OmTag
OmTag. Fördelarna med det digitala svartvita.
Tänkte skriva lite om vilka fördelar jag ser med digitalkameran och svartvitt, även om samma fördelar även finns med färg.
Jag höll kvar i det analoga ganska länge trots att jag haft digitala systemkameror ända sedan Canon EOS 300D i början av 2000-talet. Den följdes av bland andra Canon EOS 5D Mk2, Nikon D750 och flera aps-c varianter. Men när det kom till det svartvita tog det lite tid innan jag tyckte att det blev ”rätt”, det tog även ett tag innan jag liksom kände att det digitala ”var på riktigt”. Det senare satt mer i huvudet på mig än i bildresultatet.
För att få det svartvita som jag ville ha det krävdes det också lite kunskap om hur jag skulle bildbehandla mina bilder. Detta skiljer ju inget mot det analoga, tvärt om fick jag lägga ned betydligt mer tid på sådant som filmval för olika typer av bilder, val av framkallare för olika filmer och typer av bilder, kalibrering av processen (alltså detta med hur jag skulle exponera och framkalla för att få negativen som jag vill ha dem) osv.
Egentligen är detta en ändlös förkovran om man vill uppnå ”perfektion” i sina negativ. Trots dessa helt avgörande steg för att kunna styra sina analoga svartvita bilder tycker jag att diskussionen om detta saknas av många som numera förordar det analoga. Man tar vilken film som helst, exponerar den efter den nominella känsligheten och framkallar med vilken framkallare som helst liksom.
När jag plåtar digitalt kan jag mycket enkelt välja i bildbehandlingen vilket uttryck jag vill ha i varje enskild bild. Att jag dessutom kan ta bilder i väldigt svagt ljus utan att försaka för mycket av den tekniska bildkvaliteten är för mig som ofta plåtar när det är mörkt ett stort plus. Just detta att jag mer exakt kan styra hur det skall se ut i bildbehandlingen för varje bild individuellt tycker jag är en av de största fördelarna med det digitala. Nu finns sedan länge olika program som förenklar konverteringen och även gör den på sätt som jag knappast tror att någon kan få till själv i Photoshop (eller liknande). Detta med olika uttryck i olika bilder är för mig många gånger avgörande.
Tidigare fick man det man laddat kameran med, hade jag HP5+ i kameran så blev det HP5+. Nu kan jag få en bild att se ut som pressad TriX (före 2003 😉) och nästa som Delta 100 eller vad som helst. Jag kan givetvis skapa helt egna varrianter om jag vill och jag kan i efterhand kolla hur det blir med olika färgfilter m.m. Dessutom kan jag göra en mängd olika varianter på samma bild.
Jag brukar berätta om när jag ställde ut 20 gatufoton vid ett Gnesta-plank där 19 var plåtade med min Leica-M på svartvit film och en var plåtad med min Canon 5D Mk2 och konverterad till svartvitt. Ingen lyckades se vilken som var digital bland de analoga. Bäst att tala om att de analoga var skannade med en Nikon Super CoolScan 5000 ED på 4000 riktiga dpi och alla bilderna var printade med en Epson Stylus Pro 3800 på Archival matte papper.
Mina egna slutsatser är att om man inte söker det långsammare flödet med det analoga, gillar att framkalla, göra egna mörkrumskopior och inte har några problem med kostnaderna som dragit iväg när det gäller film så finns inga fördelar med det analoga idag under förutsättning att man kör småbild. Kommer man upp i större format, framför allt storformat blir det en annan typ av fotografering som inte på något sätt är jämförbar.
Givetvis finns dem som kanske har en massa gamla fina kameror som de gillar att använda eller har andra skäl för att de gillar att plåta analogt och inget fel i det. Jag tycker bara att det är kul att folk plåtar hur och som de vill, det behöver inte finnas rationella skäl till allt vi gör. Men det är just detta rationaliserande som kan bli lite trist ibland.
Jag får då och då känslan av att man försöker sälja in att det på något sätt skulle vara mer ”på riktigt” och kräva att ”man vet vad man håller på med” om man plåtar analogt till skillnad mot digitalt, detta är givetvis nonsens. Fotografi handla om att se och kameran är bara ett verktyg för att fästa detta seende på bild. Sedan måste givetvis fotografen kunna det som krävs av sin kamera för att skapa de bilder han eller hon vill på samma sätt som en snickare måste kunna hantera sin hammare för det som skall göras.
tack för ett mycket bra inlägg och att du som erfaren fotograf bekräftar det som jag "haft på känn". Jag har fotat analogt och jobbat i mörkrum, men bara med mikroskopbilder. Inom det området är det digitala arbetssättet helt överlägset. Numera kan man ju dessutom kombinera det med avancerad bildanalys.
Arbetet på spåret då de svetsar (antar jag) var ju mycket passande att fota i mörker.
Hälsningar Lena
/Affe
Jag har inget emot att folk fotograferar med film – man får såklart göra som man behagar. Men, när man, precis som du uppmärksammar, vill framhäva filmfoto som nåt mer äkta, mer riktigt och bättre etc. så blir det ofta fånigt och fel.
De senaste åren har jag börjat se fler och fler yngre gatufotografer i London som fotograferar med film. Många av dem använder mätsökarkameror, främst Leica, någon enstaka Konica och nån SLR. Det är min uppfattning att deras bilder inte blir bättre för att de fotograferar med film. Jag tror faktiskt att de flesta av dem skulle ta fler bra bilder om de istället fotade digitalt! Men, vissa har goda skäl och har gjort medvetna val vad gäller sitt filmfotande. Exempelvis så är en sån gatufotograf fotografi som sitt leverne och fotograferar digitalt när han tar betalt. Han använder film för sin personliga fotografi för att det ska kännas annorlunda än när han jobbar.
Men jag har också hör en del konstiga resonemang. En fotograf tyckte att det var för lätt att fota gatufoto digitalt. Han sa att han alltid kom hem med "keepers" när han använt sin Fujifilm X100S så han vill göra det svårare för sig själv genom att använda film – som om gatufoto inte är svårt nog?
Mvh
Fredrik
PS. Dina nattbilder står ut och kan bli ett projekt nån gång om du så vill.
En del kanske ser det som utmanande med de begränsningar man får på köpet när man plåtar med film. Men det är ju bara att ställa digitalaren på iso 400 och köra manuellt om man vill ha det "knepigare". ;)
/Affe
Jag har beundrat Dina analoga nattbilder med storformaten för jag vet, hur svårt det är och hur mycket kunskap som krävs. När jag nu ser Dina digitala bilder, så är de lika bra. Om Du skulle visa mig samma motiv med både analog och digital kamera, så kan jag troligen inte se någon skillnad. Men när Du skulle berätta för mig, vilken som är vilken, då föredrar jag den analoga ändå, eftersom jag vet hur svårt och tidskrävande det är och att jag gillar den analoga tekniken.
Ungefär som skillnaden mellan en handknuten matta och en maskintillverkad. Då tänker jag på alla de flitiga händerna.
När jag kollar mitt digitala arkiv, så får jag svindel av det stora antalet bilder. En digital bildinflation!
Därför har jag ägnat mig mer och mer åt den analoga fotografin med avsevärt mindre antal bilder.
Jag gillar också att hantera mina analoga kameror som jag i unga år inte hade råd att köpa.
Jag har faktiskt provat olika svartvita filmer som jag har framkallat med olika framkallare, vilket jag brukar redovisa. Dessa tester är inte avslutade, och jag har även misslyckats en del.
Mvh Wolfgang
Visst är det så även för mig, när jag är ute med storformatskameran på natten kanske en bild tar en halvtimma och sedan skall det framkallas osv. Sedan är de negativen så stora, ca 15 ggr större än småbild, så de håller givetvis en högre kvalitet. När man tittar på bilderna så måste man trots detta göra ganska stora utskrifter för att se någon skillnad. Men som du är inne på, arbetet med att ta bilden ger en speciell tillfredställelse.
/Affe
Tack ska du ha Bengt.
/Affe
Ditt inlägg är mycket bra. Är inte analogt fotograferande egentligen teknikfientligt!?
Nja, teknikfientlig tycker jag nog inte, det finns en tjusning med det analoga också tycker jag.
/Affe
Dina foton är väldigt speciella, borde ställa ut eller som du funderade göra en bok
/N
/Affe
/per-erik
Och, för att undvika missförstånd, Affes text tycker jag är nästan helt på huvudspåret! BRA!
min kamera sköter allt för mig
klicka
Mackens redigering
enkelt
och
funktionellt
alla dessa professionella bilder
vi hör och läser om
ljussättningen
objektivet
tiden mm
olika filmer
framkallningsprocesser mm
det är så krävande
rätt filmval
rätt kamera
rätt .......
läser jag här och där
men
ser aldrig några fotografier publiceras
av
dessa fotografer
vars bildskatt, sannolikt, ligger på kammaren
någon sa
motivet
uttrycket
är det viktiga
ja, Alf
du visar och berättar
intressant och bra
men var är alla andra
som pratar
men
sällan visar
det dom har lagt ner så mycket tid på
och
är stolta över
var stolta
visa
/inger
Jag tror också att det ibland kan vara två helt olika intressen. Känner igen det från musiken där musiker ofta har "bra" instrument för att fylla deras syfte att spela och så finns de som kan allt om instrumenten och samlar på dem men som inte är så mycket för att skapa musik.
/Affe
/Affe
Man plåtar nog på det sätt man själv tycker är kul, och just mörkrummet är ju något speciellt som du skriver. Men det jag kan reagera på ibland är att det finns någon sorts omvänd "snobbism" både när det gäller det analoga eller vilka objektiv man använder osv.
/Affe