OmTag
OmTag. Kafka var en optimist.
Såg att det skjutits i Norrköping i natt, två personer döda. Skjutningarna har blivit så vanliga att man knappt reagerar längre. Träffade en kille på Långholmen igår som berättade att han bodde i Vårby men sa att han inte kunde vara där ”för där var det krig”.
Han såg ut att tillhöra någon av ”de krigande arméerna”. ”Dödar inte vi dem dödar de oss” sa han. Tragiskt, verkade vara en snäll kille annars, gillade Tobbe och berättade att han själv hade hund.
På andra platser pågår det folkmord och ryssarna håller på med sitt krigande.
Många av dagens ödesproblem går inte att lösa i rådande system, det är jag övertygad om. Tyvärr finns inga tecken på några genomgripande förändringar, allt kokar ned till att vi alla skall jobba mera, konsumera mera och konkurrera mera trotts att det väl är detta som fört oss till vägs ände.
Jag är glad att jag inte är ung idag, vi som är i min ålder hinner nog ställa skorna på hyllan innan det brakar ihop fullständigt. Jag tillhör inte heller dem som tycks tro att det finns ett nytt klot att kliva över på när detta tar slut eller att alla helt plötsligt skall börja respektera och krama varandra. Jag ser det snarare som att man i full fart är på väg ut över stupkanten och istället för att bromsa lägger man i en högre växel och gasar på ännu mera.
Ett par svartvita bilder från natten får symbolisera stämningsläget som jag upplever det.
/B
/Affe
Jag förringar inte de stora problemen, verkligen inte, men istället för att iakta hur allting sakta men säkert går åt helvete behövs människor som tar ställning och GÖR positiva saker. Det gäller i det stora som i det lillla. Ingen enskild förändrar världen, men många tillsammans gör det.
Själv kommer jag därför att dela ut valsedlar i mitt valdistrikt på söndag för ett parti jag gillar. En liten sak kan tyckas, men även en aldrig så liten bit i det stora demokratiska pusslet har betydelse.
Vad gör du?, förutom att ta spännande bilder?
/per-erik
/Affe
Om två veckor får jag dessutom ytterligare ett barnbarn. Jag kan helt enkelt inte ge upp drömmen om en värld värd att leva i för den lille parveln…..