OmTag

OmTag. Vad är fotografi för mig?

Jag hoppar över allt sådant som analogt/digitalt, mörkrumskopior/utskrifter/tryck och andra aspekter. Det jag skriver om här är fotografiska bild oavsett hur de återges, alltså återgivningar som utgår från en bild fångad på ett ljuskänsligt medium av en kamera.

Fotografi är en form av kommunikation som består av en sändare (fotografen) och en mottagare (betraktaren). Så långt är det ganska enkelt. Fotografen väljer alltid vad han eller hon vill fylla sin bild med och därmed sätter fotografen också gränser för vad mottagaren kan uppfatta i bilden.

Redan där har vi alltså en ”färgning” av vad som förmedlas till betraktaren, betraktaren ser det fotografen väljer att visa denne. 

Ett komiskt exempel inträffade för en massa år sedan när en fotograf skulle förstärka en artikel om utsatthet genom att han fotograferade artikelns huvudrollsinnehavare framför sitt öppnade tomma kylskåp. Tyvärr missade man att beskära bilden så att alla urplockade matvaror som stod på bänken bredvid råkade komma med i bilden som trycktes i tidningen.

Det kan vara bra att alltid ha i bakhuvudet när man ser bilder att fotografen alltid väljer vad som skall visas, vilket inte alltid ger en ”rättvisande” bild av omständigheterna om man inte delar de åsikter som fotografen ger uttryck för.

När det kommer till mina egna bilder eller vilka bilder som helst så så gäller givetvis ungefär samma sak. När jag går runt på nätterna och tar mina bilder så är det jag ”ser” egentligen beroende av dels det rent faktiska som jag väljer att rama in, men i minst lika hög grad färgas det jag ser av min känsla inför motivet eller upplevelsen av det om man så vill.

Ögat ingår ju i ett system där hjärnan bearbetar det ögat ser innan vi upplever det och då påverkas detta givetvis också av våra åsikter, känsloläge och allt som vi tidigare upplevt och känt osv. Det vi brukar kalla vår personlighet påverkar i hög grad det vi ”ser” och ”upplever”. Till detta kommer att kameran inte registrerar det som avbildas på samma sätt som vårt system öga-hjärna gör. Om vi dessutom fotograferar svartvitt så blir detta en abstraktion i sig.

När jag tar mina nattbilder försöker jag som regel att vara ärlig mot min egen upplevelse inför motivet, vilket oftast skiljer en del från hur kameran registrerar bilden. Om jag istället skulle välja att låta kameran ”bestämma” hur den slutgiltiga bilden skall se ut så kommer detta alltid att innebära någon form av ”uträknat” genomsnitt där tekniker på något sätt bestämt hur en bild skall se ut för att bli acceptabel ur något rent teknisk perspektiv. Som jag ser det ger jag då bort en stor del av mitt eget uttryck och min egen känsla inför motivet och som sagt, kameran registrerar inte heller som våra ögon gör, speciellt inte i lite knepigare ljussituationer.

Då kommer jag till själva kärnpunkten: För mig är det en del av att presentera en bild att jag så nära som jag kan återge den känsla jag hade inför motivet när jag fotograferade det. Alltså vill jag ha bilden som jag upplevde den när jag tog den. Jag är ingen fena på bildbehandling men lär mig det jag behöver kunna för att mina bilder skall bli som jag vill ha dem.

Att det sedan alltid kommer att finnas andra som skulle valt att både ta och presentera bilden annorlunda är egentligen det som gör mig till mig och dem till dem. Därför kan jag tycka att sådant som ”bildkritik” ofta blir ganska meningslöst då det som regel handlar om att någon vill applicera sin personliga, eller gängse vedertagna, bildsyn på någon annans bild.

2024-10-23 22:05   pisces

åh, vad roligt att läsa en text som på så många sätt överensstämmer med hur jag tycker och tänker själv. =)

jag är egentligen alldeles för trött i skallen för att ge en vettig kommentar - men jag VILL göra det, och hoppas att jag kommer ihåg att göra det när jag är mindre trött och mindre påverkad av stress.

återkommer! =)

Svar från alf109 2024-10-23 22:13

Tack ska du ha Malinka.
/Affe

2024-10-24 07:37   N Thomas Meldert

Kameran ljuger aldrig. Det är fotografen som gör det =)

Instantclassic 2024-10-24 11:42

…alla dessa lögnaktiga målare, poeter och författare dessutom. Huvva! ;)

Svar från alf109 2024-10-24 20:39

En maskin varken ljuger eller talar sanning. Om man menar att "sanningen" är som vi själva ser saker och ting måste man dock säga att kameran ljuger i förhållande till hur våra ögon uppfattar verkligheten. ;)
/Affe

2024-10-24 11:56   Johan Pihl

Intressant text och fina bilder, Alf!

Svar från alf109 2024-10-24 20:39

Tack ska du ha Johan.
/Affe

2024-10-24 12:23   morgondotter

Alf
för mig
är dina vackra nattbilder
ett tålmodigt närmande

du förmedlar
vi får se
Nattens leende

tack

du är den ende
jag vet
som kan det

Svar från alf109 2024-10-24 20:40

Tack för de fina orden Inger!
/Affe

2024-10-27 17:39   pisces

nu tror jag att jag kanske är tillräckligt inte-trött för att faktiskt kunna ge respons på texten utan att vara alltför virrig. :D

det där med "sanning" i ett fotografi är ju ett kapitel för sig. jag tror att åtminstone en del fotografer är medvetna om det, men långt ifrån alla. jag har funderat rätt mycket på det, och det där du skriver om att det finns en avsändare och en mottagare - så är det ju i all kommunikation, inklusive fotografi.

men jag tror att många - även en del som fotograferar själva, missar det där med att vi som står bakom kameran faktiskt väljer vad vi vill inkludera och exkludera. och många av de som bara ägnar sig åt att betrakta - särskilt i sociala medier, där allt går så snabbt, har i stället en tendens att tro att det man ser i ett fotografi är sant. även om/när det är svartvitt, särskilt i dokumentär stil (vilket iaf jag attribuerar till första halvan av 1900-talet, när dokumentärfotograferandet tog fart (sociala klasskillnader)). svartvitt har i vissa fall en tendens att upplevas som mer äkta och realistiskt.

jag märker att jag kanske är lite virrig ändå, idag. :D sorry. men nu har jag iaf återkommit och kommenterat lite mer utförligt. :)

Svar från alf109 2024-10-27 18:37

Tack ska du ha Malinka.
/Affe