OmTag

OmTag. Sista bilden på mamma hemma i köket.

Mina föräldrar hade flyttat till mammas föräldrahem när pappa  gick i pension 1994, mamma var lite risig redan då, men vi trodde inte att det skulle vara något allvarligt. 1995 diagnostiserades hon för en demsnssjukdom, inte Alzheimers.

Mammas sjukdom utvecklades så att hjärnans koppling till fysiken och tolkning av sinnesintryck blev sämre och sämre. Det började med att hon inte kunde utföra finmotoriga rörelser som att hålla i kaffekoppen och liknande. Mamma visste vad hon ville göra, men signalerna gick inte fram till händerna.

Senanre förlorade mamma synen, det var inget fel på ögonen men hjärnans förmåga att tolka intrycken försvann. Detta följdes av att talet blev påverkat så att mamma inte kunde uttrycka det hon ville säga. Ovanpå detta kom de övriga demenssymptomen som sämre och sämre minne, ingen ordning på natt och dag osv.

Pappa vårdade henne i hemmet fram tills dess att mamma inte kunde resa sig och gå även med pappas hjälp, då blev det dags för det särskilda boendet.

Denna bild är tagen den sista påsken mamma bodde hemma 2001, några månader senare blev hon tvungen att flytta. Pappa besökte henne varje dag på det särskilda boendet så länge hon levde. Även om mamma inte kunde kommunicera längre så sa pappa att han tyckte att hon blev lugn och trygg när han var där, sådant känner man om man varit tillsammans ett helt liv. Mamma gick bort 2007 och pappa 2010.

2024-04-21 19:24   syntax

Så tragiskt Affe!
Det var en snabb och aggressiv variant.
Sådant kommer man aldrig riktigt över. Om det nu skulle vara så att "tiden läker alla sår", så har man helt enkelt inte den tid som skulle krävas för att läka sådana stjärnsmällar. Jag vet av egen erfarenhet - jag är ensam kvar av en stor släkt, förutom min son.

Svar från alf109 2024-04-21 19:34

Tack ska du ha Peter. Jo, det var en jobbig tid för oss alla.
/Affe

2024-04-21 19:58   Johan Pihl

Fint berättat, och en mycket fin bild, Alf.
Jag tycker att du gjort bilden perfekt (enligt hur jag ser det på min skärm). Fin svärta, men ändå inte för hård - en lagom och fin gråskala, men ändå både svärta och vitt i det ljusa.
Måste varit riktigt fint ljus när du tog bilden.

Svar från alf109 2024-04-21 21:09

Tack ska du ha Johan.
Jo ljuset var fint och bilden är plåtad med Leican på TriX innan de ändrade emulsionen 2003.
/Affe

2024-04-21 21:09   mombasa

En väldigt fin bild som har väldigt många denotationer om man får uttrycka det så. Men innehållet berättelsen känns framför allt stark och berörande. Jag tänker naturligtvis på hur mina föräldrars sista dagar såg ut, och ja, det finns en berättelse där också.
Fotografiets styrka, att konservera ögonblicket.
/Gunnar S

Svar från alf109 2024-04-21 21:10

Tack ska du ha Gunnar.
/Affe

2024-04-21 22:55   Jan Olof Härnström

Det går inte att beskriva kärlek på ett bättre sätt än så här, hur fint din pappa brydde sig in i det längsta.
En mycket stark berättelse och en bild av absolut högsta klass.

MVH J O

Svar från alf109 2024-04-21 23:39

Tack ska du ha J O.
/Affe

2024-04-22 14:18   Khalad

Mycket fin bild, och hon är säkert klädd för påskfirandet med den vackra blusen. Du berättar också så att det är lätt att förstå. Det finns ju många demensformer, dessutom är varje person en egen individ och olika personer med samma demens kan utvecklas olika. Alldeles säkert hade din pappa rätt att han kunde känna att din mamma blev lugnare när han var hos henne, det är precis lika med I när jag är hos henne. I en värld som blivit svårbegriplig tror jag kontakt med någon av de närmaste är bästa sättet att få känna lugn igen. När I tidigare var orolig på kvällarna kröp jag ofta ner i hennes säng och höll om henne. Tack för en mkt fin blogg Alf!

Svar från alf109 2024-04-22 16:36

Tack ska du ha själv Björn.
/Affe

2024-04-22 15:16   Instantclassic

Dina bilder och berättelser i detta skede i ditt liv är starka och existentiellt drabbande.
Tekniskt är de också förebilder (!) att inspireras av

Svar från alf109 2024-04-22 16:36

Tack ska du ha Hans.
/Affe