrumskopia från ett analogt negativ om det inte handlar om en "rak" kopia inget snack om det. Men om jag plåtar analogt för att sedan digitalisera negativet för att bildbehandla i datorn eller om jag plåtar digitalt från början är för mig ingen större skillnad förutom att den analoga processen är långsammare mellan tagen bild och presenterade bild.
Sedan om man går upp i format till mellan eller storformat ger detta i sig en skillnad givetvis och för mig finns inte några överkomliga digitala allternativ ens för "riktigt" mellanformat alltså minst 6 * 4,5 cm eller helst 6 * 6 eller 6 * 7 eller ännu hellre storformat.
/Affe

2024-04-18 21:02   Joakim K E Johansson

För mig är den perfekta kombinationen just nu analogt och digitalt. Och då menar jag inte att jag både fotograferar analogt och digitalt, vilket jag visserligen gör, utan att jag nöjer mig med att fota analogt för att sedan digitalisera mina negativ. Jag skippar alltså hela processen med mörkrum, att göra papperskopior och så vidare.

För mig innebär det att jag kan kombinera det bästa från två världar. Dels det lite långsammare och mera genomtänkta fotograferandet med mina analoga och helmanuella kameror, och dels den enkla bildberarbetningen och snabbheten med det digitala.

Sedan tycker jag nog att det går att se en ganska tydlig skillnad mellan digitala och analoga bilder. Kanske inte om du kollar på en inramad bild på en utställning, men om du tittar på dina inskannade negativ och jämför med filerna från din digitalkamera så är skillnaden uppenbar.

Håller för övrig med om det du skriver angående färg och svartvitt. Tror också som du att det digitala kan göra dig lite slapp och ofokuserad. Det är för lätt att bara mata på utan eftertanke. I alla fall känner jag så själv ibland.

Svar från alf109 2024-04-19 18:19

Att de inscannade negativen skiljer sig från digitalfiler tror jag främst beror på två saker. Dels vilken skanner man använder, en flatbädd som min Epson 750 till exempel ligger i realiteten på en upplösning i närheten av 2000-2400 dpi, min Nikon 5000 ed däremot ger 4000 dpi på riktigt. Men även en hel del av de "billigare" filmskannrarna ligger långt under uppgiven upplösning. Detta i sig ger givetvis ofta "mjukare" bilder när man skannar.

Men det som jag tycker är den största skillnaden är att du har en överblödning i en filmemulsion som gör att det finns en inbyggd "softning" mellan kontrastövergångar som man inte har i det digitala där dessa övergångar blir mycket mer exakta. För att kompensera för detta brukar jag dra ned klarhetsreglaget till minus vilket skapar lite av samma effekt och kompensera med ökad kontrast. På så sätt kan jag få mina digitala filer att bli (åtminstone för minna ögon) identiska med de skannande om jag vill till exempel om jag skall konvertera till svartvitt.
/Affe