OmTag

OmTag. Utan bildspråk/bildstil?

Att fotografer ofta har ett utryck eller en ”känsla” som går igen i bilderna är väl ingen nyhet direkt. Vad detta är är däremot är svårare att sätta fingret på. Vissa fotografers bilder känner jag igen oavsett vad det är de fotograferat och även när motiven är väsensskilda från varandra.

Sedan finns fotografer jag känner igen genom att de alltid tar ungefär likadana bilder, vilket kanske är vanligare.

Om vi tar tre exempel på fotografer som i mitt tycke utmärker sig över de flesta: Josef Koudelka, Don McCullin och Sebastiâo Salgado så är de kanske mest kända för sina bilder av utsatta grupper i krig eller annat elände. Men de har även alla tre tagit massor av bilder utanför dessa områden.

Koudelka har gjort så olika saker som Gypsies, som kanske är hans mest kända, där han på ett extremt deltagande sätt dokumenterar romer och deras situation med småbildskamera till Chaos där han ligger närmare natur/cityscape/miljö-fotografi ofta beskrivande någon form av sönderfall plåtat med 6 * 17 cm panoramakamera.

McCullin är kanske den krigsfotograf som varit på de flesta krigshärdar och alltid i frontlinjen. Han har tagit bland de hemskaste krigsbilder man kan tänka sig. Han gick senare över till att fotografera landskap med mellanformatskamera.

Salgado är känd för alla sina stora projekt där han fotograferat allt från svältkatastrofer till människor på flykt, på senare år har han ägnat sig att fotografera mycket djur och natur för att visa på jordens skönhet och hur viktigt det är att vi tar hand om den.

Men oavsett vad dessa fotografer plåtar så ser man omedelbart vem som tagit bilden. De lyckas ”ladda” sina bilder med sin unika känsla även om jag inte tycker att de skilda motiven borde medge det.

När man diskuterar olika fotografers stilar osv. så tycker jag att det är just detta som är intressant. Det ligger ganska långt ifrån det som brukar analyseras där man ofta med "passare och linjal” försöker förklara bilder och bildtänkande. Givetvis finns en massa bilder som kan analyseras på det sättet, men de unika fotograferna låter sig aldrig tryckas in bildanalytikernas verktygslåda.

Det finns så mycket som ligger utanför det som rent intellektuellt kan förklaras och vi skall nog vara tacksamma för det. Världen skulle vara väldigt tråkigt om allt gick att mätas och placeras i färdiga fack.

I korthet: Det går sällan att göra om en emotionell upplevelse till en intellektuell och ibland tycker jag att det är detta man försöker göra. Lite elakt skulle jag säga att bilddiskussioner ibland låter som om någon försöker förklara hur en banan smakar där han eller hon själv dessutom endast sitter inne med andrahandsuppgifter.

Mina två bilder i inlägget har inget med texten att göra egentligen utan är bara två helt olika bilder som jag gillar och som kanske tillsammans med mina övriga bilder visar att jag inte har något eget bildspråk eller någon bildstil, åtminstone inte ur intellektuellt analytiskt perspektiv.

2024-10-27 22:22   pisces

jätteläcker bild, och jag tycker visst att du har en egen stil i dina bilder. :) så det så.

Svar från alf109 2024-10-27 23:34

Tack ska du ha Malinka.
/Affe

2024-10-27 22:51   mombasa

Tack för ett väldigt läsvärt blogginlägg. Det här är något som måste smältas, jag är nog inte spontant med om allt, eller rättare sagt, här finns trådar, tankar att utveckla. Precis så som ett samtal ska fungera. Jag känner att detta är nåt att fortsätta. Tack för det.
/Gunnar S

Svar från alf109 2024-10-27 23:35

Tack ska du ha Gunnar. Jo detta ämne är värt att borra i, ser fram emot din fortsättning/utveckling.
/Affe

2024-10-29 22:37   mombasa

För det första fastnar jag för den andra bilden, den med flaskorna. Kanske för att den påminner mig om en teckning jag gjorde för en massa år sedan. Jag hittade en slags resonans i bilden till något som är jag. så skulle man kunna uttrycka det att se en bild där seendet passerat det instrumentella och mätbara. För även om det nu är så enkelt att en bild påminner är det inte alldeles lätt att bena ut det. Och det kanske ska få vara betraktarens egendom. Något bortom det privata kontextet, bortanför punctum och andra associationer.
Man brukar ibland säga att fotografiet återger speglingen i fotografens öga via objektiv och sökare men också något betraktaren registrera och skapar en bild av. Till exempel att vi uppfattar något typiskt, utmärkande i en fotografs bilder. En stil, en dialekt.
Bildkommunikation är ett växelspel, svårförklarligt och kanske inte alltid nödvändigt reda ut, man landar troligen till sist i en oförklarlighet i alla fall. To be continued, som det heter.
Ha det gott
/Gunnar S

Svar från alf109 2024-10-29 22:51

Tack ska du ha Gunnar. Eller så kan det vara så enkelt att man bara gillar något, språket och även tänkandet kan vara begränsande för upplevelsen och kan inte alltid förklara den tror jag.
/Affe